Forum Depression och ångest


Depression, personlighet förändringar

Hej jag är ny på sidan och är femton. Jag har inte haft den bästa uppväxten hittils , jag blev misshandlad av min pappa, rejält. Jag och min mamma flydde från han när jag var 8. Jag var väldigt deprimerad under dom åren min pappa misshandla mig, jag kunde inte sova tryggt längre, fick ångest attacker, var rädd konstant, var väldigt okoncentrerad i skolan, kunde inte sitta stilla men samtidigt var väldigt energi lös, min personlighet ändrade sig hela tiden, var inte glad, kände mig totallt värdelös, kunde inte tänka klart, mitt humör vred sig upp och ner fram och tillbaks, jag var väldigt agressiv . Mina problem gick över när jag var runt tolv och nu börjar jag må lika dåligt igen och jag står inte ut. Jag kan inte koncentrera mig när jag har viktiga prov och sånt. Det jag gör är att stirra in i en vägg i timmar utan att gör något. Och sedan komma på att jag måste plugga. Jag vet inte vad detta beetende betyder. Om någon skulle kunna ge mig några råd, svar eller vad som helst över huvutaget så skulle det vara jätte snällt. Mvh femton årig tjej

Glömde att nämna att jag glömde saker lätt också kunde ta lång tid för mig att svara på saker, kunde tappa bort mig i samtal som om jag var i någon annan värld.


Sök hjälp på BUP! Om du berättar lika tydligt om dina problem som du har gjort på den här sidan är det stor chans att du får hjälp. Be att få träffa en psykolog. Om de har kö kanske du kan gå till skolkuratorn och få stöd i väntan på behandling på BUP. Det låter som att du lider av posttraumatiskt stressyndrom - PTSD. Och det finns hjälp att få, i första hand psykologisk behandling. Att ta på sig skulden och känna sig värdelös när man blir utsatt för något man inte själv kan hjälpa är vanligt. Detta behöver du hjälp för! Du ska inte behöva ha det så svårt! Det kan bli mycket bättre. Lycka till!


Jag tycker med att du ska söka bup så de får hjälpa dig så du kan få samtalskontakt och kanske även medicinering.


hej jag håller med unikko tycker också det låter som att du har drabbats av posttraumatiskt stressyndrom pga. din svåra uppväxt med din pappa. http://sv.wikipedia.org/wiki/Posttraumatiskt_stressyndrom, tycker det låter som att du stämmer in på många av symptomen. Det är ganska vanligt att man kan få det utav långvariga barndomstrauman (har själv det pga. att jag vuxit upp med psykiskt sjuka föräldrar och haft det väldigt svårt som barn) Så försök höra av dig till din lokala bup-mottagning eller be din mamma hjälpa dig (om du kan fråga henne)


hej jag håller med unikko tycker också det låter som att du har drabbats av posttraumatiskt stressyndrom pga. din svåra uppväxt med din pappa. http://sv.wikipedia.org/wiki/Posttraumatiskt_stressyndrom, tycker det låter som att du stämmer in på många av symptomen. Det är ganska vanligt att man kan få det utav långvariga barndomstrauman (har själv det pga. att jag vuxit upp med psykiskt sjuka föräldrar och haft det väldigt svårt som barn) Så försök höra av dig till din lokala bup-mottagning eller be din mamma hjälpa dig (om du kan fråga henne)


Ja, det låter som PTS-kontakta snarast en läkare, du behöver hjälp att bearbeta din otrygga o svåra uppväxt Usch, vad hemskt Stor kram


Du har haft det väldigt tufft... skönt att din mamma lämnade din pappa till slut! Bra! Det tog dig flera år innan du kunde börja må bättre efter det som hänt i din barndom. Men nu mår du sämre igen. Är det något som hänt i din nuvarande situation, som gör det jobbigt för dig? Bor du med din mamma? Har du fått nån hjälp med det som hände när du var liten? Eller har du o mamma "skött det själva"? Kan du prata med din mamma om hur du mår? Kanske hon också mår dåligt av åren som var med din pappa... kanske behöver du tala med någon annan... har ni en skolpsykolog i skolan där du går? Kan du tala med skolpsykologen om det som varit/är? Kom ihåg att det som hänt är inte ditt fel! Du var/är ett barn i situationen och ska absolut inte ta på dig någon skuldkänsla över det din pappa gjorde... Det är tråkigt att du mår dåligt igen, men om du kontaktar skolpsykologen/kuratorn på skolan kanske de kan hänvisa dig till någon som kan hjälpa dig om det inte räcker med deras stöd o hjälp. Var rädd om dig! Lycka till!

Annons
Annons
Annons