Forum Depression och ångest


borta i mörkret

hej på er.. här har vi en enorm ångestfylld tjej som lider av ångest för allt i livet. kan inte umgås med kompisar utan att hata mig själv och den insatsen jag ger till dom....jag mobbar mig själv, men det är inte "jag" utan mer en såkallad demon som har tagit över tänkandet..helatiden säger den till mig att jag bara gör fel, säger fel och gör mig otroligt osäker. nå, det va ett syndrom av alla som jag lider av. är inne i den djupaste depressionen man kan tänka sig! a helt klart.....har lidit av den ett jävla bra tag nu. efter ett års hjälp av behandlare och flertal testning av mediciner så är jag kvar på botten, terapin har inte hjälpt ett fucking skit. har snackat varannan dag med psykologer, fått behandlingar som finns å erbjuda och testat över 15stycken olika mediciner inom tvång området och mot depression. allt har förvärrats med det. det blev långt ifrån bättre, jag mår bara sämre nu. tar inga mediciner längre imed att dom ej funkat och pallar inte med mina psykologer heller, för det hjälper inte för mig att bara snacka av mig. jag har stora problem dagligen med tvång i mitt huvud. i stora lass av mina dagar så är det en annan tanke än mig, man kan kalla det hjärnspöken, ah iallafall som helatiden säger att jag ska göra annorlunda än det jag själv hade tänkt mig. som nyss när jag skulle hämta dricka ur kylskåpet, tog ut den som jag skulle och sedan kommer den skumma tanken "lägg in drickan, och ta inget", och grejen e den att det skrämmer mig så mycket om jag inte gör som den säger, för då ska något hemskt ske och får ännu mer ångest och grubblar över det då.. och sånnaghär tankar får jag på inprincip allting jag gör , ALLT!! nu när jag skrev så sa den att jag skulle skriva, "allt" efter allting, vilket jag nu gjorde, detta skadar mig så mycket, har bärt dessa hjärnspöken och tvång eller va man ska kalla det i över tre år, det va förmodligen pga detta som tar över mig, som leddemig in i en mörk och djup depression som jag vart inne i i år och dar nu. ingenting gör mig glad, levde för fotbollen, handbollen och boxningen förr, va med kompisar när jag inte gick i skolan eller sportade, levde ett socialt liv innan dehär skumma&jobbiga tänkandet tog över mig......nu är det omöjligt för mig att ens leva ett liv, liksom har ångest helatiden ju, anser mig själv värdelös och försöker få bort dessa tankar så gott som jag kan men efter år och dar har jag inte lyckas ett skit, mår desamma nu!! det är lika varje jävla dag. mina dagar nu för tin är hemma i sängen, har hoppat av skolan, kan inte koncnetrera mig pga alla syndromen och eländiga tankarna, jag är för borta i mig själv, och i en helt annan värld än den som existerar i verkligheten. jag är som fast i en bubbla, som omringar mig och en ond cirkel, som snurrar runt med samma tankar och mående dag ut o dag in men de rullar inte ut utanför den. det är så värst så kompisar till mig kan stöta på mig och märka att jag inte reagerar utvändigt, har så sjukt svårt att fokussera på omvärlden, att männsikor e runtomkring och saker finns där.. är så inne i mig själv, fast i mina tankar..helt sjukt, såååå jobbigt!! och inget har hjälpt mig, all terapi har vart rent åt helvette. förstår inte varför jag ens lever nu idag, när jag INTE KAN LEVA..har tappat min kontroll helt och vet inte vem jag e nåmera, för demonen styr mig och låter inte äkta bella (mitt namn) styra över mig, såklart man förlorar sig då och det påverkas i livetju... nu enligt psykologerna ska jag leva ett normalt liv, försöka gå i skolan och va med kompisar så som vanliga friska människor, MEN VAD TÄNKER DOM MED,kan inte fokussera utåt ju, har försökt leva ett liv, har gjort det som gick åt skogen förra året innan jag beretta hur jag mådde....men de förvärrades och jag tryckte ner mig själv mer, och ångesten va min vardag. säg mig,kan ni hjälpa mig , ge mig tips på vad jag kan göra för att leda mig ur detta, inte ens experter inom psyket har kunnat ge mig rätt hjälp, men kan ni stöttamig, seriöst tar livet av mig snart. har försökt gjort det förr, men fegat ur.....är för feg. och det suger, orkar inte kämpa med demonen i mig nåmer och kämpa genom ett "såkallat" liv......varför leva när man är död för verkligheten invändigt.. säg mig... usch, jag är så jävla less det kanske ni förstår, JAG STÅR INTE UT, JAG ORKAR INTE HA SÅHÄR NÅ MERA OCH MÅ SÅHÄR DÅLIGT OCH VA FAST I MIN BUBBLA.........

Det finns en förening som heter ocdförbundet och kanske hjälper det dig att läsa lite på deras hemsida?


det visste jag inte tack så mycket för tipset! ska läsa den nu, kram


Jag känner lite likadant som dig och var inne o läsate på ocdförbundet...helt övertygad om att mina tankar: sa jag ngt fel? vad tycker hon om mig egentligen? hatar dom mig? är jag tillräckligt bra? är tvångstankar!! Rädslan för att träffa människor och "göra" bort mig så de inte tycker om mig: ÄR tvångstankar!! DEtta leder i sin tur till att jag ställer otroliga krav på mig själv söm jag inte kan leva upp till = jag är dålig! Jag ställer även dom på de jag älskar mest....och när jag mår som sämst vill jag inte ens gå till jobbet! Som jag egentligen tycker ganska bra om!


Tvångstankar är inte behagliga... Det är en stor önskan hos mig att alla dom människor som inte anser sig "vara värd kärlek" finner ljuset ögonblicket dom har chansen.


känner precis som dig cissi!! :( fast jag har inte så mycket tankar på att jag är värdelös osv utan det är min osäkerhet som strålar det till de, alltså tanken säger inget utan jag är bara så osäker i en känsla som ställe rtill problemen till mig om du förstår. som nu när jag skriver detta, jag är helt tom..min hjärna vet inte va man ska säga för ja e så jävla osäker, säkert ingen som förstår va ja menar..


Finner inga råd i huvudet just nu men vill skicka en styrkekram

Annons
Annons
Annons