Forum Depression och ångest


Berätta för mamma?

Min mamma har varit där för mig under min depression. Hon flyttade till och med in med mig i fem vecker när jag mådde riktigt dåligt. Hon var där när jag lades in i tre veckor plus att min morfar har blivit inlagd på ett kortidsboende eftersom han har en framlobs demens. och jag vet att allting har varit väldgit jobbigt och påfrästande för henne. Hon har dessutom kronisktrötthetssyndrom vilket göra att hon har mindre ork än andra. Jag vet att hon mår dåligt av allt detta så jag behöver få veta från er mammor. Jag har sedan jag var 12 år gammal haft bulemi. jag är nu 24 och har inte berättat det får någon. Du kämpar jag både mot depressionen och ätstörningen. Kan jag påfrästa min mamma med att berätta att jag har en ätstörning? Det käns som om det är förmycket att lägga även det på henne? Vad tycker ni?

Som mamma skulle jag ALLTID vilja få reda på ALLT vad de gäller mina barn. Ens barn är ju ens allt. Visst kan de kännas tungt, och visst ÄR de betungande oavsett om man har några sjukdommar ellr inte. Men personligen skulle jag ALLTID vilja veta allt som händer med ens barn..Alltid. Som du redan berättat om din mor, hur hon ställt upp för dig, så tyder de på att hon älskar dig och bryr sig om dig. Och jag skulle tro att hon även i detta skulle vilja stötta dig. Villervalla


Ja, varför inte? Det är ju din mamma. /M


Jag är rädd att det ska bli för mycket för henne. Ännu en jobbig sak ovan på resten... Sen så tror jag att hon kommer att lägga skulden på sig själv. Hon såg när jag var tretton fjorton att något var fel och frågade många gånger hur jag mådde. Fast då viste jag inte själv att jag var sjuk. Jag har världens finaste mamma men jag är rädd att jag kommer att betynga henne mer än vad hon orkar.


Som förälder blir man stärkt av att få dela ett förtroende och få vara med och stötta. Sen hjälper det dig att prata om saken. Ömsesidig tillit och respekt är det finaste som finna mellan barn och föräldrar, oavsett hur gammal man blir. Jag tror att din mor blir hedrad över att du vill anförtro henne dina bekymmer och att det kommer att stärka er båda. Lycka till.


Hur jobbigt vi mödrar tycker de är, för de gör vi, vi tar alltid på oss skulden oavsett vad, så tror jag att din mamma skulle bli besviken på att inte få kunna hjälpa dig som de nu är. Men för mycket, nej de tror jag inte, vi har en inneboende överlevnads instingt och ett jävlaranamma när de gäller våra barn. Oanade resurser sätts igång, för barna..de är vårt allt. Tänk NÄR hon får reda på de på omvägar, att du inte talar om detta nu, (iof så tror jag att hon VET att nått inte stämmer redan nu, en mor känner sitt barn bäst)..men hur besviken kommer inte hon bli då när hon väl får reda på det, och att inte HON fick va till hands och va den som hjälper dig..Kanske de leder till att hon tolkar de som att du inte vill ha hennes hjälp, de i sin tur kan bli att hon känner att du inte har de förtoendet ellr vill ha hennes hjälp och därvid att hon lägger skulden på sig själv utifrån ett helt annat perspektiv...?! Nu kan jag ju självklart inte säga HUR din mamma reagerar, men om man ställer detta mot bakgrund av du berättat tidigare, hur hon ställde upp då med själ och hjärta..så tror jag att jag är på rätt spår iaf. Villervalla


Förstår om du vill "skydda" din mamma från jobbiga saker. Men jag håller med den som svarade att det blir än jobbigare för henne om och när detta till slut når henne. Hon älskar dig och finns för dig. Belöna henne inte med att hålla henne utanför. Om du har förtroende för din mamma och litar på henne så kan du också lätta ditt hjärta för henne. Det är ett starkt kärlekstecken i mina ögon att få sina barns förtroenden oavsett vad de är... Kram!


Tack, Jag är van att ta hand om mig själv och inte ta så mycket plats så be om hjälp är svårt. Jag vet att det är dax att vifta med den vita flaggan och säga hjälp. Har blivit väldigt bra på undanflykter. Mamma är ju ändå mamma. Tack behövde verkligen höra detta!


Tack, Förstår vad du menar.

Annons
Annons
Annons