Forum Depression och ångest


Att orka leva också... puh!

Jag är allmänt förvirrad och har stora koncentrationssvårigheter... de kommer ganska fort nuförtiden... kanske är det så att jag omedvetet trappat upp min ambitionsnivå, vad jag ska orka med... Kanske har upptrappningen gått lite för fort - igen? Men man är ju pressad att passa in i mallen... som de sa på senaste rehabmötet: tänk nu på försäkringskassans krav, de kommer att vilja att du går upp i tid snart... snart menas alltså till hösten senast. Suck... ja denna mall man ska passa in i ... rekommenderade tider på hur länge man får ha sjukersättning... när man ska prova att gå upp i tid... Men om jag inte kan då? :-( Nya hårda regler och krav... direktiv från regeringen... sjukskrivningstider som ska kortas... folk ska ut på arbetsmarknaden... Ja jag är ju redan där, har det bra med en tillsvidareanställning på 100% i botten och jobbar nu 25% Har tillfällig sjukersättning på 75% t o m januari 2009... Ja jag vill ju upp till minst halvtid... men tänk om jag inte kan då? :-( För t o m trevligheterna tar ju kraft :-( Orken sinar... Jag är förvirrad ibland... väck... Depression... ett starkt ord. Jag är kanske inte deprimerad, utan utbränd, men symtomen är nästan desamma... :-( Tack alla goa nd-medlemmar som stöttar så fint :-) Utan er vore jag sjukare :-( Ni ger ett fint stöd... kom ihåg det ni är värdefulla!!! Kram!!!

Visst är det så man ställer för höga krav på sig själv. Har för bråttom. Jobbigt att känna att man ej kan leva upp till dem. Men jag måste lära mig att sluta jämföra mig med andra, vad dom klarar av osv. Bara jag själv kan känna hur mycket jag klarar av för att orka, ingen annan. Om man inte ställer upp för sig själv är det heller ingen annan som kommer göra det. Kram


haha prova du att gå upp i halvtid till hösten och vad skulle det egentligen göra om du inte klarade det ? Visst det gick inte nu, men det betyder ju inte att du aldrig kommer upp i halvtid. Ja du som sagt Fk känner jag till och jag vet också min åsikt, arbetsupptrappning tar den tid det tar och bakslag tillhör Kramisar


Jag förstår inte heller hur dom (regeringen ) kan sitta där o bestämma hur man (vi) mår lider med dig o hoppas att du orkar men orkar du inte så orkar du inte pressa dig inte för hårt. Jag avskyr o höra just sånt här fy faan om jag får svära.. fast det gör jag ju alltid :) Dom ska ge faan i att pressa oss dom tror att det är så lätt att bara "ta sig i kragen " japp se så flicka lilla ut o jobba bara , upp o hoppa bara..Faan nu eldar jag upp mej igen NEJ ta den tiden du behöver!!! STOR KRAM Scooby.


Usch jobbigt du har....Att inte få känna sej trygg i det man har..inte veta...är ju det mest otrygga som finns i sej...Kram


Hej, jag fattar precis !


Jag förstår hur du menar... Men med mitt minne... ja jag minns ju vissa saker... sist jag gick upp till halvtid utvecklade jag fibromyalgin, den hade jag inte förut... Vad ska hända nästa gång om inte mina handläggare och arbetsgivaren samarbetar med läkaren? Sist var det ju arbetsgivaren som tog initiativ utan att läkaren var inblandad... det gick helt enkelt käpprätt åt h-lvete. Och med den vetskapen i bagaget förstår du säkert att det inte känns nåt vidare... Men men, visst kan jag prova att gå upp i tid om jag mår bättre i höst, självklart... tänker bara på att om jag inte gör det då? Om jag ska bli tvingad att prova ändå... utveckla kanske ännu nån sjukdom jag inte hade förut... kanske verkligen bli deprimerad då? :-( Nä jag får väl bli inbillningsfrisk... fast då får jag nog byta bransch... inte så lyckat att gå runt bland barnen i förskolan och vara väck i huvudet... funkar kanske på andra ställen? -) Nån bransch där det inte stör så mycket... kanske packa kött på ICA? He he... Kram vännen!


Sant... Kram!


Jag pressar redan mej själv så hårt jag kan... Så är det... Kram!


Tack för ditt svar. Kram!


Ja här på nd förstår folk, önskar det var så i verkliga livet med... i större utsträckning... Tack för ditt svar!


förstår precis hur du menar. Rädslan för att misslyckas, inte bara på det personliga planet, utan för övrigt också..för det handlar ju om ens levebröd.. Och att inte bli trodd på..ellr lyssnad på.. Rädslan att bli överkörd.. för att någon anser att man SKA kunna ellr "vi bedömmer utifrån försäkringskassans förtroende läkare att du ska kunna klara av" blabla.... Det egna kravet är ju ganska så högt satt från början ..och när man inte orkar då..ja ja vet hur du menar.. Man är inte den som ger sig i första taget, man kämpar med näbbar och klor för att klara av att komma över ribban innan man lägger sig ner....men när man gör det..och säger att man inte orkar..och ingen lyssnar..då är det inte roligt.. Kramisar till dig Villervalla


Ja egentligen är jag väl inte rädd för förtroendeläkaren... nej då, han var med om att ta beslut i mitt fall om sjukersättning tillfälligt på 75%. Det jag är rädd för är att jag ska gå med på att gå upp i tid och sen krascha... för sist fick jag ju ännu en sjukdom... fibromyalgin... förut var jag ju "bara" stress-sjuk... Tyvärr förvärrar ju fibron stressymtomen också... att bli disträ och väck i huvudet :-( verkar som de där sjukdomarna går lite hand i hand... Ja jag vet ju hur jag är... säger de gå upp i tid så hoppar jag... jag går upp, precis som de säger... utreder de inte tillräckligt innan så kraschar jag efter. Inte så kul med krascharna, det tar ju sån oerhörd tid att komma igen efter dem :-( Som om vi som är sjuka har all tid i världen... gör väl inget om vi går bakåt? Är det så de tänker...? Att det inte gör nåt? Vår livskvalitet då? Åren går... våra barn växer upp... och vi missar ju massor av det om vi hela tiden ska bli pressade in i nåt möster, nån mall som regeringen har beslutat om.... :-( Ja, jag vill LEVA, inte bara se på när dagarna passerar... :-( Men det är som att om man inte jobbar har man inte den rätten :-( Livskvalitet! Ja tack! Leva, inte bara överleva... ja... låter så fint... längtar dit... just nu mår jag iallafall lite bättre än igår då jag startade den här tråden :-) Svackor kommer och går, men livet består... iallafall än så länge... Kram!


Ja den här djävla försäkringskassan som ska dra åt svångremmen. :( Sådana problem är inte roliga alls, jag förstår din oro. Det är ju skitjobbigt med sådan press när man redan är sjuk. *suckar* Försök att ta var dag som den kommer, du KAN inte göra mer än ditt bästa. *Kramar om*


Senaste gången jag pratade om detta med fkassan..så sa den personen till mig så här.. -"vi ser inte till dina begränsningar, vi ser till dina tillgångar, och innebär detta att du har en minsta lilla tillgång ellr kan prestera någont i arbete, så ska detta tas tillvara. Om de sedan innebär att du INTE har något kvar till ditt privata, det bryr vi oss inte om...... Så är reglerna..och så har regeringen beslutat..inte Fkassan...dom följer bara direktiven. Livskvalite´vad är det...när man(regeringen) resonerar så här. En Människa som mår bra i sig själv,och där hänsyn tas efter personens individuella prestationer..både i arbete och privat..betalar sig MER i längden..vilket dom inte inser. Nu iom denna syn på människor...så blir det tvärt om istället...där människor som inte orkar kraschlandar och blir hänvisade till socc bidrag när inte skyddsnätet håller...

Annons
Annons
Annons