Forum Depression och ångest


Äter dubbelt så hög dos Zoloft fr o m idag

Hej, hittade denna sida just idag då jag för första gången äter två tabletter Zoloft/Sertralin och tänkte att jag skulle skriva mitt första inlägg (är medveten om att jag "ska" må dåligt upp till 20 dagar efter ändrad medicinering men vill ändå gärna ha er syn på min situation) Känner mig illa till mods i kväll, vilket iof sig var ganska väntat. För en vecka sedan blev jag sjukskriven som ett resultat av all stress kring jobbet och den pressade familjesituationen sedan min fru fått besked om sin hjärntumör i maj i år. Den dagen (förra onsdagen) ökade jag också dosen på medicinen Zoloft/Sertralin som jag äter till 1,5x0,5 mg. Detta som ett steg på vägen mot dagens ökning till 2 hela tabletter (2x0,5 mg). Tidigare har jag som mest ätit EN tablett och från och med idag ska jag alltså stoppa i mig det dubbla. Nu sitter jag själv hemma under tiden min fru är med pojkarna på barngympan. Jag är alltför rädd/skäms alltför mycket över min sjukskrivning för att följa med dit och träffa bekanta. Jag skulle kunna sammanfatta min oro/mina farhågor i följande punkter: - Oro för att inte medicinen ska hjälpa lika bra som tidigare eller att det t o m är den som bidrar till att jag mår dåligt (har varit så mycket negativa skriverier om antidepressiva läkemedel på sistone). Tycker det är jobbigt att den medicin som hette "Zoloft" när jag började äta den numera heter "Sertralin bluefish" - Oro för att jag inte ska kunna köra bil på lördag. Jag upplevde när jag skjutsade barnen till dagis innan dosökningen förra veckan att jag inte hade riktig "koll" på bilens bredd/fordonsplacering/mötande trafik och har inte kört bil sedan dess - Oro för att jag inte ska må tillräckligt bra för att kunna gå på den 35-årsfest på lördag hos våra närmaste vänner, som vi är bjudna på (vet att den betyder mycket för min fru) - Oro för att vi pga festen, vare sig jag går eller inte, ska sova över hos mamma och pappa (pappa är alkoholist och har tydligen haft en del återfall de senaste åren - även om det varit när han varit själv och aldrig när han träffat barnbarnen.) Skulle helst vilja att mamma kom hit och sov över, men hon vågar inte lämna pappa av rädsla för att han ska dricka. - Oro för att jag inte ska kunna jobba heltid på måndag om en och en halv vecka som läkaren tror att jag ska kunna. - Oro för att vårt äktenskap ska spricka. Min fru säger själv att hon är less på mig och är uppenbarligen inte lycklig. Vi har tid bokad hos familjerådgivningen... - Oro för hur det här med hjärntumören ska gå. Även om behandlingen verkar ha gått åt rätt håll. - Samt, slutligen, den stora, grundläggande existentiella ångesten rörande människans dödlighet och famlande efter svaret på frågan: Vad är egentligen meningen med allt? Konkreta frågor jag gärna skulle vilja ha svar på är: - Hur lång tid efter doshöjning bör man vänta innan man "provar" att sätta sig och köra bil igen? Jag är beroende av bilen för att ta mig till och från jobbet och min fru får inte köra längre sedan hon haft epileptiska kramper pga tumören. Att inte heller jag kör försvårar vardagen väsentligt. - Hur mycket ska man tro på allt som skrivits om antidepressiva tabletter? Kommer jag behöva äta dessa hela livet? (Har vid några tillfällen gjort nedtrappningsförsök, men snart blivit tvungen att gå upp till en tablett igen - som alltså var max tills för en vecka sedan) - Jag läser en bok som heter "Mindfulness i vardagen" (Schenström) Hur ser ni på sittande meditation - fokus på andningen - i samband med antidepressiv medicinering? Den äldre läkare jag var hos avrådde från all form av meditation, vilket gjorde mig besviken då jag tidigare provat detta under vissa perioder och ändå tycker mig ha upplevt ett större lugn i samband med detta. Jag kanske bör nämna att jag har en kuratorskontakt som jag fick i samband med min frus strålbehandling, men jag tänkte vänta med att ringa henne tills på måndag, då de värsta biverkningarna gått över. Tack på förhand /M

Hej M! Jag sökte på "meditation" under forum och hittade ditt inlägg..tänk att du skrev det idag just. Jag känner så väl igen de där orostankarna, som du beskriver. Du oroar dig för allt i din tillvaro och undrar om livet verkligen ska vara såhär om det alls finns någon mening och i så fall vilken. Det hör till depression. Jag är ingen expert på området, utan talar bara utifrån egna erfarenheter. Om jag skulle kunnat säga något till mig själv då, som jag vet nu, så skulle jag sagt. STOP! Strunta i kalaset, låt familjen och dig själv ta bussen en tid, jobbet är inte allt och vad gör du med det om du inte ens har dig själv, skäms inte, när du berättar om vad du är med om ska du se att fler och fler kommer fram och säger att de själva eller någon de känner har haft det jobbigt...en person med hjärtproblem skäms inte...varför ska du? Ta dig tid att bara vara ett tag, det handlar om ditt liv, ta dig själv på allvar. Det betyder inte att du inte bryr dig om de andra, tvärtom, du kan ge mer av dig om du låter dig själv bli frisk. Min tanke om läkemedel är, ja, ät dem tills du känner dig stabil, men lär känna dig själv under tiden, så du sedan själv kan hantera din vardag, utan mediciner. Var uppmärksam på biverkningarna, de är ibland värre än sjukdomen i sig. Ibland vet man inte vilket som är sjukdom och vilket som är biverkning. Jag har ingen aning om varför läkaren avrådde dig från meditation. Är han sponsrad av läkemedelsindustrin och vill att du ska äta medicin resten av livet? Misstar han meditation för grubblerier/ försjunkenhet i tankar? Kanske ska du fråga. Meditation är bra, lär dig en bra teknik, någon du trivs med, det finns många. Ett sätt är att bara sitta bekvämt med avslappnad, men rak hållning och uppmärksamma andningen tex. i näsborrarna, eller magens rörelser...där du känner den bäst. Så fort du kommer på att tankar går till annat, så för du helt lugnt tillbaka uppmärksamheten på andningen igen. Tankarna kommer att vandra och kan göras till en del av meditationen genom att man övar på att komma på dem och lugnt och tålmodigt föra dem tillbaka till det man koncentrerar sig på, gång på gång. Du har, utifrån det du befinner dig i nu, möjlighet att skaffa dig många insikter/aha-upplevelser i hur du fungerar, om livet.......vem vet vilken fin tillvaro du förbereds för. Jag har varit djupt i utmattningsdepression och ätit 7 olika mediciner. Jag kom från ett jobb med mycket övertid, dåligt samvete för att familjen inte fick så mycket tid av mig som jag egentligen ville, ett bråkigt förhållande som sedan tog slut och hade mycket svårt att acceptera att jag, som alltid var pigg, glad, alert och klarade mig, blev sjuk (drev mig själv i sjukdom). Jag är fortfarande sjukskriven (sedan -04), men är på väg till nytt arbete och mår bra. Jag är medicinfri sedan lite drygt ett år, tack vare meditation och yoga, vilka båda hjälpt mig att lära känna mig själv, min kropp och därigenom har jag kunnat lära mig att hantera ångest, oro och till och med en fobi blev jag av med på köpet. Meditation liknar jag vid KBT, fast inombords, i tystnad. Jag önskar dig allt gott, med många insikter! Med varm vänlig hälsning /H


Hej du...lyssna inåt vad gäller meditation..jag tror stenhårt på mindfulness....inte alla är övertygade, men om du känner en positiv effekt så fortsätt....läkare är inte alltid de som har facit, även om de är vana att tro det... men du är faktiskt proffs på dina känslor och reaktioner även om man tvivlar på det när man mår dåligt...lycka till med allt, kram


Hej och tack för era svar - har efter att ha funderat på saken bestämt mig för att fortsätta mitt postande och bloggande under "Stress och utbrändhet" eftersom den aktuella orsaken till att jag är sjukskriven är "stressreaktion". Titta gärna in där. Ha det gott så länge :-) /M

Annons
Annons
Annons