Forum Depression och ångest


Adhd, depression, GAD eller bara misslyckad..

Har hela livet levt med att känna ett starkt utanförskap. Har grava koncentrationssvårigheter. Uppfyller samtliga krav på adhd. Kraschade i höstas och planlägger mitt avslutande på liv nu. Känns äntligen som om mitt liv fick en viss ljusning i och med detta. En rak väg att gå, med klara delMål. Problemet är att jag tvivlar. Mitt logiska jag säger att jag borde söka hjälp. Jag vet inte vart. Jag borde söka för min depression men det är något underliggande som är orsaken. Det gör det meningslöst att söka för det. Jag vill gärna söka en utredning för adhd men jag kan inte motivera varför. Jag blir sällan tagen på allvar. Min omgivning skrattar när jag nämner adhd, depression och ångest. De flesta säger att jag bara e lite nere eftersom jag är dum som sätter mig i dumma situationer. De kanske har rätt. Då är det ju rent av pinsamt att ringa läkare. För så banala saker. Jag är rädd att bli bemött på samma sätt av sjukvården som av familj och vänner. Jag är ju uppenbarligen sjuk på något sätt. Någon här som vet vart jag kan vända mig och hur jag ska motivera för mig själv och läkare att jag kanske behöver en utredning. Usch vad dumt det här inlägget blev men eftersom mitt liv ändå snart tar slut har jag ju inget att förlora på att fråga lite innan. Kram

Jag sökte hjälp för min depression även om jag visste att det var något bakomliggande som var orsaken. Boka tid hos din husläkare/vårdcentral eller närmaste psykiatriskmottagning så kommer de hjälpa dig att hitta rätt vård. ADHD utredning är det långt väntetid på, oftast flera månader men undertiden kan läkare hjälpa dig att hitta sätt att underlätta vardagen med. Jag har fått en adhd diagnos av min läkare men den är ingenting värd förrens jag gått en riktigt utredning. Om du blir illa bemött av din läkare så är det oproffsigt. kram!


Ok tack! Jag undrar, fick du antidepp och hjälpte det något?


Jag har medicinerats med antidepp sen jag var 18, fick till en början sertralin och sen fick jag äta det tillsammans med lamictal. Efter ett tag ville jag byta till cymbalta då den ska vara effektiv om man har mycket smärta i kroppen, den fungerar väldigt bra cymbaltan, dock tog det nästan ett år innan jag märkte nån större skillnad i psyket, men det var nog värd väntan, jag äter dessutom lamictal och zyprexa och har även propavan och atarax till natten. Det där med mediciner är verkligen en djungel, men i många fall brukar de hjälpa.


Ok jo det är inte lätt att hitta rätt medicin. Går igång och blir speedad på lugnande. Får panikångest på sömnmedicin, kan inte sova på det. Har testat amfetamin några gånger och känt en klar förbättring. Faktiskt enda gångerna mitt liv fungerat utan katastrofer. Känner dock att en sådan självmedicinering inte är ett bra alternativ. Det är olagligt och dyrt. Vill gärna prova någon form av antidepp men orolig för biverkningar som initial ångestförstärkning och viktuppgång. Har ätstörningar. Har fått uppfattningen att man inte ska söka hjälp för adhd som vuxen utan söka för annat. Tex ångest. Borde jag göra det eller säga vad jag tror jag har från början. Vad händer om de märker att man är självmordsbenägen? Låser de in en då?


Det beror ju på hur hög risk det är att du tar livet av dig, de kan lägga in dig men mest för att du är en fara för dig själv och då tror jag de har en skyldighet att hjälpa dig så att du inte gör något dumt. Jag har också tagit amfetamin ett par gånger vilket fungerar som lugnande på mig och jag får sova och känna mig avslappnad utan problem. Men det är ett dåligt sätt att självmedicinera. Man behöver inte gå upp i vikt om man äter en balanserad kost och rör på sig, biverkningar brukar oftast försvinna efter några få veckor. Du kan söka hjälp för att du mår dåligt, var inte rädd för det och ta upp att du misstänker att du har adhd. Jag tycker du ska kontakta din närmaste psykmottagning och be om att få en läkartid. De är till för att hjälpa dig! De kommer inte tycka du är dum i huvudet eller att du är konstig.


Du har lika rätt som alla andra att få en adekvat vård, nämn inget om självmord bara det kan innebära att du får tillbringa resten av ditt liv på psykklinik. Tyvärr är läkarkåren i dag inkompetent. ADHD finns det ytterst bra medicin mot som gjort folk helt friska och produktiva på alla plan. Det gäller bara att hitta rätt läkare som kan helt förändra ditt liv i rätt riktning. I ditt fall finns det bara en väg och den leder framåt mot ett mycket bättre liv. Akta dig så du inte träffar en Josef Mengeleläkare bara. Byt då omedelbart läkare som du har all rätt till. Det finns faktiskt fortfarande läkare som tar sin uppgift på allvar, ge dig inte så skall du se att det ordnar sig.


jag är en kvinna på 38år som har adhd... jag rekomenderar dig att söka vård för din egen skull. allt föll på plats när jag fick min diagnos och alla har varit väldigt stöttande. sök på neurologiska be din husläkare om remiss. Mvh. kossarosa


Mediciner fungerar men som du märkt så reagerar man ganska olika och det kan behöva lite justering av dos och byte av sort i samråd med läkaren. Du kommer garanterat se ljusare på framtiden snart även om det är omöjligt att se det när man står i mörkret. Det där med vad du ska säga till din läkare... vissa gillar inte att man kommer med förslag på vad man har för problem... jag tycker att om din läkare inte pallar att höra hela din historia, med självmordstankar och hur du självmedicinerat och hur det funkade... så byt läkare så fort som möjligt. Det kan ta ett tag innan man träffar rätt. Jag tror inte att du skulle bli inlåst mot din vilja. Men du kanske blir erbjuden att få bli inskriven ifall du känner att du skulle behöva det. Jag blev inte inlagd i höstas, men erbjuden plats, och jag hade ungefär samma historia som du. Känner du inget förtroende för läkaren så kanske det är svårt att berätta allt men det är nog det bästa du kan göra. Själv berättar jag exakt allt för jag är lite nyfiken på vilken reaktion det väcker och hittills har ingen så mycket som höjt på ett ögonbryn ens. Det vi går igenom är tyvärr väldigt vanligt och för vården "business as usual!". Du kommer att bli tagen på allvar. Det där med att inte kunna prata om sina problem med sin omgivning är väldigt frustrerande men om man inte haft ångest eller varit deprimerad så verkar det vara svårt att förstå vad man går igenom. Hitta "DAMP-kompisar" att lätta på trycket med... Här till exempel. =) Sköt om dig!


Tack för era svar! Ni anar inte vad dem betyder för mig! Synd att ni inte är läkare. Hade läkare varit som er hade jag sökt för längesedan. Jag självmedicinerar inte nu. Antagligen därför som jag inte fungerar. Jag känner att enda stöd jag kan luta mig mot är här där det finns folk som går igenom liknande saker. Inga av mina vänner är såna. Alla är skötsamma och har ordning i sina liv. Ingen har gått igenom någon kris och aldrig varit i närheten av ångest. När jag nämner de blandar de ihop det med ånger. Att jag mår dåligt för jag gjort något jag ångrar.. Jag känner att jag nog kan klara ringa vårdcentralen redan i morgon och ge det ett försök. Jag kan väl kanske inte förlora något på det. För som det är nu fungerar jag inte som människa och jag har oxå två småbarn att ta hand om. Tack igen, ni fattar inte vad befriande det är få svar och veta att man inte är ensam. När jag ändå är inne och tjatar, någon som vet hur en utredning går till? Kram


Bara en liten inflikning. När man har adhd så kan en kostomläggning hjälpa. Jag äter inte själv enligt LCHF längre (jag åt det av viktminskningsskäl) men vet att det finns de som blivit hjälpta av det. Jag gissar att det beror på att kroppen får en så jämn och låg blodsockernivå. Kolla gärna in på kolhydrater.ifokus.se så finns det mer information där. För övrigt tycker jag att du självklart ska söka hjälp från läkare. Det verkar konstigt och onödigt att avsluta livet utan att ha utrett alla möjligheter att må bra (usch va rationell jag låter). Är helt övertygad om att sjukvården ser detta som ett verkligt problem och nonchaleras du så begår dom tjänstefel. Har en man som lider av depression och det satt långt inne för honom att söka läkare, men så fort han kom dit började hjulen snurra med medicinering, uppföljningssamtal och kurator. Stå på dig!


Jo det är sant. Det är egentligen onödigt.. Jag är oxå rationell i mitt tänkande och har en normal verklighetsuppfattning. Jag är nog inte bortom all räddning. Bara svårt när man samtidigt har bra självförtroende men kass självkänsla. Jag är inte rädd att fråga om depression, det vet jag är vardagsmat för läkare. Det är att ta upp adhd-utredningen jag drar mig för. Men jag vet att antidepp inte riktigt tar på mig.. Samtidigt hade det varit lugnande att komma igång med det. Motivationen att ta tag i det går upp och ner för var dag. Jag har så mycket projekt hela tiden att jag inte orkar ta tag i det och när jag väl får 5 min över är telefontiden till vårdcentralen över. Telekö är förövrigt inget jag har tålamod till.. Jag är inte lat eller så. Bara orkes och motivationslös. Ursäkta utlägget. Blev lite långt


Ursäkta, glömde av vad jag skulle svara på över huvud taget.. Jag tränar 5 dagar i veckan på gym. Har personlig tränare. Äter enligt GI nu vilket gett mig jämnare blodsocker. Ingen större skillnad dock mer än att ångesten blir något mer hanterbar i och med träningen.


Ursäkta, jag glömde svara på det jag egentligen skulle svara på och sen försvann mitt svar här så nu kommer det kanske två gånger. Jag tränar 5 dagar i veckan på gym. Har personlig tränare. Äter sen en tid tillbaka enligt gI-metoden. Märker ingen skillnad mer än att mitt blodsocker är något jämnare. Träningen har hjälpt märkbart mot ångesten.


Hej igen!!!! Jag läste att du har barn, det har jag oxå. Innan jag fick min diagnos(adhd stänk av boerderline)var jag ingen rolig mamma eller hustru. Dom måste ta dig på allvar när du kommer och söker hjälp,speciellt när du har barn. Jag har också (självmedicinerat mig) i unga år och jag kan förstå dom som gör det,men inget jag rekomenderar. Jag har ätit Conserta nu i 4år och det funkar kanon. Du kan få hjälp av attention om info. adhd är ingen lätt diagnos att leva med spesiellt om omgivningen inte förstår. Hoppas det går bra för dig och att du får samma hjälp som jag fått. Kram

Annons
Annons
Annons