Vad är antidepressiva läkemedel?

Specifika antidepressiva läkemedel har funnits sedan 1950-talet. Det var då man upptäckte att två olika typer av kemiska föreningar hade effekt på depressioner dels monoaminåterupptagshämmare, dels monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare).

Uppdaterad den: 2005-11-01
Uppdaterare: Jan Davilén, överläkare och specialist i allmänpsykiatri, psykiatrisk mottagning syd, Eskilstuna | Stina Nordqvist, journalist

Annons

Upptäckten av de båda typernas antidepressiva effekt var i viss mån slumpmässig. Monoaminåterupptagshämmarna utvecklades från läkemedel som hade en antiallergisk funktion, medan monoaminoxidashämmarna utvecklades från medel som användes för att behandla tuberkulos. Gemensamt för båda grupperna av medel är att de kan göra signalöverföringen effektivare mellan nervceller i vissa delar av hjärnan, men på lite olika sätt.

Nervceller och signalsubstanser

I en nervcell leds en impuls på elektrisk väg men när impulsen skall överföras vidare till en annan nervcell måste detta ske med hjälp av en kemisk substans, en s k signal- eller transmittorsubstans.

Annons
Annons

Den elektriska impulsen i den första nervcellen stimulerar till frisättning av en signalsubstans från små utskott på cellen, nervändar, som i mellanrummet mellan nervcellerna vandrar över och påverkar nästa nervcell till att alstra en ny elektrisk impuls.

Förbindelsen mellan två nervceller där detta sker kallas för synaps. När signalsubstansen fullgjort sin funktion måste den försvinna från mellanrummet mellan cellerna och detta sker huvudsakligen genom att signalsubstansen tas tillbaka i den första nervcellen via en återupptagsmekanism, en aktiv transportör. Ett naturens exempel på återanvändning.

Effektivare signalöverföring

De så kallade monoaminåterupptagshämmarna verkar genom att minska återupptaget genom att hämma eller blockera transportörens aktivitet, vilket leder till att mera signalsubstans stannar kvar i synapsen och att signalöverföringen mellan cellerna blir effektivare.

Annons
Annons

I de delar av hjärnan som reglerar bl a sinnesstämning och oro/ångest använder sig vissa nervceller av signalsubstanserna serotonin och noradrenalin för att kommunicera med varandra. Serotonin och noradrenalin kallas för monoaminer p g a av sin kemiska struktur. En annan signalsubstans i monoaminfamiljen är dopamin.

Störningar i signalöverföringen med dopamin förekommer främst vid psykotiska sjukdomar och missbruk liksom vid vissa neurologiska sjukdomar, men kanske också vid depression av svårare grad.

MAO-hämmare

Den andra tidiga gruppen av antidepressiva medel, MAO-hämmarna, verkar genom att blockera monoaminoxidas (MAO), ett enzym, protein, som kan bryta ned monoaminer. MAO finns bland annat i de nervändar som frisätter serotonin och noradrenalin. Genom att minska nedbrytningen av transmittorsubstanser kan man också stimulera signalöverföringen mellan nervceller.

Ytterligare ett sätt att öka på effektiviteten i kommunikationen mellan nervceller är att man påverkar de mottagarstrukturer som sitter på nervcellerna och som tar emot de frisatta signalsubstanserna, s k receptorer. Receptorerna kan sägas fungera som ett slags nyckelhål i de låsmekanismer som leder till att elektriska impulser kan sättas igång.

Det finns också receptortyper som har en bromsande funktion. Några av de nyare antidepressiva medlen verkar genom att antingen stimulera receptorer som på nervcellen har en stimulerande funktion eller genom att blockera receptorer som har en bromsande funktion.

Stimulerar tillväxt av nya nervceller?

Hur antidepressiva läkemedel verkar är inte känt i detalj. Vad man vet är att mekanismerna är betydligt mer komplicerade är de startmekanismer som beskrivits ovan. Återupptagshämningen av transmittorsubstans sker tämligen omedelbart efter det att man börjat medicinera, medan det tar någon eller några veckor innan den antidepressiva effekten kommer. Effekten kan sammanhänga med sekundära effekter som sätts igång via mekanismer inuti nervcellerna. Symtomlindringen sker sedan successivt över dagar och veckor.

Nya rön har i djurförsök visat att antidepressiva läkemedel kan stimulera tillväxt av nervceller i områden av hjärnan som tros ha med depression att göra.

Tips och råd

Effekten av antidepressiva medel kommer gradvis under loppet av flera veckor. Typen av biverkningar utgör den största skillnaden mellan olika antidepressiva medel. De flesta biverkningar minskar under behandlingens gång.

Doseringen kan behöva justeras för att få så god effekt som möjligt. Ibland kan man behöva byta eller eventuellt kombinera flera medel.

Normal behandlingstid vid en depression är 6-12 månader. Vid upprepade depressioner kan det vara nödvändigt med längre tids behandling för att förhindra återfall.

En antidepressiv medicinering bör ej avslutas abrupt, utan genom stegvis minskning av doseringen. Detta för att undvika så kallat utsättningssymtom som kan tolkas som abstinensbesvär eller återkomst av de ursprungliga symtomen. Ibland kan den ursprungliga sjukdomen verkligen synas igen vid dosminskning och då bör man gå tillbaka till den dos som gav symtomfrihet.

Alla i Sverige förekommande antidepressiva medel tycks verka genom att förbättra signalöverföringen mellan nervceller som använder sig av monoaminer som signalsubstanser. Medel med annan typ av verkningsmekanism är under utprövning.


Annons
Annons