Behandling | Depression och ångest

Behandling av depression genom tiderna

Det dröjde långt in på 1900-talet innan den medicinska vetenskapen hittade verksamma metoder mot depressioner. Vägen dit har varit lång och inneburit många märkliga behandlingar för patienterna.

Publicerad den: 2008-10-02

Annons

Länge var det den antika så kallade fyrsaftsläran, eller humoralpatologin, som dominerade synen på den medicinska vetenskapen och människornas hälsa.

Läkarna förklarade krämpor och dålig hälsa med att de fyra kroppssafterna var i obalans. Safterna i läran var blod, slem samt svart och gul galla. Kroppssafterna hörde ihop med olika organ. Svart galla med mjälten. Blod med hjärtat. Slem med hjärnan. Gul galla med levern. Från fyrsaftsläran har vi fått uttrycket att bringa någon till sunda vätskor, det vill säga att rätta till obalansen mellan de olika kroppssafterna.

Annons
Annons

Det kunde till exempel ske med åderlåtning, lavemang eller kräkmedel, säger Ell-Marie Andr&eacuten på Medicinhistoriska mus&eacuteet i Stockholm. Den som var deprimerad, eller melankolisk, hade ett överskott på svart galla. Kostbehandling som gick ut på att undvika svart mat, var ett av dåtidens försök att komma tillrätta med depressionen.

Ett annat vanligt synsätt på hur deprimerade skulle behandlas, och även andra sjuka, var att de skulle inta sängläge. Tanken var att sjukdomen skulle läkas ut. Ingen energi skulle gå åt så att patienten fick en chans att samla krafterna, säger Ell-Marie Andr&eacuten.

Den historiska läkekonsten var inte så noga med att hålla isär de olika diagnoserna som hade att göra med sinnet. Psykotiska tillstånd, mano-depressiva och depressiva fick ofta samma behandling. Under medeltiden fick behandlingen av olika sinnesjukdomar en religiös dimension. Kyrkan ansåg att de sjuka var besatta av Djävulen. Djävulsutdrivning var ett sätt att försöka bota patienten.

Annons
Annons

På 1700-talet började läkarna använda varma och kalla bad för att påverka människornas sinnestillstånd. Behandlingsalternativen berodde mycket på vad läkaren själv trodde skulle hjälpa i olika fall, säger Ell-Marie Andr&eacuten.

Ett annat påfund för att väcka de slöa och apatiska depressionspatienterna ur sin slummer var att bygga broar med falluckor där de genom att falla ner i vattnet skulle bli friska av chocken. För att åstadkomma en kraftigare chockverkan kunde dessa dammar fyllas med elektriska ålar och darr-rockor som alstrade eletricitet och gav stötar. Det var en slags föregångare till dagens elbehandling mot depressioner. Inte så dumt tänkt men hemskt och inhumant. Annars handlade det mest om att förvara dem så att de inte kunde göra illa sig eller ta sina liv, säger Jan Wålinder, professor i psykiatri på Sahlgrenska universitetssjuhuset.

I början av 1900-talet började man använda lugnande mediciner, till exempel opium, för att lindra patienternas oro och ängslan. Dessutom utvann man extrakt från en växt som heter vänderot. Den hade liknande påverkan.

Det fanns ännu ingen verksam metod som specifikt kunde behandla depressionen förrän elbehandlingen kom på 30-talet. Det är det första och alltjämt bästa sättet som verkar mot djupa depressioner. Till en början var det en dramatisk metod eftersom patienterna varken fick muskelavslappnande medel eller bedövning. Behandlingen framkallar ett epileptisk anfall som kan häva depressionen. Metoden har förfinats med åren och är idag betydligt skonsammare.

På 40-talet upptäckte den medicinska vetenskapen av en slump att läkemedelet iproniazid, som användes vid behandling av patienter med lungtuberkulos, hade en antidepressiv verkan. Vårdpersonalen såg att deras patienter efter en tids behandling blev gladare och på bättre humör.

I mitten av nästa årtionde fick de så kallade tricykliska preparaten sitt genombrott. Hit hör till exempel Anafranil även om det kom några år senare. Man började förstå att depressioner kunde orsakas av att den kemiska regleringen i hjärnan inte fungerade. Med de nya medicinerna gick det att återställa balansen. Det var ett stort framsteg men många patienter besvärades av svåra biverkningar.

Under 90-talet skedde en smärre revolution på läkemedelsområdet när SSRI- preparaten fick sitt genombrott. I medierna har de ibland slarvigt kallats för "lyckopiller" vilket kan leda till missuppfattningar. De är inte mer effektiva än de gamla tricykliska preparaten men har färre biverkningar och, inte minst viktigt, de är inte toxiska (giftiga). Redan på 80-talet var årets nobelpristagare Arvid Carlsson med om att ta fram det första SSRI-preparatet som heter Zelnid, säger Jan Wålinder.

Under andra hälften av 1900-talet började man använda ljusbehandling mot årstidsbundna depressioner. Det går ut på att patienten varje dag vistas i rum med speciella ljuslampor under en tidsperiod.

Vid sidan av den strikt medicinska vetenskapen har psykoanalysen och psykoterapin fått sitt genombrott under 1900-talet. Samtalet som organiserad behandlingsform mot depression började användas vid sekelskiftet. I tidskriften Helsovännen från 1893 lyder en rekommendation för behandling attman ska tala med patienten "om det goda i livet" och inte vara så allvarlig.

Det finns idag en mängd olika terapiformer, alltifrån klassiska psykodynamiska och moderna kognitiva terapier till kropps- och olika konstnärliga terapier. Att säga vilken som är bäst är omöjligt, men den som idag ökar mest vid behandling av depressioner är den kognitivt inriktade terapin som ofta användas i kombination med antidepressiva läkemedel.


Annons
Annons