Obduktion

En obduktion är en medicinsk procedur som består i att undersöka en avliden för att ta reda på dödsorsaken och i vissa fall klarlägga sjukdomsförloppet.

Uppdaterad den: 2013-02-05
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är en obduktion?

Andra beteckningar på detta är undersökning post mortem, autopsi och liköppning. Obduktionen utförs vanligtvis av en läkare som är specialutbildad för att bland annat göra sådana undersökningar. Obduktionen kan inte utföras förrän personen har varit död i minst åtta timmar.

Det skiljs mellan två typer av obduktioner: rättsmedicinska obduktioner utförs av rättsliga skäl, medan kliniska obduktioner utförs på sjukhus för att avgöra dödsorsaken.

När görs en obduktion?

Om någon dör på sjukhus utan klar diagnos eller i övrigt dör hastigt och oväntat kan det vara önskvärt att genomföra en obduktion.

Annons
Annons

En obduktion kan ha stort medicinskt värde och kunskapen kan komma andra patienter till godo. Tack vare moderna medicinska utredningar är många medicinska tillstånd kända på förhand, men det är fortfarande så att obduktioner påvisar tillstånd som inte var kända i cirka 30 % av fallen. I cirka 10 % av fallen ger undersökningen en ändrad dödsorsak mot vad läkaren hade antagit. Obduktioner är också viktiga för att säkerställa att statistiken över dödsorsaker är så korrekt som möjligt. Dessutom ger en obduktion ofta svar som kan ha betydelse för de närstående.

Kan någon neka till obduktion?

Det kan kännas svårt att få frågan om obduktion av en närstående. Om den avlidne tidigare har uttryckt en önskan om att inte obduceras respekterar sjukhuset det. Detsamma gäller om någon av de närstående inte vill att den avlidne ska obduceras. Denna reservationsrätt gäller dock inte vid rättsmedicinska obduktioner.

Vad händer vid en obduktion?

Obduktionen utförs av en läkare, vanligtvis i samarbete med en tekniker. Först undersöks kroppen utvändigt för att titta efter olika yttre tecken eller skador. Sedan öppnas kroppen och de inre organen lyfts ut och undersöks systematiskt, ett efter ett. Vanligtvis tar läkaren 10–15 mindre vävnadsprover för vidare undersökning i mikroskop.

Annons
Annons

När alla undersökningar har gjorts läggs organen tillbaka i kroppen. Kroppen sys igen så att inte några förändringar ses, efter det att den avlidne har tagits om hand och klätts på. Undantagsvis tas större prov eller hela organ ut ur kroppen. När detta görs gäller det främst hjärtat eller hjärnan.

Reservationsrätt

De närståendes reservationsrätt och sjukhusets informationsplikt är stadfäst i Lagen (1995:832) om obduktion. Lagen har som syfte att säkerställa att all obduktionsverksamhet utförs med värdighet och respekt för den avlidne och de närstående. De närstående ska informeras om dödsfallet och att det kan bli aktuellt med obduktion samt om att materialet eventuellt kan användas för forskning och undervisning. Det krävs inget uttryckligt samtycke för en obduktion.

Reservationsrätten innebär att de anhöriga aktivt måste ta ställning till obduktion. Obduktionen kan i så fall genomföras efter rent yrkesmässiga bedömningar, såvida det inte finns skäl att tro att en obduktion strider mot den avlidnes livssyn. I praktiken har de närståendes åsikt således en avgörande betydelse.

Resultatet av obduktionen

Resultatet av obduktionen skickas till den läkare som begärt obduktionen. Vanligtvis är det den behandlande läkaren som sköter kontakten med de närstående. Om de närstående så önskar kan de ta direktkontakt med den läkare som utförde obduktionen, om det känns mer naturligt. Om det är polisen som har begärt en rättsmedicinsk obduktion är det polisen som lämnar ut resultaten.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons