Årligen dör hundratals i vårdrelaterade infektioner
Störst är problemet i Östergötland och Kalmar medan Sörmland och Gotland ligger bäst till. Och de flesta infektionerna finns inom urologin, skriver Svd.se.
2008 började Sveriges kommuner och landsting, SKL, att intressera sig för de så kallade vårdrelaterade infektionerna, alltså infektioner som patienterna drabbats av medan de var inlagda på sjukhus.
Den allra första mätningen visade att 11,2 procent av de inlagda hade en vårdrelaterad infektion, det vill säga mer än var tionde patient. Idag har situationen förbättrats men fortfarande var nio procent av alla inlagda patienter infekterade vid senaste mätningen första halvåret i år. Omkring hälften av dessa fall anses vara påverkbara, resten måste man räkna med i en aktiv vårdmiljö.
Det innebär i praktiken att cirka 30 000 patienter årligen råkar ut för infektioner på grund av vårdslarv, alltifrån korta episoder med diarréer till dödsfall.
Har du eller någon du känner drabbats av en vårdrelaterad infektion? Kommentera direkt under artikeln.
Kommentera denna artikel
Jag opererades i ryggen den 2 september nu i år, man tog bort stag efter tidigare steloperation. Den 5 sept. blev jag utskriven. Två dagar senare (lördag) hade bandaget i ryggen blött igenom och jag åkte tillbaka till sjukhuset som la om såret. Jag hade remiss från sjukhuset till min vårdcentral på måndagen för omläggning och då var bandaget totalt genomblött igen och de la om såret igen och bad mig komma tillbaka dagen efter, dag efter dag även lördagar och söndagar har såret lagts om pg.a. att det runnit kopiöst från såret. Vårdcentralen kontaktade Ortopeden som bad dem ta ett CRP som visade 118, Ortopeden ordnade ett besök för mig dagen efter, där togs nytt CRP som visade 180 och man tömde ryggen på mellan 3-4 dl. gammal blodvätska och tog 5 blododlingar och gav mig Dalacin tills vidare (sa man) och skrev en remiss till vårdcentralen att de skulle lägga om såret dagligen tills det slutar rinna. Jag har varit och lagt om såret 18 dagar i sträck. Agrafferna skulle ha tagits bort för över en vecka sedan. Jag har under hela tiden haft hoppande feber. Jag har fått kallelse till Ortopeden imorgon den 25 sept för borttagning av agrafferna. Jag känner mig vanvårdad och ingen på sjukhuset har intresserat sig för mig utom då vårdcentralen ringt och frågat vad de ska göra och bara fått beskedet att fortsätta att lägga om såret tills det slutar rinna. Jag är så trött så slut och det tar även på mina krafter att ta mig in till vårdcentralen varje dag även lördagar och söndagar förr att lägga om såret och den fruktansvärda värk som jag har gör inte saken bättre.
Peritonit efter laparoskopisk operation cervixcancer. CRP 486 som mest. Normalvärde under 6. Varken hembesökande skuksköterska, som lade tryckförband över, eller hembesökande läkare, som inte tittade på det läckande såret, skickade mig till sjukhus. Min son ringde efter ambulans, som körde mig till Danderyds Gynakut, som konstaterade det höga CRP-värdet och skickade mig till Karolinska i Solna, som utfört operationen. Fick ligga isolerad där med dropp i en vecka, varefter jag tvångsutskrevs. Åt därefter antibiotika i tablettform i ytterligare 10 dagar.
Jag har blivit opererad 4 ggr, vid olika tillfällen, på Borås sjukhus. ALLA 4 ggr har jag drabbats av infektion i operationsområdet som medfört behandling med antibiotika via dropp och försenad sårläkning. Vid sista operationen försökte kirurgen påstå att orsaken var att jag, en för övrigt helt frisk person, hade nedsatt immunförsvar. Jag har senare testat och fått besked om att det inte finns ngt som tyder på att jag har nedsatt immunförsvar. Dessutom träffade jag på sjukhuset andra patienter, som opererats samma tidsperiod, och också drabbats av infektion. Tyckte för övrigt att hygienen allmänt på sjukhuset var under all kritik. T ex personal som trots att jag hade en infektion la om såret utan handskar på sig och sedan gick direkt till nästa patient. Bakterierna jag drabbades av var av sådan typ att det blev klarlagt att smittan uppstått under operationerna.
Min mamma fick vätska i lungsäcken pga en tumör i området. När vätskan skulle dräneras ut fördes bakterier in och hon fick en infektion med varbildning i lungsäcken. Försenade och komplicerade tumörbehandlingen med flera månader.
år 2012 drabbades min make av en svår infektion efter en urologisk undersökning på KSS i Skövde. Han blev mycket sjuk och fick ligga inlagd en vecka med dropp.
År 2011 i december drabbades min make av vårdinfektion i samband med en urologisk undersökning och blev därför inlagd på sjukhuset hela julhelgen. Efter att ha genomgått en operation i februari året efter fick han återigen en vårdinfektion (allvarlig sådan liksom den första), vilken förlängde hans vistelse på sjukhuset. Detta är sådant som absolut inte får ske, anser jag.
Fick en ny höftled (inplantat) inopererad pga artros febr 2012. Fick infektion i såret. Fick såret omlagt 3 ggr. Efter det en ny operation för att göra rent såret. Höftleden bra men fortfarande ont i hela benet. En sjukgymnast ordinerade mig att gå till en läkare och få en kortisonspruta. 3 läkare nekade ge mig en sån spruta. Så småningom beställde jag tid hos läkaren som operarade mig andra gången och gjorde rent såret. Han gav mig en kortison spruta direkt utan att jag ens hann fråga. Han sa att jag hade inflammation i slemsäckarna. Smärtan för svann direkt och är fortfarande borta. Detta hände 28/8. Opererade mig första gången 7/2. Där fick jag gå och ha ont i benet i ett halvt år alldeles i onödan läkare inte lyssnar på pationerna !
Ja, min kära mor helt frisk bröt lårbenshalsen och fick MRSA antingen på Södersjukhuset vid operation eller på Dalens Sjukhus där hon skulle vara en vecka för rehabilitering.
Dalens sjukhus ett hemskt ställe, det var det mest nonchalanta ställe jag varit med om. Någon rehabilitering existerade inte. När vi kom på besök varje dag fanns det inga sköterskor eller annan personal de satt alla samlade i ett personlarum.
En dag ringer de från sjukhuset till min syster, min mamma är då försvunnen sedan en timme. Min syster kastar sig i sin bil och åker till mammas hemadress, efter en kvart ringer det på dörren där står mamma. Detta var i början av mars och mamma hade bara en fliströja på sig. Hon har då gått minst 800 meter gått in i en butik och bett att få låna telefonen och ringt efter en taxi. Som tur var slutade det lyckligt.
Efter ca ett år när hon testades hade hon inte MRSA ändå fick hon dras med den diagnosen vad som än hände.
Min dotter opererades för endometrios på SÖS för nästan exakt ett år sedan. Under operationen blev hon infekterad och fick sepsis (blodförgiftning) och höll på att stryka med. Det var fruktansvärt. Enligt kirurgen blev det pga ett smustigt verktyg (tång) som fördes in genom underlivet. Hur kan sådana slarv förekomma i sjukvården i ett civilicerat land som Sverige?! Helt obegripligt!
Som sjuksköterskestuderanden på 60-talet var vi förbjudna att bära smycken på händer och armar.
Numera är det mer regel än undantag att personal bär armband, klockor och tom ringar med stenar i arbetet trots att vi vet att smycken samlar på sig stora mängder föroreningar.
Hur kan sådana regler ha fallit bort?
Inga har kommenterat på denna sida ännu