Åke har haft 80 läkare på två år

Sedan 90-årige Åke Söderlind fick problem med urinblåsan för två år sedan har han träffat uppemot 80 olika läkare. För att uppmuntra fasta läkarkontakter ska en högre ersättning ges till vårdcentraler med listade patienter, medan summan blir mindre för enskilda besök.

Publicerad den: 2015-10-19
Författare: Maria Gustavsson, Redaktör, NetdoktorPro

Annons

Systemet med patientansvarig läkare (PAL) togs bort för närmare fem år sedan, 2010. Det har lett till att många patienter slussas runt i det svenska vårdsystemet utan en fast läkarkontakt. Något som leder till både sämre och dyrare vård menar Jerker Söderlind vars pappa Åke har träffat uppemot 80 olika läkare sedan han blev sjuk.

Jerker Söderlind vill att pappan ska erbjudas en fast läkarkontakt och få god smärtlindring. Men det har inte skett hittills.

– Under de senaste 1,5 åren har han åkt ut och in till olika sjukhus, Danderyd, Karolinska, vårdcentralen. Han har fått avancerad sjukvård i hemmet och han har åkt hit och dit. Det har inte funnits någon ansvarig läkare för hans fall, säger Jerker Söderlind till Sveriges Radio.

Annons
Annons

Ny överenskommelse

De gånger som Åke har haft alltför ont tvingas han åka ambulans till akuten för att få tillgång till smärtlindring, men sedan på eget initiativ skrivit ut sig för att skjutsas hem av sina barn.

– Det är definitivt en patientsäkerhetsrisk. Inspektionen för vård och omsorg säger i sin tillsynsrapport för 2014 om primärvården att just bristande kontinuitet och hyrläkarproblematiken är en patientsäkerhetsrisk. Och det är inte så svårt att förstå det, säger professor Hans Rutberg vid Linköpings universitet till radion.

Många äldre i Stockholmsregionen saknar en fast läkarkontakt. Men nu har politikerna ändrat reglerna med förhoppning om att förbättra situationen. Från och med 1 januari ges en högre ersättning till vårdcentraler med listade patienter, medan ersättningen blir mindre vid enskilda besök.

Annons
Annons

– Syftet är att äldre och multisjuka oftare ska få träffa samma läkare, säger sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink till Sveriges Radio.

Hon fortsätter:

– Man behöver öka kontinuiteten och att lägga fokus på de patienter som har störst vårdbehov. Vi ska inte ha patienter som slussas runt i vården som Åke.

Vill ha en Lex Åke

Men Jerker Söderlind tror det behövs en större förändring än så. Han vill ha en bindande regel, en Lex Åke, som tvingar sjukvården att ge äldre patienter en fast läkarkontakt.

– Lex Åke skulle vara en bestämmelse som säger att mera vårdkrävande patienter skulle ha en projektledare som har det övergripande ansvaret för behandlingen och vart den här patienten förs.

Tycker du att man borde införa en Lex Åke? Kommentera gärna direkt under artikeln.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.
  • Avatar Annicka Johansson 2015-10-19 15:18 (4 år sen)

    Det vore inte en dag för tidigt.
    Jag har själv blivit drabbad.

  • Avatar Annicka Johansson 2015-10-19 15:02 (4 år sen)

    Det vore inte en dag för tidigt.
    Jag har själv blivit drabbad.

  • Avatar Catarina 2015-10-19 15:12 (4 år sen)

    Jag tycker man borde gå tillbaka till PAL. Ibland behöver man göra om och göra rätt.

  • Avatar Karin Malmsten 2015-10-19 16:22 (4 år sen)

    Ja, verkligen en viktig aspekt i vården av äldre multisjuka. Min far avled efter 3 antibiotika kurer utan att man undersökte orsaken till hans hälso-problem.

    Det här är ett stort problem även i det fall man använder läkarservice på distans via telefon i äldreomsorgen. Och med bristen på utbildade ansvariga sjuksköterskor, sjuksjukskötare i avdelningsledningen på äldreboendena dygnet runt, så är katastrofen ett faktum.
    Det här kan sluta precis hur som helst!
    Det bästa är väl sjukvård av äldre i hemmen, i ändamålsenliga lokaler som klarar olika typer av rörelse- och mentala handikapp och där anhöriga övervakar sin kära maka/make/barn.

  • Avatar Maj 2015-10-19 17:38 (4 år sen)

    Jag litar inte på sjukvården idag. Har haft så många läkare som inte kan sin sak. Idag måste man veta vad man lider av och helst vilken medicin du behöver, innan man söker läkarvård.

  • Avatar 2015-10-19 17:57 (4 år sen)

    Håller verkligen med. Man undrar ju vad idioterna på socialnämden och IVO sysslar med. Det tar en minut att bestämma att alla patienter får en huvudansvarig läkare som tvingas ta ansvaret över patienten.

  • Avatar Pål Börje 2015-10-19 17:47 (4 år sen)

    Tydligen priviligierad - bara 16 läkare på 5 år.
    Hm - det gäller bara läkare som utfädat recept kom jag på.
    Får lägga till ytterliggare ett antal i så fall. Bara vid ett akutbesök blev det stora ronden + fem läkare. Annat + 3 läkare.
    Det blir ändå bara ca 30 läkare...
    Bra? Nej det kan jag inte påstå med bästa (eller smästa) vilja i världen.
    Så fort sjukdommen/arna tär på budget, så överflyttas man till FONUS.

  • Avatar Kerstin Franklin 2015-10-19 22:31 (4 år sen)

    Detta är ju ABSURT, när patienter valsas runt på det sätt som beskrivs! Självklart måste detta ses över, och förhoppningsvis i Stlm att det blir så att en läkare på vårdcentralen håller i nätverket kring varje patient, ser till att nödvändiga specialister inkallas för koller, behandlingar osv.

  • Avatar Eva 2015-10-19 23:21 (4 år sen)

    Ja jag är inte förvånad alls! Det går utför med sjukvården, jag är listad och har samma men de bryr sig inte om en där... bara utesluter nått farligt sen är jag lämnad till mig själv,,,, så blir jag akut sjuk får jag väl åka in, går inte idag med "små saker" som kan ev bli stora, orkar inte mer att inte bli sedd och hörd!!!

  • Avatar 2015-10-20 00:33 (4 år sen)

    Min erfarenhet är den att VC och Husläkaremottagningar får betalt för varje patient och direktiv från Socialstyrelsen att ägna högst 15 minuter åt varje patient. Dessutom finns det för många VC så man tvingas snabba på så man får in tillräckligt många patienter. Multisjuka äldre får således inte tillräckligt med tid för att kunna åtgärdas.

  • Avatar Gunnel 2015-10-20 02:05 (4 år sen)

    En utmärkt idé och inte en dag för tidigt om Sverige ska kunna kalla sig seriöst när det gäller servicen till de som behöver den! Min 89 åriga mamma, min bror som har en svår form av MS med flera ser jag far illa och det är mer än tungt att försöka kompensera bristerna som uppstår när alla grupperna runt dem inte en gång vet om varandra många gånger!

    Kommun och landsting har aldrig lyckats få ihop sin service ovan på detta som Åkes situation så klart visar!

    Hur många människor ska det behöva finnas runt den som måste ha service för att klara sitt liv och vem ska hålla i trådarna så det fungerar?

  • Avatar Merja 2015-10-20 13:37 (4 år sen)

    Ja! Det behövs Lex-lagar! Så många som möjligt, såsom vården ser ut idag. Under minst femton års tid har landsting och kommuner försämrat vården för patienterna, försämrat arbetsvillkoren för sjukpersonal till en nivå som är helt oacceptabel! Jag förundras över h u r politikerna tänker! Varför de envist håller sej fast i tron att nedskärningar och nedmonteringar är den rätta vägen! Lär de sej inget, drar de inga slutsatser, besitter de i n g e t sunt förnuft??? Smärtgränsen är nådd för länge sen. Skär ner på landstingen och dess politiker och pengarna kommer förbättra vården väsentligt! Lex Åke är en lag som behövs idag. Tyvärr!

  • Avatar Merja 2015-10-20 13:36 (4 år sen)

    Ja! Det behövs Lex-lagar! Så många som möjligt, såsom vården ser ut idag. Under minst femton års tid har landsting och kommuner försämrat vården för patienterna, försämrat arbetsvillkoren för sjukpersonal till en nivå som är helt oacceptabel! Jag förundras över h u r politikerna tänker! Varför de envist håller sej fast i tron att nedskärningar och nedmonteringar är den rätta vägen! Lär de sej inget, drar de inga slutsatser, besitter de i n g e t sunt förnuft??? Smärtgränsen är nådd för länge sen. Skär ner på landstingen och dess politiker och pengarna kommer förbättra vården väsentligt! Lex Åke är en lag som behövs idag. Tyvärr!

  • Avatar Merja 2015-10-20 13:25 (4 år sen)

    Ja! Det behövs Lex-lagar! Så många som möjligt, såsom vården ser ut idag. Under minst femton års tid har landsting och kommuner försämrat vården för patienterna, försämrat arbetsvillkoren för sjukpersonal till en nivå som är helt oacceptabel! Jag förundras över h u r politikerna tänker! Varför de envist håller sej fast i tron att nedskärningar och nedmonteringar är den rätta vägen! Lär de sej inget, drar de inga slutsatser, besitter de i n g e t sunt förnuft??? Smärtgränsen är nådd för länge sen. Skär ner på landstingen och dess politiker och pengarna kommer förbättra vården väsentligt! Lex Åke är en lag som behövs idag. Tyvärr!

  • Avatar 2015-10-20 13:59 (4 år sen)

    Ja! Det behövs Lex-lagar! Så många som möjligt, såsom vården ser ut idag. Under minst femton års tid har landsting och kommuner försämrat vården för patienterna, försämrat arbetsvillkoren för sjukpersonal till en nivå som är helt oacceptabel! Jag förundras över h u r politikerna tänker! Varför de envist håller sej fast i tron att nedskärningar och nedmonteringar är den rätta vägen! Lär de sej inget, drar de inga slutsatser, besitter de i n g e t sunt förnuft??? Smärtgränsen är nådd för länge sen. Skär ner på landstingen och dess politiker och pengarna kommer förbättra vården väsentligt! Lex Åke är en lag som behövs idag. Tyvärr!

  • Avatar Åke 2015-10-20 23:21 (4 år sen)

    Ja, det behövs! Det skulle spara mycket bekymmer för patienterna och leda till en bättre vård. Dessutom skulle det säkert spara en massa pengar på minskat vårdbehov!

  • -
    Maria 2015-10-22 12:19 (4 år sen)

    Bra idé! Min farfar som också heter Åke, har råkat ut för i princip samma sak. Nu har jag desvärre nyligen gått bort men vi är i släkten alla ganska irriterade över hur hans vård skötts. Hit och dit mellan olika vårdgivare och ingen som tagit ett helhetsansvar.

  • Avatar Pat 2015-10-28 04:18 (4 år sen)

    Skamligt Sverige! Skäms ni politiker som under många år sett till att vården är som den är idag. Oacceptabelt!
    Stackars gamla sjuka Åke! Som varit med och byggt upp detta land. Stackars alla de äldre som är sjuka. Å stackars de friska äldre som kommer bli sjuka.
    Gör ont i hjärtat på mig att se och läsa om alla stackars sjuka människor.
    Gör ont i hjärtat att alla svårt sjuka barn,tex med cancer som måste åka land och rike runt för att få sina plågsamma behandlingar.
    Gör ont i hjärtat att så ofantligt många ungdomar och unga mår så dåligt idag att de knaprar lyckopiller och annat. Att de ej får någon riktig vård, ingen terapi,inget samarbete med andra aktörer, ingen kontinuerlig och tät kontakt. Är det därför våra barn/ungdomar /unga begår självmord? Är det därför vi har bland de högsta antal självmord i världen?
    Ja självklart borde vi ha Lex Åke, vi borde ha Lex barn-svåra-sjukdomae,vi borde ha Lex Deprimerade och vi borde ha Lex 30,40,50,60,70 år med.
    Men tror jag det skulle förändra något i verkligheten? Svar nej.
    Hur tycker ni att det hjälper med Socialstyrelsens alla utredningar och riktlinjer och rekommendationer?
    Hur tycker ni att IVO hjälper den enskilda individen personligen?
    Vad händer om en läkare, sjukhus gjort fatala misstag?
    Nej. Vi måste sätta ner foten. Vi folket. Även folket som arbetar inom vården. Hur har de samvete att se på när gamla sjuka blir vanvårdade på tex korttidsboenden?
    Vad har hänt med värme, empati och medmänsklighet?
    Det måste till lagförändringar och det fort.
    Självklart skall varje patient ha en ansvarig läkare som håller i alla trådar kring den personens vård. Där är Finland ett föredöme.
    Jag menar att en läkare måste kunna lagföras och dömas för slarv som orsakar patienter stort lidande, eller tex vållande till kroppskada,vållande till annans död, eller dråp om tex en läkare som har patientens anamnes, dvs sjukdomshistoria samt medicinlista å tex skriver ut en medicin som inte är kompatibel med patientens andra medicin utan leder till döden. Det var bara ett exempel av många.
    Självklart måste det satsas mångt mycket mer pengar inom all vård och omsorg.
    Men det måste bli nya lagförändringar! Samt att Socialstyrelsen verkligen är tydliga med riktlinjer, det skall ej få finnas några kryphål.
    Jag själv är svårt sjuk. Har remittetats runt fått diverse behandlingar, mediciner och senast operation. Efter denna operation blev mitt liv förstört. Jag är svårt sjuk. Jag brinner upp inifrån. Som att ha ständig feber, bli duschad av svett sen kommer frossa. För att sedan börja om igen. Jag har stickningar pirr i händer och fötter, kraftig yrsel. Jag kan helt utan förvarning bara ramla baklänges i apotek,mataffärer. Ute och hemma. Jag är jättehungrig men samtidigt aptitlös, jag hinner ofta inte ta många tuggor innan jag kräks. Detta har lett till att jag får köpa nutridrinkar.
    Numera har jag ingen känsel i fötterna. Och ibland känslobortfall i händer. Varje morgon när jag vaknar har jag svår värk i hela kroppen,skelett, muskler,leder. Jag har ingen kraft i händerna och kan inte räta ut dem. Detta håller i sig 1-2 timmar. Varje dag har jag svår värk i axlar,armar. Sista dagarna i knän knävecken ben rumpa med. Och så ont i hjärtat.
    Jag är fången hemma, kan ej klara vardagen själv längre.
    Men jag har ingen diagnos.
    Läkarna brydde sig enbart om sjukdomen jag hade och har innan operationen. Mina värden var riktigt dåliga i ca 6 månader. Ingen lyssnade när jag påtalade hur sjuk jag blivit eftet operation,ja jag vaknade upp sådan!
    Mina fingrar har ändrat form och vinklat sig på något konstigt sätt.
    Min ryggsmärta har tilltagit trots ökad dos oxycodon. Svår smärta i njuren,kissat blod i ca 4 år till och från. Sökt akut många ggr för det och det har visat på blod i urinen. Då har läkaren sagt att detta kan bero på något allvarligt gå till vårdcentralen på måndag.
    Mitt minne blir bara sämre och sämre. Likadant med ögonen.
    Finns nu ingen rörelse som inte gör ont. Bara att skriva detta gör hemskt ont i fingrar handled osv.
    Jag är nu så pass sjuk att jag gett upp. Funderar på att åka till Scweitz och lagligt få somna in.
    Kirurgen fick jag ett brev från där det stod att mina värden helt plötsligt var bra och att jag var färdigbehandlad. Började gråta när jag läste brevet.
    I veckor samlade jag kraft för att klara åka till vårdcentralen för å ta prover. De proverna var skyhöga! Med andra ord inte alls bra. Men ändå är jag färdigbehandlad?
    Allmänläkare på vårdcentraler skall inte behandla patienter som kräver specialistvård.
    De har ej kunskapen.
    Jag ringde å fick dessa provsvar. Min läkare har nu semester. Ringde då Sahlgrenska, jag ville ha en läkartid omgående. Men fick tala med en iskall människa som på ett mycket obehagligt sätt sa att det fick jag inte. Jag fick inte ens lämna meddelande eller tala med varken läkare eller sjuksköterska för jag är inte patient på Sahlgrenska fick jag påtalat för mig. Detta samtal är inspelat.
    Jag skulle gå till vårdcentralen å få ny remiss och vänta tre månader sa hon. "Eller åka in till akuten om ja nu var så sjuk. "
    Jag är så sjuk att jag inte klarar att sitta på akuten 1-2 dagar.
    Nu har jag gett upp. Känner hur all livskraft sakteligen rinner ur mig.
    Jag har har inte längre någon kraft,ork att kämpa för att få rätt vård.
    Jag sitter i min köksstol eller ligger i min säng eller på golvet (då jag ramlar ihop av kraftig smärta i hjärtat eller bara av tryck å yrsel).
    Är det verkligen bara okunskap som gör att svårt sjuka får lida som jag? Utan inläggning,utredning, diagnos och behandlingar?
    Nej. För den sjukdom jag behandlats för är enligt provsvar och min Medvetslöshet å pirr i händer å fötter inte klar nånstans.
    Å ska ja nu vänta på att läkaren på vårdcentralen kommit tillbaka från semester och vänta på remiss o.s.v så har ja säkert hunnit dö.
    Mina barn har bara mig.
    Mina båda svårt sjuka strokeföräldrar som blir vanvårdade på korttidsboenden har bara mig.
    Och de sista månaderna har ja inte ens klarat att kämpa för att de skall sluta vanvårdas och torteras. Så omänskligt och så fruktansvärt ovärdigt.
    Hade jag varit frisk hade jag kämpat, gått ut i media, skrivit till IVO o.s.v
    En dag fick jag nog när jag kom till min mors boende och tog med henne hem. Men jag blev ju bara sjukare å sjukare å de sista veckorna hon var här var det hon som fick vårda mig istället för tvärtom. Och det kunde ja inte längre utsätta henne för. Mina barn klarar inte av å se mig. De håller sig borta så mycket de kan. Och har blivit deprimerade.
    Mitt hem är en katastrof. Jag vantrivs. Jag sitter å ser mig omkring å min högsta önskan är att få bli frisk och kunna städa. Lägga mig i en ren säng. Att kunna duscha själv när jag vill å inte bara vara en belastning. En börda.
    Jag som alltid varit överaktiv, tränat hela mitt liv på elitnivå.
    Jag har sedan jag blev sjuk bytt nr och isolerat mig från vänner. Jag orkade inte se alla facebookuppdateringar. Orkade inte klaga på hur sjuk jag är. Orkade inte ljuga å svara att allt är bra längre.
    Inom den närmsta framtiden blir det jag som måste acceptera å ringa och försöka få en plats på korttidsboende. Å där vanvårdas till döds. Jo jag har sett de göra detta med de äldre.
    Ett människoliv har inget värde längre.
    Måste bli ett slut på inhyrda läkare. Ett slut på överbelastade vårdpersonal. Ett slut på det krångliga tillvägagångssätt för att hamna hos rätt specialistenhet. Fler läkare. Skulle även önska att all sjukvårdspersonal fick en utbildning i hur man borde bemöta patienter å anhöriga. Och att läkare lyssnade på patienten. Som faktiskt är den som känner sin kropp bäst själv.
    När började denna fullständiga kollaps inom vården? Och hur å varför kunde det bli så illa?
    Varför gjordes inget i tid?!
    Kommer mina å dina barn få uppleva en ännu sämre vård i framtiden?
    Vad du än gör så bli inte sjuk i Sverige. 2015.
    Jag såg länge fram mot utlandsresan i sommar. Skulle ta med mig hela familjen. De såg fram emot resan. Jag var för sjuk för att åka på semester. Det om något säger kanske lite om i vilket skick jag är.
    Och till er som har nära å kära på korttidsboenden! Dyk upp på tider ni ej skall vara där. Ta er tid! Å stanna en hel dag,från morgon till kväll. Var gärna två. Så en kan vara med din anhörig å den andra sitta å låtsas läsa en tidning eller se på tv å lyssna på personalen. Hälsa på ofta å länge.
    Då först kommer du förstå hur fruktansvärt å avskyvärt de behandlas.
    Jag tycker det är så fel att vi i dagens samhälle, tiderna inte längre själva tar hand om våra äldre.
    Hemska "utveckling ".
    Ett egoistiskt självupptaget, iskallt klimat råder i Sverige.
    När ska "vi öppna våra hjärtan " för de svårt sjuka? Oavsett ålder?! Och för de barn,ungdomar, unga som far så illa i det nya kalla omänskliga samhälle vi fått/skapat?

  • Avatar Pat 2015-10-28 04:05 (4 år sen)

    Skamligt Sverige! Skäms ni politiker som under många år sett till att vården är som den är idag. Oacceptabelt!
    Stackars gamla sjuka Åke! Som varit med och byggt upp detta land. Stackars alla de äldre som är sjuka. Å stackars de friska äldre som kommer bli sjuka.
    Gör ont i hjärtat på mig att se och läsa om alla stackars sjuka människor.
    Gör ont i hjärtat att alla svårt sjuka barn,tex med cancer som måste åka land och rike runt för att få sina plågsamma behandlingar.
    Gör ont i hjärtat att så ofantligt många ungdomar och unga mår så dåligt idag att de knaprar lyckopiller och annat. Att de ej får någon riktig vård, ingen terapi,inget samarbete med andra aktörer, ingen kontinuerlig och tät kontakt. Är det därför våra barn/ungdomar /unga begår självmord? Är det därför vi har bland de högsta antal självmord i världen?
    Ja självklart borde vi ha Lex Åke, vi borde ha Lex barn-svåra-sjukdomae,vi borde ha Lex Deprimerade och vi borde ha Lex 30,40,50,60,70 år med.
    Men tror jag det skulle förändra något i verkligheten? Svar nej.
    Hur tycker ni att det hjälper med Socialstyrelsens alla utredningar och riktlinjer och rekommendationer?
    Hur tycker ni att IVO hjälper den enskilda individen personligen?
    Vad händer om en läkare, sjukhus gjort fatala misstag?
    Nej. Vi måste sätta ner foten. Vi folket. Även folket som arbetar inom vården. Hur har de samvete att se på när gamla sjuka blir vanvårdade på tex korttidsboenden?
    Vad har hänt med värme, empati och medmänsklighet?
    Det måste till lagförändringar och det fort.
    Självklart skall varje patient ha en ansvarig läkare som håller i alla trådar kring den personens vård. Där är Finland ett föredöme.
    Jag menar att en läkare måste kunna lagföras och dömas för slarv som orsakar patienter stort lidande, eller tex vållande till kroppskada,vållande till annans död, eller dråp om tex en läkare som har patientens anamnes, dvs sjukdomshistoria samt medicinlista å tex skriver ut en medicin som inte är kompatibel med patientens andra medicin utan leder till döden. Det var bara ett exempel av många.
    Självklart måste det satsas mångt mycket mer pengar inom all vård och omsorg.
    Men det måste bli nya lagförändringar! Samt att Socialstyrelsen verkligen är tydliga med riktlinjer, det skall ej få finnas några kryphål.
    Jag själv är svårt sjuk. Har remittetats runt fått diverse behandlingar, mediciner och senast operation. Efter denna operation blev mitt liv förstört. Jag är svårt sjuk. Jag brinner upp inifrån. Som att ha ständig feber, bli duschad av svett sen kommer frossa. För att sedan börja om igen. Jag har stickningar pirr i händer och fötter, kraftig yrsel. Jag kan helt utan förvarning bara ramla baklänges i apotek,mataffärer. Ute och hemma. Jag är jättehungrig men samtidigt aptitlös, jag hinner ofta inte ta många tuggor innan jag kräks. Detta har lett till att jag får köpa nutridrinkar.
    Numera har jag ingen känsel i fötterna. Och ibland känslobortfall i händer. Varje morgon när jag vaknar har jag svår värk i hela kroppen,skelett, muskler,leder. Jag har ingen kraft i händerna och kan inte räta ut dem. Detta håller i sig 1-2 timmar. Varje dag har jag svår värk i axlar,armar. Sista dagarna i knän knävecken ben rumpa med. Och så ont i hjärtat.
    Jag är fången hemma, kan ej klara vardagen själv längre.
    Men jag har ingen diagnos.
    Läkarna brydde sig enbart om sjukdomen jag hade och har innan operationen. Mina värden var riktigt dåliga i ca 6 månader. Ingen lyssnade när jag påtalade hur sjuk jag blivit eftet operation,ja jag vaknade upp sådan!
    Mina fingrar har ändrat form och vinklat sig på något konstigt sätt.
    Min ryggsmärta har tilltagit trots ökad dos oxycodon. Svår smärta i njuren,kissat blod i ca 4 år till och från. Sökt akut många ggr för det och det har visat på blod i urinen. Då har läkaren sagt att detta kan bero på något allvarligt gå till vårdcentralen på måndag.
    Mitt minne blir bara sämre och sämre. Likadant med ögonen.
    Finns nu ingen rörelse som inte gör ont. Bara att skriva detta gör hemskt ont i fingrar handled osv.
    Jag är nu så pass sjuk att jag gett upp. Funderar på att åka till Scweitz och lagligt få somna in.
    Kirurgen fick jag ett brev från där det stod att mina värden helt plötsligt var bra och att jag var färdigbehandlad. Började gråta när jag läste brevet.
    I veckor samlade jag kraft för att klara åka till vårdcentralen för å ta prover. De proverna var skyhöga! Med andra ord inte alls bra. Men ändå är jag färdigbehandlad?
    Allmänläkare på vårdcentraler skall inte behandla patienter som kräver specialistvård.
    De har ej kunskapen.
    Jag ringde å fick dessa provsvar. Min läkare har nu semester. Ringde då Sahlgrenska, jag ville ha en läkartid omgående. Men fick tala med en iskall människa som på ett mycket obehagligt sätt sa att det fick jag inte. Jag fick inte ens lämna meddelande eller tala med varken läkare eller sjuksköterska för jag är inte patient på Sahlgrenska fick jag påtalat för mig. Detta samtal är inspelat.
    Jag skulle gå till vårdcentralen å få ny remiss och vänta tre månader sa hon. "Eller åka in till akuten om ja nu var så sjuk. "
    Jag är så sjuk att jag inte klarar att sitta på akuten 1-2 dagar.
    Nu har jag gett upp. Känner hur all livskraft sakteligen rinner ur mig.
    Jag har har inte längre någon kraft,ork att kämpa för att få rätt vård.
    Jag sitter i min köksstol eller ligger i min säng eller på golvet (då jag ramlar ihop av kraftig smärta i hjärtat eller bara av tryck å yrsel).
    Är det verkligen bara okunskap som gör att svårt sjuka får lida som jag? Utan inläggning,utredning, diagnos och behandlingar?
    Nej. För den sjukdom jag behandlats för är enligt provsvar och min Medvetslöshet å pirr i händer å fötter inte klar nånstans.
    Å ska ja nu vänta på att läkaren på vårdcentralen kommit tillbaka från semester och vänta på remiss o.s.v så har ja säkert hunnit dö.
    Mina barn har bara mig.
    Mina båda svårt sjuka strokeföräldrar som blir vanvårdade på korttidsboenden har bara mig.
    Och de sista månaderna har ja inte ens klarat att kämpa för att de skall sluta vanvårdas och torteras. Så omänskligt och så fruktansvärt ovärdigt.
    Hade jag varit frisk hade jag kämpat, gått ut i media, skrivit till IVO o.s.v
    En dag fick jag nog när jag kom till min mors boende och tog med henne hem. Men jag blev ju bara sjukare å sjukare å de sista veckorna hon var här var det hon som fick vårda mig istället för tvärtom. Och det kunde ja inte längre utsätta henne för. Mina barn klarar inte av å se mig. De håller sig borta så mycket de kan. Och har blivit deprimerade.
    Mitt hem är en katastrof. Jag vantrivs. Jag sitter å ser mig omkring å min högsta önskan är att få bli frisk och kunna städa. Lägga mig i en ren säng. Att kunna duscha själv när jag vill å inte bara vara en belastning. En börda.
    Jag som alltid varit överaktiv, tränat hela mitt liv på elitnivå.
    Jag har sedan jag blev sjuk bytt nr och isolerat mig från vänner. Jag orkade inte se alla facebookuppdateringar. Orkade inte klaga på hur sjuk jag är. Orkade inte ljuga å svara att allt är bra längre.
    Inom den närmsta framtiden blir det jag som måste acceptera å ringa och försöka få en plats på korttidsboende. Å där vanvårdas till döds. Jo jag har sett de göra detta med de äldre.
    Ett människoliv har inget värde längre.
    Måste bli ett slut på inhyrda läkare. Ett slut på överbelastade vårdpersonal. Ett slut på det krångliga tillvägagångssätt för att hamna hos rätt specialistenhet. Fler läkare. Skulle även önska att all sjukvårdspersonal fick en utbildning i hur man borde bemöta patienter å anhöriga. Och att läkare lyssnade på patienten. Som faktiskt är den som känner sin kropp bäst själv.
    När började denna fullständiga kollaps inom vården? Och hur å varför kunde det bli så illa?
    Varför gjordes inget i tid?!
    Kommer mina å dina barn få uppleva en ännu sämre vård i framtiden?
    Vad du än gör så bli inte sjuk i Sverige. 2015.
    Jag såg länge fram mot utlandsresan i sommar. Skulle ta med mig hela familjen. De såg fram emot resan. Jag var för sjuk för att åka på semester. Det om något säger kanske lite om i vilket skick jag är.
    Och till er som har nära å kära på korttidsboenden! Dyk upp på tider ni ej skall vara där. Ta er tid! Å stanna en hel dag,från morgon till kväll. Var gärna två. Så en kan vara med din anhörig å den andra sitta å låtsas läsa en tidning eller se på tv å lyssna på personalen. Hälsa på ofta å länge.
    Då först kommer du förstå hur fruktansvärt å avskyvärt de behandlas.
    Jag tycker det är så fel att vi i dagens samhälle, tiderna inte längre själva tar hand om våra äldre.
    Hemska "utveckling ".
    Ett egoistiskt självupptaget, iskallt klimat råder i Sverige.
    När ska "vi öppna våra hjärtan " för de svårt sjuka? Oavsett ålder?! Och för de barn,ungdomar, unga som far så illa i det nya kalla omänskliga samhälle vi fått/skapat?

  • Avatar Pat 2015-10-28 04:44 (4 år sen)

    Skamligt Sverige! Skäms ni politiker som under många år sett till att vården är som den är idag. Oacceptabelt!
    Stackars gamla sjuka Åke! Som varit med och byggt upp detta land. Stackars alla de äldre som är sjuka. Å stackars de friska äldre som kommer bli sjuka.
    Gör ont i hjärtat på mig att se och läsa om alla stackars sjuka människor.
    Gör ont i hjärtat att alla svårt sjuka barn,tex med cancer som måste åka land och rike runt för att få sina plågsamma behandlingar.
    Gör ont i hjärtat att så ofantligt många ungdomar och unga mår så dåligt idag att de knaprar lyckopiller och annat. Att de ej får någon riktig vård, ingen terapi,inget samarbete med andra aktörer, ingen kontinuerlig och tät kontakt. Är det därför våra barn/ungdomar /unga begår självmord? Är det därför vi har bland de högsta antal självmord i världen?
    Ja självklart borde vi ha Lex Åke, vi borde ha Lex barn-svåra-sjukdomae,vi borde ha Lex Deprimerade och vi borde ha Lex 30,40,50,60,70 år med.
    Men tror jag det skulle förändra något i verkligheten? Svar nej.
    Hur tycker ni att det hjälper med Socialstyrelsens alla utredningar och riktlinjer och rekommendationer?
    Hur tycker ni att IVO hjälper den enskilda individen personligen?
    Vad händer om en läkare, sjukhus gjort fatala misstag?
    Nej. Vi måste sätta ner foten. Vi folket. Även folket som arbetar inom vården. Hur har de samvete att se på när gamla sjuka blir vanvårdade på tex korttidsboenden?
    Vad har hänt med värme, empati och medmänsklighet?
    Det måste till lagförändringar och det fort.
    Självklart skall varje patient ha en ansvarig läkare som håller i alla trådar kring den personens vård. Där är Finland ett föredöme.
    Jag menar att en läkare måste kunna lagföras och dömas för slarv som orsakar patienter stort lidande, eller tex vållande till kroppskada,vållande till annans död, eller dråp om tex en läkare som har patientens anamnes, dvs sjukdomshistoria samt medicinlista å tex skriver ut en medicin som inte är kompatibel med patientens andra medicin utan leder till döden. Det var bara ett exempel av många.
    Självklart måste det satsas mångt mycket mer pengar inom all vård och omsorg.
    Men det måste bli nya lagförändringar! Samt att Socialstyrelsen verkligen är tydliga med riktlinjer, det skall ej få finnas några kryphål.
    Jag själv är svårt sjuk. Har remittetats runt fått diverse behandlingar, mediciner och senast operation. Efter denna operation blev mitt liv förstört. Jag är svårt sjuk. Jag brinner upp inifrån. Som att ha ständig feber, bli duschad av svett sen kommer frossa. För att sedan börja om igen. Jag har stickningar pirr i händer och fötter, kraftig yrsel. Jag kan helt utan förvarning bara ramla baklänges i apotek,mataffärer. Ute och hemma. Jag är jättehungrig men samtidigt aptitlös, jag hinner ofta inte ta många tuggor innan jag kräks. Detta har lett till att jag får köpa nutridrinkar.
    Numera har jag ingen känsel i fötterna. Och ibland känslobortfall i händer. Varje morgon när jag vaknar har jag svår värk i hela kroppen,skelett, muskler,leder. Jag har ingen kraft i händerna och kan inte räta ut dem. Detta håller i sig 1-2 timmar. Varje dag har jag svår värk i axlar,armar. Sista dagarna i knän knävecken ben rumpa med. Och så ont i hjärtat.
    Jag är fången hemma, kan ej klara vardagen själv längre.
    Men jag har ingen diagnos.
    Läkarna brydde sig enbart om sjukdomen jag hade och har innan operationen. Mina värden var riktigt dåliga i ca 6 månader. Ingen lyssnade när jag påtalade hur sjuk jag blivit eftet operation,ja jag vaknade upp sådan!
    Mina fingrar har ändrat form och vinklat sig på något konstigt sätt.
    Min ryggsmärta har tilltagit trots ökad dos oxycodon. Svår smärta i njuren,kissat blod i ca 4 år till och från. Sökt akut många ggr för det och det har visat på blod i urinen. Då har läkaren sagt att detta kan bero på något allvarligt gå till vårdcentralen på måndag.
    Mitt minne blir bara sämre och sämre. Likadant med ögonen.
    Finns nu ingen rörelse som inte gör ont. Bara att skriva detta gör hemskt ont i fingrar handled osv.
    Jag är nu så pass sjuk att jag gett upp. Funderar på att åka till Scweitz och lagligt få somna in.
    Kirurgen fick jag ett brev från där det stod att mina värden helt plötsligt var bra och att jag var färdigbehandlad. Började gråta när jag läste brevet.
    I veckor samlade jag kraft för att klara åka till vårdcentralen för å ta prover. De proverna var skyhöga! Med andra ord inte alls bra. Men ändå är jag färdigbehandlad?
    Allmänläkare på vårdcentraler skall inte behandla patienter som kräver specialistvård.
    De har ej kunskapen.
    Jag ringde å fick dessa provsvar. Min läkare har nu semester. Ringde då Sahlgrenska, jag ville ha en läkartid omgående. Men fick tala med en iskall människa som på ett mycket obehagligt sätt sa att det fick jag inte. Jag fick inte ens lämna meddelande eller tala med varken läkare eller sjuksköterska för jag är inte patient på Sahlgrenska fick jag påtalat för mig. Detta samtal är inspelat.
    Jag skulle gå till vårdcentralen å få ny remiss och vänta tre månader sa hon. "Eller åka in till akuten om ja nu var så sjuk. "
    Jag är så sjuk att jag inte klarar att sitta på akuten 1-2 dagar.
    Nu har jag gett upp. Känner hur all livskraft sakteligen rinner ur mig.
    Jag har har inte längre någon kraft,ork att kämpa för att få rätt vård.
    Jag sitter i min köksstol eller ligger i min säng eller på golvet (då jag ramlar ihop av kraftig smärta i hjärtat eller bara av tryck å yrsel).
    Är det verkligen bara okunskap som gör att svårt sjuka får lida som jag? Utan inläggning,utredning, diagnos och behandlingar?
    Nej. För den sjukdom jag behandlats för är enligt provsvar och min Medvetslöshet å pirr i händer å fötter inte klar nånstans.
    Å ska ja nu vänta på att läkaren på vårdcentralen kommit tillbaka från semester och vänta på remiss o.s.v så har ja säkert hunnit dö.
    Mina barn har bara mig.
    Mina båda svårt sjuka strokeföräldrar som blir vanvårdade på korttidsboenden har bara mig.
    Och de sista månaderna har ja inte ens klarat att kämpa för att de skall sluta vanvårdas och torteras. Så omänskligt och så fruktansvärt ovärdigt.
    Hade jag varit frisk hade jag kämpat, gått ut i media, skrivit till IVO o.s.v
    En dag fick jag nog när jag kom till min mors boende och tog med henne hem. Men jag blev ju bara sjukare å sjukare å de sista veckorna hon var här var det hon som fick vårda mig istället för tvärtom. Och det kunde ja inte längre utsätta henne för. Mina barn klarar inte av å se mig. De håller sig borta så mycket de kan. Och har blivit deprimerade.
    Mitt hem är en katastrof. Jag vantrivs. Jag sitter å ser mig omkring å min högsta önskan är att få bli frisk och kunna städa. Lägga mig i en ren säng. Att kunna duscha själv när jag vill å inte bara vara en belastning. En börda.
    Jag som alltid varit överaktiv, tränat hela mitt liv på elitnivå.
    Jag har sedan jag blev sjuk bytt nr och isolerat mig från vänner. Jag orkade inte se alla facebookuppdateringar. Orkade inte klaga på hur sjuk jag är. Orkade inte ljuga å svara att allt är bra längre.
    Inom den närmsta framtiden blir det jag som måste acceptera å ringa och försöka få en plats på korttidsboende. Å där vanvårdas till döds. Jo jag har sett de göra detta med de äldre.
    Ett människoliv har inget värde längre.
    Måste bli ett slut på inhyrda läkare. Ett slut på överbelastade vårdpersonal. Ett slut på det krångliga tillvägagångssätt för att hamna hos rätt specialistenhet. Fler läkare. Skulle även önska att all sjukvårdspersonal fick en utbildning i hur man borde bemöta patienter å anhöriga. Och att läkare lyssnade på patienten. Som faktiskt är den som känner sin kropp bäst själv.
    När började denna fullständiga kollaps inom vården? Och hur å varför kunde det bli så illa?
    Varför gjordes inget i tid?!
    Kommer mina å dina barn få uppleva en ännu sämre vård i framtiden?
    Vad du än gör så bli inte sjuk i Sverige. 2015.
    Jag såg länge fram mot utlandsresan i sommar. Skulle ta med mig hela familjen. De såg fram emot resan. Jag var för sjuk för att åka på semester. Det om något säger kanske lite om i vilket skick jag är.
    Och till er som har nära å kära på korttidsboenden! Dyk upp på tider ni ej skall vara där. Ta er tid! Å stanna en hel dag,från morgon till kväll. Var gärna två. Så en kan vara med din anhörig å den andra sitta å låtsas läsa en tidning eller se på tv å lyssna på personalen. Hälsa på ofta å länge.
    Då först kommer du förstå hur fruktansvärt å avskyvärt de behandlas.
    Jag tycker det är så fel att vi i dagens samhälle, tiderna inte längre själva tar hand om våra äldre.
    Hemska "utveckling ".
    Ett egoistiskt självupptaget, iskallt klimat råder i Sverige.
    När ska "vi öppna våra hjärtan " för de svårt sjuka? Oavsett ålder?! Och för de barn,ungdomar, unga som far så illa i det nya kalla omänskliga samhälle vi fått/skapat?

  • Avatar Pat 2015-10-28 04:21 (4 år sen)

    Skamligt Sverige! Skäms ni politiker som under många år sett till att vården är som den är idag. Oacceptabelt!
    Stackars gamla sjuka Åke! Som varit med och byggt upp detta land. Stackars alla de äldre som är sjuka. Å stackars de friska äldre som kommer bli sjuka.
    Gör ont i hjärtat på mig att se och läsa om alla stackars sjuka människor.
    Gör ont i hjärtat att alla svårt sjuka barn,tex med cancer som måste åka land och rike runt för att få sina plågsamma behandlingar.
    Gör ont i hjärtat att så ofantligt många ungdomar och unga mår så dåligt idag att de knaprar lyckopiller och annat. Att de ej får någon riktig vård, ingen terapi,inget samarbete med andra aktörer, ingen kontinuerlig och tät kontakt. Är det därför våra barn/ungdomar /unga begår självmord? Är det därför vi har bland de högsta antal självmord i världen?
    Ja självklart borde vi ha Lex Åke, vi borde ha Lex barn-svåra-sjukdomae,vi borde ha Lex Deprimerade och vi borde ha Lex 30,40,50,60,70 år med.
    Men tror jag det skulle förändra något i verkligheten? Svar nej.
    Hur tycker ni att det hjälper med Socialstyrelsens alla utredningar och riktlinjer och rekommendationer?
    Hur tycker ni att IVO hjälper den enskilda individen personligen?
    Vad händer om en läkare, sjukhus gjort fatala misstag?
    Nej. Vi måste sätta ner foten. Vi folket. Även folket som arbetar inom vården. Hur har de samvete att se på när gamla sjuka blir vanvårdade på tex korttidsboenden?
    Vad har hänt med värme, empati och medmänsklighet?
    Det måste till lagförändringar och det fort.
    Självklart skall varje patient ha en ansvarig läkare som håller i alla trådar kring den personens vård. Där är Finland ett föredöme.
    Jag menar att en läkare måste kunna lagföras och dömas för slarv som orsakar patienter stort lidande, eller tex vållande till kroppskada,vållande till annans död, eller dråp om tex en läkare som har patientens anamnes, dvs sjukdomshistoria samt medicinlista å tex skriver ut en medicin som inte är kompatibel med patientens andra medicin utan leder till döden. Det var bara ett exempel av många.
    Självklart måste det satsas mångt mycket mer pengar inom all vård och omsorg.
    Men det måste bli nya lagförändringar! Samt att Socialstyrelsen verkligen är tydliga med riktlinjer, det skall ej få finnas några kryphål.
    Jag själv är svårt sjuk. Har remittetats runt fått diverse behandlingar, mediciner och senast operation. Efter denna operation blev mitt liv förstört. Jag är svårt sjuk. Jag brinner upp inifrån. Som att ha ständig feber, bli duschad av svett sen kommer frossa. För att sedan börja om igen. Jag har stickningar pirr i händer och fötter, kraftig yrsel. Jag kan helt utan förvarning bara ramla baklänges i apotek,mataffärer. Ute och hemma. Jag är jättehungrig men samtidigt aptitlös, jag hinner ofta inte ta många tuggor innan jag kräks. Detta har lett till att jag får köpa nutridrinkar.
    Numera har jag ingen känsel i fötterna. Och ibland känslobortfall i händer. Varje morgon när jag vaknar har jag svår värk i hela kroppen,skelett, muskler,leder. Jag har ingen kraft i händerna och kan inte räta ut dem. Detta håller i sig 1-2 timmar. Varje dag har jag svår värk i axlar,armar. Sista dagarna i knän knävecken ben rumpa med. Och så ont i hjärtat.
    Jag är fången hemma, kan ej klara vardagen själv längre.
    Men jag har ingen diagnos.
    Läkarna brydde sig enbart om sjukdomen jag hade och har innan operationen. Mina värden var riktigt dåliga i ca 6 månader. Ingen lyssnade när jag påtalade hur sjuk jag blivit eftet operation,ja jag vaknade upp sådan!
    Mina fingrar har ändrat form och vinklat sig på något konstigt sätt.
    Min ryggsmärta har tilltagit trots ökad dos oxycodon. Svår smärta i njuren,kissat blod i ca 4 år till och från. Sökt akut många ggr för det och det har visat på blod i urinen. Då har läkaren sagt att detta kan bero på något allvarligt gå till vårdcentralen på måndag.
    Mitt minne blir bara sämre och sämre. Likadant med ögonen.
    Finns nu ingen rörelse som inte gör ont. Bara att skriva detta gör hemskt ont i fingrar handled osv.
    Jag är nu så pass sjuk att jag gett upp. Funderar på att åka till Scweitz och lagligt få somna in.
    Kirurgen fick jag ett brev från där det stod att mina värden helt plötsligt var bra och att jag var färdigbehandlad. Började gråta när jag läste brevet.
    I veckor samlade jag kraft för att klara åka till vårdcentralen för å ta prover. De proverna var skyhöga! Med andra ord inte alls bra. Men ändå är jag färdigbehandlad?
    Allmänläkare på vårdcentraler skall inte behandla patienter som kräver specialistvård.
    De har ej kunskapen.
    Jag ringde å fick dessa provsvar. Min läkare har nu semester. Ringde då Sahlgrenska, jag ville ha en läkartid omgående. Men fick tala med en iskall människa som på ett mycket obehagligt sätt sa att det fick jag inte. Jag fick inte ens lämna meddelande eller tala med varken läkare eller sjuksköterska för jag är inte patient på Sahlgrenska fick jag påtalat för mig. Detta samtal är inspelat.
    Jag skulle gå till vårdcentralen å få ny remiss och vänta tre månader sa hon. "Eller åka in till akuten om ja nu var så sjuk. "
    Jag är så sjuk att jag inte klarar att sitta på akuten 1-2 dagar.
    Nu har jag gett upp. Känner hur all livskraft sakteligen rinner ur mig.
    Jag har har inte längre någon kraft,ork att kämpa för att få rätt vård.
    Jag sitter i min köksstol eller ligger i min säng eller på golvet (då jag ramlar ihop av kraftig smärta i hjärtat eller bara av tryck å yrsel).
    Är det verkligen bara okunskap som gör att svårt sjuka får lida som jag? Utan inläggning,utredning, diagnos och behandlingar?
    Nej. För den sjukdom jag behandlats för är enligt provsvar och min Medvetslöshet å pirr i händer å fötter inte klar nånstans.
    Å ska ja nu vänta på att läkaren på vårdcentralen kommit tillbaka från semester och vänta på remiss o.s.v så har ja säkert hunnit dö.
    Mina barn har bara mig.
    Mina båda svårt sjuka strokeföräldrar som blir vanvårdade på korttidsboenden har bara mig.
    Och de sista månaderna har ja inte ens klarat att kämpa för att de skall sluta vanvårdas och torteras. Så omänskligt och så fruktansvärt ovärdigt.
    Hade jag varit frisk hade jag kämpat, gått ut i media, skrivit till IVO o.s.v
    En dag fick jag nog när jag kom till min mors boende och tog med henne hem. Men jag blev ju bara sjukare å sjukare å de sista veckorna hon var här var det hon som fick vårda mig istället för tvärtom. Och det kunde ja inte längre utsätta henne för. Mina barn klarar inte av å se mig. De håller sig borta så mycket de kan. Och har blivit deprimerade.
    Mitt hem är en katastrof. Jag vantrivs. Jag sitter å ser mig omkring å min högsta önskan är att få bli frisk och kunna städa. Lägga mig i en ren säng. Att kunna duscha själv när jag vill å inte bara vara en belastning. En börda.
    Jag som alltid varit överaktiv, tränat hela mitt liv på elitnivå.
    Jag har sedan jag blev sjuk bytt nr och isolerat mig från vänner. Jag orkade inte se alla facebookuppdateringar. Orkade inte klaga på hur sjuk jag är. Orkade inte ljuga å svara att allt är bra längre.
    Inom den närmsta framtiden blir det jag som måste acceptera å ringa och försöka få en plats på korttidsboende. Å där vanvårdas till döds. Jo jag har sett de göra detta med de äldre.
    Ett människoliv har inget värde längre.
    Måste bli ett slut på inhyrda läkare. Ett slut på överbelastade vårdpersonal. Ett slut på det krångliga tillvägagångssätt för att hamna hos rätt specialistenhet. Fler läkare. Skulle även önska att all sjukvårdspersonal fick en utbildning i hur man borde bemöta patienter å anhöriga. Och att läkare lyssnade på patienten. Som faktiskt är den som känner sin kropp bäst själv.
    När började denna fullständiga kollaps inom vården? Och hur å varför kunde det bli så illa?
    Varför gjordes inget i tid?!
    Kommer mina å dina barn få uppleva en ännu sämre vård i framtiden?
    Vad du än gör så bli inte sjuk i Sverige. 2015.
    Jag såg länge fram mot utlandsresan i sommar. Skulle ta med mig hela familjen. De såg fram emot resan. Jag var för sjuk för att åka på semester. Det om något säger kanske lite om i vilket skick jag är.
    Och till er som har nära å kära på korttidsboenden! Dyk upp på tider ni ej skall vara där. Ta er tid! Å stanna en hel dag,från morgon till kväll. Var gärna två. Så en kan vara med din anhörig å den andra sitta å låtsas läsa en tidning eller se på tv å lyssna på personalen. Hälsa på ofta å länge.
    Då först kommer du förstå hur fruktansvärt å avskyvärt de behandlas.
    Jag tycker det är så fel att vi i dagens samhälle, tiderna inte längre själva tar hand om våra äldre.
    Hemska "utveckling ".
    Ett egoistiskt självupptaget, iskallt klimat råder i Sverige.
    När ska "vi öppna våra hjärtan " för de svårt sjuka? Oavsett ålder?! Och för de barn,ungdomar, unga som far så illa i det nya kalla omänskliga samhälle vi fått/skapat?

  • Avatar Pat 2015-10-28 04:12 (4 år sen)

    Skamligt Sverige! Skäms ni politiker som under många år sett till att vården är som den är idag. Oacceptabelt!
    Stackars gamla sjuka Åke! Som varit med och byggt upp detta land. Stackars alla de äldre som är sjuka. Å stackars de friska äldre som kommer bli sjuka.
    Gör ont i hjärtat på mig att se och läsa om alla stackars sjuka människor.
    Gör ont i hjärtat att alla svårt sjuka barn,tex med cancer som måste åka land och rike runt för att få sina plågsamma behandlingar.
    Gör ont i hjärtat att så ofantligt många ungdomar och unga mår så dåligt idag att de knaprar lyckopiller och annat. Att de ej får någon riktig vård, ingen terapi,inget samarbete med andra aktörer, ingen kontinuerlig och tät kontakt. Är det därför våra barn/ungdomar /unga begår självmord? Är det därför vi har bland de högsta antal självmord i världen?
    Ja självklart borde vi ha Lex Åke, vi borde ha Lex barn-svåra-sjukdomae,vi borde ha Lex Deprimerade och vi borde ha Lex 30,40,50,60,70 år med.
    Men tror jag det skulle förändra något i verkligheten? Svar nej.
    Hur tycker ni att det hjälper med Socialstyrelsens alla utredningar och riktlinjer och rekommendationer?
    Hur tycker ni att IVO hjälper den enskilda individen personligen?
    Vad händer om en läkare, sjukhus gjort fatala misstag?
    Nej. Vi måste sätta ner foten. Vi folket. Även folket som arbetar inom vården. Hur har de samvete att se på när gamla sjuka blir vanvårdade på tex korttidsboenden?
    Vad har hänt med värme, empati och medmänsklighet?
    Det måste till lagförändringar och det fort.
    Självklart skall varje patient ha en ansvarig läkare som håller i alla trådar kring den personens vård. Där är Finland ett föredöme.
    Jag menar att en läkare måste kunna lagföras och dömas för slarv som orsakar patienter stort lidande, eller tex vållande till kroppskada,vållande till annans död, eller dråp om tex en läkare som har patientens anamnes, dvs sjukdomshistoria samt medicinlista å tex skriver ut en medicin som inte är kompatibel med patientens andra medicin utan leder till döden. Det var bara ett exempel av många.
    Självklart måste det satsas mångt mycket mer pengar inom all vård och omsorg.
    Men det måste bli nya lagförändringar! Samt att Socialstyrelsen verkligen är tydliga med riktlinjer, det skall ej få finnas några kryphål.
    Jag själv är svårt sjuk. Har remittetats runt fått diverse behandlingar, mediciner och senast operation. Efter denna operation blev mitt liv förstört. Jag är svårt sjuk. Jag brinner upp inifrån. Som att ha ständig feber, bli duschad av svett sen kommer frossa. För att sedan börja om igen. Jag har stickningar pirr i händer och fötter, kraftig yrsel. Jag kan helt utan förvarning bara ramla baklänges i apotek,mataffärer. Ute och hemma. Jag är jättehungrig men samtidigt aptitlös, jag hinner ofta inte ta många tuggor innan jag kräks. Detta har lett till att jag får köpa nutridrinkar.
    Numera har jag ingen känsel i fötterna. Och ibland känslobortfall i händer. Varje morgon när jag vaknar har jag svår värk i hela kroppen,skelett, muskler,leder. Jag har ingen kraft i händerna och kan inte räta ut dem. Detta håller i sig 1-2 timmar. Varje dag har jag svår värk i axlar,armar. Sista dagarna i knän knävecken ben rumpa med. Och så ont i hjärtat.
    Jag är fången hemma, kan ej klara vardagen själv längre.
    Men jag har ingen diagnos.
    Läkarna brydde sig enbart om sjukdomen jag hade och har innan operationen. Mina värden var riktigt dåliga i ca 6 månader. Ingen lyssnade när jag påtalade hur sjuk jag blivit eftet operation,ja jag vaknade upp sådan!
    Mina fingrar har ändrat form och vinklat sig på något konstigt sätt.
    Min ryggsmärta har tilltagit trots ökad dos oxycodon. Svår smärta i njuren,kissat blod i ca 4 år till och från. Sökt akut många ggr för det och det har visat på blod i urinen. Då har läkaren sagt att detta kan bero på något allvarligt gå till vårdcentralen på måndag.
    Mitt minne blir bara sämre och sämre. Likadant med ögonen.
    Finns nu ingen rörelse som inte gör ont. Bara att skriva detta gör hemskt ont i fingrar handled osv.
    Jag är nu så pass sjuk att jag gett upp. Funderar på att åka till Scweitz och lagligt få somna in.
    Kirurgen fick jag ett brev från där det stod att mina värden helt plötsligt var bra och att jag var färdigbehandlad. Började gråta när jag läste brevet.
    I veckor samlade jag kraft för att klara åka till vårdcentralen för å ta prover. De proverna var skyhöga! Med andra ord inte alls bra. Men ändå är jag färdigbehandlad?
    Allmänläkare på vårdcentraler skall inte behandla patienter som kräver specialistvård.
    De har ej kunskapen.
    Jag ringde å fick dessa provsvar. Min läkare har nu semester. Ringde då Sahlgrenska, jag ville ha en läkartid omgående. Men fick tala med en iskall människa som på ett mycket obehagligt sätt sa att det fick jag inte. Jag fick inte ens lämna meddelande eller tala med varken läkare eller sjuksköterska för jag är inte patient på Sahlgrenska fick jag påtalat för mig. Detta samtal är inspelat.
    Jag skulle gå till vårdcentralen å få ny remiss och vänta tre månader sa hon. "Eller åka in till akuten om ja nu var så sjuk. "
    Jag är så sjuk att jag inte klarar att sitta på akuten 1-2 dagar.
    Nu har jag gett upp. Känner hur all livskraft sakteligen rinner ur mig.
    Jag har har inte längre någon kraft,ork att kämpa för att få rätt vård.
    Jag sitter i min köksstol eller ligger i min säng eller på golvet (då jag ramlar ihop av kraftig smärta i hjärtat eller bara av tryck å yrsel).
    Är det verkligen bara okunskap som gör att svårt sjuka får lida som jag? Utan inläggning,utredning, diagnos och behandlingar?
    Nej. För den sjukdom jag behandlats för är enligt provsvar och min Medvetslöshet å pirr i händer å fötter inte klar nånstans.
    Å ska ja nu vänta på att läkaren på vårdcentralen kommit tillbaka från semester och vänta på remiss o.s.v så har ja säkert hunnit dö.
    Mina barn har bara mig.
    Mina båda svårt sjuka strokeföräldrar som blir vanvårdade på korttidsboenden har bara mig.
    Och de sista månaderna har ja inte ens klarat att kämpa för att de skall sluta vanvårdas och torteras. Så omänskligt och så fruktansvärt ovärdigt.
    Hade jag varit frisk hade jag kämpat, gått ut i media, skrivit till IVO o.s.v
    En dag fick jag nog när jag kom till min mors boende och tog med henne hem. Men jag blev ju bara sjukare å sjukare å de sista veckorna hon var här var det hon som fick vårda mig istället för tvärtom. Och det kunde ja inte längre utsätta henne för. Mina barn klarar inte av å se mig. De håller sig borta så mycket de kan. Och har blivit deprimerade.
    Mitt hem är en katastrof. Jag vantrivs. Jag sitter å ser mig omkring å min högsta önskan är att få bli frisk och kunna städa. Lägga mig i en ren säng. Att kunna duscha själv när jag vill å inte bara vara en belastning. En börda.
    Jag som alltid varit överaktiv, tränat hela mitt liv på elitnivå.
    Jag har sedan jag blev sjuk bytt nr och isolerat mig från vänner. Jag orkade inte se alla facebookuppdateringar. Orkade inte klaga på hur sjuk jag är. Orkade inte ljuga å svara att allt är bra längre.
    Inom den närmsta framtiden blir det jag som måste acceptera å ringa och försöka få en plats på korttidsboende. Å där vanvårdas till döds. Jo jag har sett de göra detta med de äldre.
    Ett människoliv har inget värde längre.
    Måste bli ett slut på inhyrda läkare. Ett slut på överbelastade vårdpersonal. Ett slut på det krångliga tillvägagångssätt för att hamna hos rätt specialistenhet. Fler läkare. Skulle även önska att all sjukvårdspersonal fick en utbildning i hur man borde bemöta patienter å anhöriga. Och att läkare lyssnade på patienten. Som faktiskt är den som känner sin kropp bäst själv.
    När började denna fullständiga kollaps inom vården? Och hur å varför kunde det bli så illa?
    Varför gjordes inget i tid?!
    Kommer mina å dina barn få uppleva en ännu sämre vård i framtiden?
    Vad du än gör så bli inte sjuk i Sverige. 2015.
    Jag såg länge fram mot utlandsresan i sommar. Skulle ta med mig hela familjen. De såg fram emot resan. Jag var för sjuk för att åka på semester. Det om något säger kanske lite om i vilket skick jag är.
    Och till er som har nära å kära på korttidsboenden! Dyk upp på tider ni ej skall vara där. Ta er tid! Å stanna en hel dag,från morgon till kväll. Var gärna två. Så en kan vara med din anhörig å den andra sitta å låtsas läsa en tidning eller se på tv å lyssna på personalen. Hälsa på ofta å länge.
    Då först kommer du förstå hur fruktansvärt å avskyvärt de behandlas.
    Jag tycker det är så fel att vi i dagens samhälle, tiderna inte längre själva tar hand om våra äldre.
    Hemska "utveckling ".
    Ett egoistiskt självupptaget, iskallt klimat råder i Sverige.
    När ska "vi öppna våra hjärtan " för de svårt sjuka? Oavsett ålder?! Och för de barn,ungdomar, unga som far så illa i det nya kalla omänskliga samhälle vi fått/skapat?

  • Avatar Pat 2015-10-28 04:44 (4 år sen)

    Skamligt Sverige! Skäms ni politiker som under många år sett till att vården är som den är idag. Oacceptabelt!
    Stackars gamla sjuka Åke! Som varit med och byggt upp detta land. Stackars alla de äldre som är sjuka. Å stackars de friska äldre som kommer bli sjuka.
    Gör ont i hjärtat på mig att se och läsa om alla stackars sjuka människor.
    Gör ont i hjärtat att alla svårt sjuka barn,tex med cancer som måste åka land och rike runt för att få sina plågsamma behandlingar.
    Gör ont i hjärtat att så ofantligt många ungdomar och unga mår så dåligt idag att de knaprar lyckopiller och annat. Att de ej får någon riktig vård, ingen terapi,inget samarbete med andra aktörer, ingen kontinuerlig och tät kontakt. Är det därför våra barn/ungdomar /unga begår självmord? Är det därför vi har bland de högsta antal självmord i världen?
    Ja självklart borde vi ha Lex Åke, vi borde ha Lex barn-svåra-sjukdomae,vi borde ha Lex Deprimerade och vi borde ha Lex 30,40,50,60,70 år med.
    Men tror jag det skulle förändra något i verkligheten? Svar nej.
    Hur tycker ni att det hjälper med Socialstyrelsens alla utredningar och riktlinjer och rekommendationer?
    Hur tycker ni att IVO hjälper den enskilda individen personligen?
    Vad händer om en läkare, sjukhus gjort fatala misstag?
    Nej. Vi måste sätta ner foten. Vi folket. Även folket som arbetar inom vården. Hur har de samvete att se på när gamla sjuka blir vanvårdade på tex korttidsboenden?
    Vad har hänt med värme, empati och medmänsklighet?
    Det måste till lagförändringar och det fort.
    Självklart skall varje patient ha en ansvarig läkare som håller i alla trådar kring den personens vård. Där är Finland ett föredöme.
    Jag menar att en läkare måste kunna lagföras och dömas för slarv som orsakar patienter stort lidande, eller tex vållande till kroppskada,vållande till annans död, eller dråp om tex en läkare som har patientens anamnes, dvs sjukdomshistoria samt medicinlista å tex skriver ut en medicin som inte är kompatibel med patientens andra medicin utan leder till döden. Det var bara ett exempel av många.
    Självklart måste det satsas mångt mycket mer pengar inom all vård och omsorg.
    Men det måste bli nya lagförändringar! Samt att Socialstyrelsen verkligen är tydliga med riktlinjer, det skall ej få finnas några kryphål.
    Jag själv är svårt sjuk. Har remittetats runt fått diverse behandlingar, mediciner och senast operation. Efter denna operation blev mitt liv förstört. Jag är svårt sjuk. Jag brinner upp inifrån. Som att ha ständig feber, bli duschad av svett sen kommer frossa. För att sedan börja om igen. Jag har stickningar pirr i händer och fötter, kraftig yrsel. Jag kan helt utan förvarning bara ramla baklänges i apotek,mataffärer. Ute och hemma. Jag är jättehungrig men samtidigt aptitlös, jag hinner ofta inte ta många tuggor innan jag kräks. Detta har lett till att jag får köpa nutridrinkar.
    Numera har jag ingen känsel i fötterna. Och ibland känslobortfall i händer. Varje morgon när jag vaknar har jag svår värk i hela kroppen,skelett, muskler,leder. Jag har ingen kraft i händerna och kan inte räta ut dem. Detta håller i sig 1-2 timmar. Varje dag har jag svår värk i axlar,armar. Sista dagarna i knän knävecken ben rumpa med. Och så ont i hjärtat.
    Jag är fången hemma, kan ej klara vardagen själv längre.
    Men jag har ingen diagnos.
    Läkarna brydde sig enbart om sjukdomen jag hade och har innan operationen. Mina värden var riktigt dåliga i ca 6 månader. Ingen lyssnade när jag påtalade hur sjuk jag blivit eftet operation,ja jag vaknade upp sådan!
    Mina fingrar har ändrat form och vinklat sig på något konstigt sätt.
    Min ryggsmärta har tilltagit trots ökad dos oxycodon. Svår smärta i njuren,kissat blod i ca 4 år till och från. Sökt akut många ggr för det och det har visat på blod i urinen. Då har läkaren sagt att detta kan bero på något allvarligt gå till vårdcentralen på måndag.
    Mitt minne blir bara sämre och sämre. Likadant med ögonen.
    Finns nu ingen rörelse som inte gör ont. Bara att skriva detta gör hemskt ont i fingrar handled osv.
    Jag är nu så pass sjuk att jag gett upp. Funderar på att åka till Scweitz och lagligt få somna in.
    Kirurgen fick jag ett brev från där det stod att mina värden helt plötsligt var bra och att jag var färdigbehandlad. Började gråta när jag läste brevet.
    I veckor samlade jag kraft för att klara åka till vårdcentralen för å ta prover. De proverna var skyhöga! Med andra ord inte alls bra. Men ändå är jag färdigbehandlad?
    Allmänläkare på vårdcentraler skall inte behandla patienter som kräver specialistvård.
    De har ej kunskapen.
    Jag ringde å fick dessa provsvar. Min läkare har nu semester. Ringde då Sahlgrenska, jag ville ha en läkartid omgående. Men fick tala med en iskall människa som på ett mycket obehagligt sätt sa att det fick jag inte. Jag fick inte ens lämna meddelande eller tala med varken läkare eller sjuksköterska för jag är inte patient på Sahlgrenska fick jag påtalat för mig. Detta samtal är inspelat.
    Jag skulle gå till vårdcentralen å få ny remiss och vänta tre månader sa hon. "Eller åka in till akuten om ja nu var så sjuk. "
    Jag är så sjuk att jag inte klarar att sitta på akuten 1-2 dagar.
    Nu har jag gett upp. Känner hur all livskraft sakteligen rinner ur mig.
    Jag har har inte längre någon kraft,ork att kämpa för att få rätt vård.
    Jag sitter i min köksstol eller ligger i min säng eller på golvet (då jag ramlar ihop av kraftig smärta i hjärtat eller bara av tryck å yrsel).
    Är det verkligen bara okunskap som gör att svårt sjuka får lida som jag? Utan inläggning,utredning, diagnos och behandlingar?
    Nej. För den sjukdom jag behandlats för är enligt provsvar och min Medvetslöshet å pirr i händer å fötter inte klar nånstans.
    Å ska ja nu vänta på att läkaren på vårdcentralen kommit tillbaka från semester och vänta på remiss o.s.v så har ja säkert hunnit dö.
    Mina barn har bara mig.
    Mina båda svårt sjuka strokeföräldrar som blir vanvårdade på korttidsboenden har bara mig.
    Och de sista månaderna har ja inte ens klarat att kämpa för att de skall sluta vanvårdas och torteras. Så omänskligt och så fruktansvärt ovärdigt.
    Hade jag varit frisk hade jag kämpat, gått ut i media, skrivit till IVO o.s.v
    En dag fick jag nog när jag kom till min mors boende och tog med henne hem. Men jag blev ju bara sjukare å sjukare å de sista veckorna hon var här var det hon som fick vårda mig istället för tvärtom. Och det kunde ja inte längre utsätta henne för. Mina barn klarar inte av å se mig. De håller sig borta så mycket de kan. Och har blivit deprimerade.
    Mitt hem är en katastrof. Jag vantrivs. Jag sitter å ser mig omkring å min högsta önskan är att få bli frisk och kunna städa. Lägga mig i en ren säng. Att kunna duscha själv när jag vill å inte bara vara en belastning. En börda.
    Jag som alltid varit överaktiv, tränat hela mitt liv på elitnivå.
    Jag har sedan jag blev sjuk bytt nr och isolerat mig från vänner. Jag orkade inte se alla facebookuppdateringar. Orkade inte klaga på hur sjuk jag är. Orkade inte ljuga å svara att allt är bra längre.
    Inom den närmsta framtiden blir det jag som måste acceptera å ringa och försöka få en plats på korttidsboende. Å där vanvårdas till döds. Jo jag har sett de göra detta med de äldre.
    Ett människoliv har inget värde längre.
    Måste bli ett slut på inhyrda läkare. Ett slut på överbelastade vårdpersonal. Ett slut på det krångliga tillvägagångssätt för att hamna hos rätt specialistenhet. Fler läkare. Skulle även önska att all sjukvårdspersonal fick en utbildning i hur man borde bemöta patienter å anhöriga. Och att läkare lyssnade på patienten. Som faktiskt är den som känner sin kropp bäst själv.
    När började denna fullständiga kollaps inom vården? Och hur å varför kunde det bli så illa?
    Varför gjordes inget i tid?!
    Kommer mina å dina barn få uppleva en ännu sämre vård i framtiden?
    Vad du än gör så bli inte sjuk i Sverige. 2015.
    Jag såg länge fram mot utlandsresan i sommar. Skulle ta med mig hela familjen. De såg fram emot resan. Jag var för sjuk för att åka på semester. Det om något säger kanske lite om i vilket skick jag är.
    Och till er som har nära å kära på korttidsboenden! Dyk upp på tider ni ej skall vara där. Ta er tid! Å stanna en hel dag,från morgon till kväll. Var gärna två. Så en kan vara med din anhörig å den andra sitta å låtsas läsa en tidning eller se på tv å lyssna på personalen. Hälsa på ofta å länge.
    Då först kommer du förstå hur fruktansvärt å avskyvärt de behandlas.
    Jag tycker det är så fel att vi i dagens samhälle, tiderna inte längre själva tar hand om våra äldre.
    Hemska "utveckling ".
    Ett egoistiskt självupptaget, iskallt klimat råder i Sverige.
    När ska "vi öppna våra hjärtan " för de svårt sjuka? Oavsett ålder?! Och för de barn,ungdomar, unga som far så illa i det nya kalla omänskliga samhälle vi fått/skapat?
    P.s försökt publicera kommentaren i över en timme nu. Men skriver tydligen in fel kod hela tiden. Men kanske denna sida endast är till för de som äro friska med friska ögon som kan SE..

  • Avatar Pat 2015-10-28 04:00 (4 år sen)

    Skamligt Sverige! Skäms ni politiker som under många år sett till att vården är som den är idag. Oacceptabelt!
    Stackars gamla sjuka Åke! Som varit med och byggt upp detta land. Stackars alla de äldre som är sjuka. Å stackars de friska äldre som kommer bli sjuka.
    Gör ont i hjärtat på mig att se och läsa om alla stackars sjuka människor.
    Gör ont i hjärtat att alla svårt sjuka barn,tex med cancer som måste åka land och rike runt för att få sina plågsamma behandlingar.
    Gör ont i hjärtat att så ofantligt många ungdomar och unga mår så dåligt idag att de knaprar lyckopiller och annat. Att de ej får någon riktig vård, ingen terapi,inget samarbete med andra aktörer, ingen kontinuerlig och tät kontakt. Är det därför våra barn/ungdomar /unga begår självmord? Är det därför vi har bland de högsta antal självmord i världen?
    Ja självklart borde vi ha Lex Åke, vi borde ha Lex barn-svåra-sjukdomae,vi borde ha Lex Deprimerade och vi borde ha Lex 30,40,50,60,70 år med.
    Men tror jag det skulle förändra något i verkligheten? Svar nej.
    Hur tycker ni att det hjälper med Socialstyrelsens alla utredningar och riktlinjer och rekommendationer?
    Hur tycker ni att IVO hjälper den enskilda individen personligen?
    Vad händer om en läkare, sjukhus gjort fatala misstag?
    Nej. Vi måste sätta ner foten. Vi folket. Även folket som arbetar inom vården. Hur har de samvete att se på när gamla sjuka blir vanvårdade på tex korttidsboenden?
    Vad har hänt med värme, empati och medmänsklighet?
    Det måste till lagförändringar och det fort.
    Självklart skall varje patient ha en ansvarig läkare som håller i alla trådar kring den personens vård. Där är Finland ett föredöme.
    Jag menar att en läkare måste kunna lagföras och dömas för slarv som orsakar patienter stort lidande, eller tex vållande till kroppskada,vållande till annans död, eller dråp om tex en läkare som har patientens anamnes, dvs sjukdomshistoria samt medicinlista å tex skriver ut en medicin som inte är kompatibel med patientens andra medicin utan leder till döden. Det var bara ett exempel av många.
    Självklart måste det satsas mångt mycket mer pengar inom all vård och omsorg.
    Men det måste bli nya lagförändringar! Samt att Socialstyrelsen verkligen är tydliga med riktlinjer, det skall ej få finnas några kryphål.
    Jag själv är svårt sjuk. Har remittetats runt fått diverse behandlingar, mediciner och senast operation. Efter denna operation blev mitt liv förstört. Jag är svårt sjuk. Jag brinner upp inifrån. Som att ha ständig feber, bli duschad av svett sen kommer frossa. För att sedan börja om igen. Jag har stickningar pirr i händer och fötter, kraftig yrsel. Jag kan helt utan förvarning bara ramla baklänges i apotek,mataffärer. Ute och hemma. Jag är jättehungrig men samtidigt aptitlös, jag hinner ofta inte ta många tuggor innan jag kräks. Detta har lett till att jag får köpa nutridrinkar.
    Numera har jag ingen känsel i fötterna. Och ibland känslobortfall i händer. Varje morgon när jag vaknar har jag svår värk i hela kroppen,skelett, muskler,leder. Jag har ingen kraft i händerna och kan inte räta ut dem. Detta håller i sig 1-2 timmar. Varje dag har jag svår värk i axlar,armar. Sista dagarna i knän knävecken ben rumpa med. Och så ont i hjärtat.
    Jag är fången hemma, kan ej klara vardagen själv längre.
    Men jag har ingen diagnos.
    Läkarna brydde sig enbart om sjukdomen jag hade och har innan operationen. Mina värden var riktigt dåliga i ca 6 månader. Ingen lyssnade när jag påtalade hur sjuk jag blivit eftet operation,ja jag vaknade upp sådan!
    Mina fingrar har ändrat form och vinklat sig på något konstigt sätt.
    Min ryggsmärta har tilltagit trots ökad dos oxycodon. Svår smärta i njuren,kissat blod i ca 4 år till och från. Sökt akut många ggr för det och det har visat på blod i urinen. Då har läkaren sagt att detta kan bero på något allvarligt gå till vårdcentralen på måndag.
    Mitt minne blir bara sämre och sämre. Likadant med ögonen.
    Finns nu ingen rörelse som inte gör ont. Bara att skriva detta gör hemskt ont i fingrar handled osv.
    Jag är nu så pass sjuk att jag gett upp. Funderar på att åka till Scweitz och lagligt få somna in.
    Kirurgen fick jag ett brev från där det stod att mina värden helt plötsligt var bra och att jag var färdigbehandlad. Började gråta när jag läste brevet.
    I veckor samlade jag kraft för att klara åka till vårdcentralen för å ta prover. De proverna var skyhöga! Med andra ord inte alls bra. Men ändå är jag färdigbehandlad?
    Allmänläkare på vårdcentraler skall inte behandla patienter som kräver specialistvård.
    De har ej kunskapen.
    Jag ringde å fick dessa provsvar. Min läkare har nu semester. Ringde då Sahlgrenska, jag ville ha en läkartid omgående. Men fick tala med en iskall människa som på ett mycket obehagligt sätt sa att det fick jag inte. Jag fick inte ens lämna meddelande eller tala med varken läkare eller sjuksköterska för jag är inte patient på Sahlgrenska fick jag påtalat för mig. Detta samtal är inspelat.
    Jag skulle gå till vårdcentralen å få ny remiss och vänta tre månader sa hon. "Eller åka in till akuten om ja nu var så sjuk. "
    Jag är så sjuk att jag inte klarar att sitta på akuten 1-2 dagar.
    Nu har jag gett upp. Känner hur all livskraft sakteligen rinner ur mig.
    Jag har har inte längre någon kraft,ork att kämpa för att få rätt vård.
    Jag sitter i min köksstol eller ligger i min säng eller på golvet (då jag ramlar ihop av kraftig smärta i hjärtat eller bara av tryck å yrsel).
    Är det verkligen bara okunskap som gör att svårt sjuka får lida som jag? Utan inläggning,utredning, diagnos och behandlingar?
    Nej. För den sjukdom jag behandlats för är enligt provsvar och min Medvetslöshet å pirr i händer å fötter inte klar nånstans.
    Å ska ja nu vänta på att läkaren på vårdcentralen kommit tillbaka från semester och vänta på remiss o.s.v så har ja säkert hunnit dö.
    Mina barn har bara mig.
    Mina båda svårt sjuka strokeföräldrar som blir vanvårdade på korttidsboenden har bara mig.
    Och de sista månaderna har ja inte ens klarat att kämpa för att de skall sluta vanvårdas och torteras. Så omänskligt och så fruktansvärt ovärdigt.
    Hade jag varit frisk hade jag kämpat, gått ut i media, skrivit till IVO o.s.v
    En dag fick jag nog när jag kom till min mors boende och tog med henne hem. Men jag blev ju bara sjukare å sjukare å de sista veckorna hon var här var det hon som fick vårda mig istället för tvärtom. Och det kunde ja inte längre utsätta henne för. Mina barn klarar inte av å se mig. De håller sig borta så mycket de kan. Och har blivit deprimerade.
    Mitt hem är en katastrof. Jag vantrivs. Jag sitter å ser mig omkring å min högsta önskan är att få bli frisk och kunna städa. Lägga mig i en ren säng. Att kunna duscha själv när jag vill å inte bara vara en belastning. En börda.
    Jag som alltid varit överaktiv, tränat hela mitt liv på elitnivå.
    Jag har sedan jag blev sjuk bytt nr och isolerat mig från vänner. Jag orkade inte se alla facebookuppdateringar. Orkade inte klaga på hur sjuk jag är. Orkade inte ljuga å svara att allt är bra längre.
    Inom den närmsta framtiden blir det jag som måste acceptera å ringa och försöka få en plats på korttidsboende. Å där vanvårdas till döds. Jo jag har sett de göra detta med de äldre.
    Ett människoliv har inget värde längre.
    Måste bli ett slut på inhyrda läkare. Ett slut på överbelastade vårdpersonal. Ett slut på det krångliga tillvägagångssätt för att hamna hos rätt specialistenhet. Fler läkare. Skulle även önska att all sjukvårdspersonal fick en utbildning i hur man borde bemöta patienter å anhöriga. Och att läkare lyssnade på patienten. Som faktiskt är den som känner sin kropp bäst själv.
    När började denna fullständiga kollaps inom vården? Och hur å varför kunde det bli så illa?
    Varför gjordes inget i tid?!
    Kommer mina å dina barn få uppleva en ännu sämre vård i framtiden?
    Vad du än gör så bli inte sjuk i Sverige. 2015.
    Jag såg länge fram mot utlandsresan i sommar. Skulle ta med mig hela familjen. De såg fram emot resan. Jag var för sjuk för att åka på semester. Det om något säger kanske lite om i vilket skick jag är.
    Och till er som har nära å kära på korttidsboenden! Dyk upp på tider ni ej skall vara där. Ta er tid! Å stanna en hel dag,från morgon till kväll. Var gärna två. Så en kan vara med din anhörig å den andra sitta å låtsas läsa en tidning eller se på tv å lyssna på personalen. Hälsa på ofta å länge.
    Då först kommer du förstå hur fruktansvärt å avskyvärt de behandlas.
    Jag tycker det är så fel att vi i dagens samhälle, tiderna inte längre själva tar hand om våra äldre.
    Hemska "utveckling ".
    Ett egoistiskt självupptaget, iskallt klimat råder i Sverige.
    När ska "vi öppna våra hjärtan " för de svårt sjuka? Oavsett ålder?! Och för de barn,ungdomar, unga som far så illa i det nya kalla omänskliga samhälle vi fått/skapat?
    P.s försökt publicera kommentaren i över en timme nu. Men skriver tydligen in fel kod hela tiden. Men kanske denna sida endast är till för de som äro friska med friska ögon som kan SE..

  • Avatar Pat 2015-10-28 04:45 (4 år sen)

    Skamligt Sverige! Skäms ni politiker som under många år sett till att vården är som den är idag. Oacceptabelt!
    Stackars gamla sjuka Åke! Som varit med och byggt upp detta land. Stackars alla de äldre som är sjuka. Å stackars de friska äldre som kommer bli sjuka.
    Gör ont i hjärtat på mig att se och läsa om alla stackars sjuka människor.
    Gör ont i hjärtat att alla svårt sjuka barn,tex med cancer som måste åka land och rike runt för att få sina plågsamma behandlingar.
    Gör ont i hjärtat att så ofantligt många ungdomar och unga mår så dåligt idag att de knaprar lyckopiller och annat. Att de ej får någon riktig vård, ingen terapi,inget samarbete med andra aktörer, ingen kontinuerlig och tät kontakt. Är det därför våra barn/ungdomar /unga begår självmord? Är det därför vi har bland de högsta antal självmord i världen?
    Ja självklart borde vi ha Lex Åke, vi borde ha Lex barn-svåra-sjukdomae,vi borde ha Lex Deprimerade och vi borde ha Lex 30,40,50,60,70 år med.
    Men tror jag det skulle förändra något i verkligheten? Svar nej.
    Hur tycker ni att det hjälper med Socialstyrelsens alla utredningar och riktlinjer och rekommendationer?
    Hur tycker ni att IVO hjälper den enskilda individen personligen?
    Vad händer om en läkare, sjukhus gjort fatala misstag?
    Nej. Vi måste sätta ner foten. Vi folket. Även folket som arbetar inom vården. Hur har de samvete att se på när gamla sjuka blir vanvårdade på tex korttidsboenden?
    Vad har hänt med värme, empati och medmänsklighet?
    Det måste till lagförändringar och det fort.
    Självklart skall varje patient ha en ansvarig läkare som håller i alla trådar kring den personens vård. Där är Finland ett föredöme.
    Jag menar att en läkare måste kunna lagföras och dömas för slarv som orsakar patienter stort lidande, eller tex vållande till kroppskada,vållande till annans död, eller dråp om tex en läkare som har patientens anamnes, dvs sjukdomshistoria samt medicinlista å tex skriver ut en medicin som inte är kompatibel med patientens andra medicin utan leder till döden. Det var bara ett exempel av många.
    Självklart måste det satsas mångt mycket mer pengar inom all vård och omsorg.
    Men det måste bli nya lagförändringar! Samt att Socialstyrelsen verkligen är tydliga med riktlinjer, det skall ej få finnas några kryphål.
    Jag själv är svårt sjuk. Har remittetats runt fått diverse behandlingar, mediciner och senast operation. Efter denna operation blev mitt liv förstört. Jag är svårt sjuk. Jag brinner upp inifrån. Som att ha ständig feber, bli duschad av svett sen kommer frossa. För att sedan börja om igen. Jag har stickningar pirr i händer och fötter, kraftig yrsel. Jag kan helt utan förvarning bara ramla baklänges i apotek,mataffärer. Ute och hemma. Jag är jättehungrig men samtidigt aptitlös, jag hinner ofta inte ta många tuggor innan jag kräks. Detta har lett till att jag får köpa nutridrinkar.
    Numera har jag ingen känsel i fötterna. Och ibland känslobortfall i händer. Varje morgon när jag vaknar har jag svår värk i hela kroppen,skelett, muskler,leder. Jag har ingen kraft i händerna och kan inte räta ut dem. Detta håller i sig 1-2 timmar. Varje dag har jag svår värk i axlar,armar. Sista dagarna i knän knävecken ben rumpa med. Och så ont i hjärtat.
    Jag är fången hemma, kan ej klara vardagen själv längre.
    Men jag har ingen diagnos.
    Läkarna brydde sig enbart om sjukdomen jag hade och har innan operationen. Mina värden var riktigt dåliga i ca 6 månader. Ingen lyssnade när jag påtalade hur sjuk jag blivit eftet operation,ja jag vaknade upp sådan!
    Mina fingrar har ändrat form och vinklat sig på något konstigt sätt.
    Min ryggsmärta har tilltagit trots ökad dos oxycodon. Svår smärta i njuren,kissat blod i ca 4 år till och från. Sökt akut många ggr för det och det har visat på blod i urinen. Då har läkaren sagt att detta kan bero på något allvarligt gå till vårdcentralen på måndag.
    Mitt minne blir bara sämre och sämre. Likadant med ögonen.
    Finns nu ingen rörelse som inte gör ont. Bara att skriva detta gör hemskt ont i fingrar handled osv.
    Jag är nu så pass sjuk att jag gett upp. Funderar på att åka till Scweitz och lagligt få somna in.
    Kirurgen fick jag ett brev från där det stod att mina värden helt plötsligt var bra och att jag var färdigbehandlad. Började gråta när jag läste brevet.
    I veckor samlade jag kraft för att klara åka till vårdcentralen för å ta prover. De proverna var skyhöga! Med andra ord inte alls bra. Men ändå är jag färdigbehandlad?
    Allmänläkare på vårdcentraler skall inte behandla patienter som kräver specialistvård.
    De har ej kunskapen.
    Jag ringde å fick dessa provsvar. Min läkare har nu semester. Ringde då Sahlgrenska, jag ville ha en läkartid omgående. Men fick tala med en iskall människa som på ett mycket obehagligt sätt sa att det fick jag inte. Jag fick inte ens lämna meddelande eller tala med varken läkare eller sjuksköterska för jag är inte patient på Sahlgrenska fick jag påtalat för mig. Detta samtal är inspelat.
    Jag skulle gå till vårdcentralen å få ny remiss och vänta tre månader sa hon. "Eller åka in till akuten om ja nu var så sjuk. "
    Jag är så sjuk att jag inte klarar att sitta på akuten 1-2 dagar.
    Nu har jag gett upp. Känner hur all livskraft sakteligen rinner ur mig.
    Jag har har inte längre någon kraft,ork att kämpa för att få rätt vård.
    Jag sitter i min köksstol eller ligger i min säng eller på golvet (då jag ramlar ihop av kraftig smärta i hjärtat eller bara av tryck å yrsel).
    Är det verkligen bara okunskap som gör att svårt sjuka får lida som jag? Utan inläggning,utredning, diagnos och behandlingar?
    Nej. För den sjukdom jag behandlats för är enligt provsvar och min Medvetslöshet å pirr i händer å fötter inte klar nånstans.
    Å ska ja nu vänta på att läkaren på vårdcentralen kommit tillbaka från semester och vänta på remiss o.s.v så har ja säkert hunnit dö.
    Mina barn har bara mig.
    Mina båda svårt sjuka strokeföräldrar som blir vanvårdade på korttidsboenden har bara mig.
    Och de sista månaderna har ja inte ens klarat att kämpa för att de skall sluta vanvårdas och torteras. Så omänskligt och så fruktansvärt ovärdigt.
    Hade jag varit frisk hade jag kämpat, gått ut i media, skrivit till IVO o.s.v
    En dag fick jag nog när jag kom till min mors boende och tog med henne hem. Men jag blev ju bara sjukare å sjukare å de sista veckorna hon var här var det hon som fick vårda mig istället för tvärtom. Och det kunde ja inte längre utsätta henne för. Mina barn klarar inte av å se mig. De håller sig borta så mycket de kan. Och har blivit deprimerade.
    Mitt hem är en katastrof. Jag vantrivs. Jag sitter å ser mig omkring å min högsta önskan är att få bli frisk och kunna städa. Lägga mig i en ren säng. Att kunna duscha själv när jag vill å inte bara vara en belastning. En börda.
    Jag som alltid varit överaktiv, tränat hela mitt liv på elitnivå.
    Jag har sedan jag blev sjuk bytt nr och isolerat mig från vänner. Jag orkade inte se alla facebookuppdateringar. Orkade inte klaga på hur sjuk jag är. Orkade inte ljuga å svara att allt är bra längre.
    Inom den närmsta framtiden blir det jag som måste acceptera å ringa och försöka få en plats på korttidsboende. Å där vanvårdas till döds. Jo jag har sett de göra detta med de äldre.
    Ett människoliv har inget värde längre.
    Måste bli ett slut på inhyrda läkare. Ett slut på överbelastade vårdpersonal. Ett slut på det krångliga tillvägagångssätt för att hamna hos rätt specialistenhet. Fler läkare. Skulle även önska att all sjukvårdspersonal fick en utbildning i hur man borde bemöta patienter å anhöriga. Och att läkare lyssnade på patienten. Som faktiskt är den som känner sin kropp bäst själv.
    När började denna fullständiga kollaps inom vården? Och hur å varför kunde det bli så illa?
    Varför gjordes inget i tid?!
    Kommer mina å dina barn få uppleva en ännu sämre vård i framtiden?
    Vad du än gör så bli inte sjuk i Sverige. 2015.
    Jag såg länge fram mot utlandsresan i sommar. Skulle ta med mig hela familjen. De såg fram emot resan. Jag var för sjuk för att åka på semester. Det om något säger kanske lite om i vilket skick jag är.
    Och till er som har nära å kära på korttidsboenden! Dyk upp på tider ni ej skall vara där. Ta er tid! Å stanna en hel dag,från morgon till kväll. Var gärna två. Så en kan vara med din anhörig å den andra sitta å låtsas läsa en tidning eller se på tv å lyssna på personalen. Hälsa på ofta å länge.
    Då först kommer du förstå hur fruktansvärt å avskyvärt de behandlas.
    Jag tycker det är så fel att vi i dagens samhälle, tiderna inte längre själva tar hand om våra äldre.
    Hemska "utveckling ".
    Ett egoistiskt självupptaget, iskallt klimat råder i Sverige.
    När ska "vi öppna våra hjärtan " för de svårt sjuka? Oavsett ålder?! Och för de barn,ungdomar, unga som far så illa i det nya kalla omänskliga samhälle vi fått/skapat?
    P.s försökt publicera kommentaren i över en timme nu. Men skriver tydligen in fel kod hela tiden. Men kanske denna sida endast är till för de som äro friska med friska ögon som kan SE..


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons