Forum Patienträttigheter


kränkning av patienter?

Hej. jag undrar om läkare inte får utbildning i hur de skal bemöta sina patienter.? jag har også svårt att forstå varfor läkare och hälsepersjonell inte forstår själva hvad är rätt och vad är galet när de kränker et männeske.?

Ja, den frågan har jag ställt mig själv många gånger. Vissa verkar vara helt socialt inkompetenta, och har man svårt att bemöta människor rätt då ska man inte arbeta inom vården. Jag utbildar mig till undersköterska där kursen kommunikation är ett måste, där vi får lära oss att kunna bemöta alla patienter rätt, oavsett om det är en knarkare, hemlös eller en mångmiljonär som söker hjälp. Det är en mycket viktig engenskap att kunna bemöta sina patienter, men tyvärr verkar många som arbetar inom vården verkar ha missat den kursen (det ironiska är att man inte ens behöver gå i en kurs för att veta vad som får folk att känna sig kränkt och illa bemött, sådana saker kan vem som helst räkna ut). Om man har blivit behandlad fel i vården kan man anmäla det till HSAN, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.


Tyvärr, det är så illa att jag trots mycket allvarliga kroniska sjukdomar så söker jag ingen vård längre. Nu sist när jag var tvungen att åka in akut, och då är det akut för det dröjer innan jag åker till sjukhuset. Men det var så illa att jag blev till slut mutad så jag la in mig. På morgonen efter kommer en läkare in på strokeenheten där jag blivit inlagd, säger hej nu får du åka hem. Tack och adjö, ingen undersökning inget hände, men en diagnos fick jag, skrev och ifrågasatte hur dom kunde ställa en diagnos på mig utan undersökning, och framförallt varför dom inte kontaktat Neurologen, tyckte mina symptom hörde dit, eftersom jag har minst 10 aneurysmer i hjärnan. Har inte fått svar, men bad att få min journal, och där har denne läkare skrivit att jag avböjt en tid till Neurologen som jag fått innan jag åkte hem. Och det är riktigt kvalificerat skitsnack, för läkaren visste inget om Neurologen föränn jag frågade. Hon gick och rigde dom förmodligen när jag åkte i taxin hem. Nej, jag har fått enorma problem med min syn, och ögonläk. o husläkaren hävdar bestämt att det har med aneurysmerna att göra, men jag vågar inte fara till Neurologen, jag har aldrig blivit så illa behandlad som jag har blivit av dom. Största problemet man har är om man har flera kroniska sjukdomar, dom ser att man verkligen är dålig men ingen klinik vill ta ansvar, äter 4 hjärtmediciner, har frågat vad jag har för fel på hjärtat svar inget, men medicinerna då, tja de är ju en bra kombination för aneurysmerna, men jag började äta dom 2 år innan ni upptäckte dom? Då får man ett flin tillbaka, och törs inte sluta för dom f-b aneurysmerna är jag så orolig över. Hjälp att föra min talan det behöver då jag.


Och hur skal problemet som så många personer möts av i Svensk vård...eliminmeras..? Det är inte bara lätt att klaga, och det kostar mycket tid. Skal menneskor dö imens dom väntar på svar..? Varfor blir inte sosialt inkompetente och psykopater uppsagda innen vården.? Dom har jo inte rätt kompitens.!!


Visst är det konstigt att läkare inte kan det här med att behandla patienter utifrån de människor man är och respektera dem. Ska inte dra alla över en kam för det finns helt underbara läkare och annan personal som verkligen hamnat på rätt ställe. Dessvärre så är det ju rötäggen som förstör vårdens rykte och förtroende. En läkare som är respektlös förstör förtroendet för hela vårdkedjan dessvärre. Jag tror att de flesta människor drar sig för att söka vård och när man väl gör det så är det ganska illa ställt och man har inget val. Väl i vårdkedjan så känner man sig som människa väldigt liten och det hjälper föga att man har en gedigen egen universitetsutbildning, man blir snabbt tillintetgjord. Ska det verkligen vara på detta sätt. Tjänar vården på att människor känner sig ner tryckta och mindre värda och att doktorns ord ska vara lag, för att inte tala om försäkringskassans ord? Jag hade verkligen önskat att man inom vården tog upp en etik diskussion om hur man bemöter och respekterar sina patienter och får dem delaktiga i vården för att få ett så bra resultat som möjligt, dvs så lite lidande som möjligt och att patienterna så snart som möjligt kan bli friska igen och få ett så bra liv som möjlig. Hur ska man kunna nå dit eller är det en omöjlighet?


hej igjen. jag har klagat till HSAN och dom sickade ärendet till pasientnämden i min hemby. HSAN är bara att dra folk på håret......forvirra dom. Pasientnämden går jo inte inn i et särskilt ärende, dom lämar statastick anonymt till sjukhusene.


Hej på er alla! -det "kunde" varit värre eller? Önskade att jag kunde skriva det som behövs, men funkar inte riktigt som "innan" jag fick den här sk .......... -SJUKVÅRDEN, hälsan blir bara värre. Jag vill ställa en fråga Hur kan det komma sig att vi är så många som bara blir sämre på alla de vis, när det finns en Uppsjö av Lagar, Garantier, Säkerheter, Nämnder, och alla "Ansvariga" -Direktörer, Chefer..... är jag ensam om denna fundering? Om Patient har något Problem så skall man vända sig till - 1.Verksamhetschefen - men om patient och anhörig har gjort det ett flertal gånger, och denne rent ut sagt ..... 2. Patientnämnd - funktionen av denna enhet ?? 3. Socialstyrelsen - ..... Jag vill klaga på en liten detalj, patienten måste naturligtvis förklara sig -Vad som är Problemet ? Men Om patienten Inte kan skriva och sammanfatta 5 -6år (för att de ska få något som helst sammanhang) Vad skall Patienten göra då ? Och när Patienten gör sitt yttersta, och försöker trots allt - Får ett "Svar" efter ..........drygt ett halvår som kortfattat va helt Sjukt, och det va inte frågan om någon hjälp på nå vis. Alternativ? finns inte mer Om en person säger till mig, nu går det inte längre, har försökt med allt så länge, ska ta mitt liv idag- Skulle jag då svara typ - jaha. Va är det för värld vi lever i ? Finns det någon som har en ide på ev en lösning på ett kommunikationsproblem ? Blir arg på mig själv ibland, för jag har inte cancer ....... menar att tankarna är där, men "det" här är drygt också att leva i, när man inte Fungerar.. MVH


Ja jag har ofta undrat samma fråga. Det har gått så långt nu att jag inte ens söker för problemen längre. Det kostar mig mycket lidande men har helt tappat tron på våren. Jag har trots andnöd, hög feber med kraftig huvudvärk eller magvärk, tecken på allvarligt sjukdom m.m helt undvikit väntrummen. Allt för att jag är trött på att bli kränkt och många gånger inte ens bli trodd med motiveringen " att du ser inte sjuk ut" "du ser inte ut att ha ont". Nej men jag BERÄTTAR att jag har ont. Mycket har jag fått höra och många utredningar har de vägrat mig men det som jag kände var startskottet till tankarna kring sjukvården var när jag efter upprepande migränanfall (diagnoserad hos neurolog), kräkningar och viktminskning sökte hjälp på min vårdcentral för remiss. Den första kommentaren jag fick löd - Kom inte hit och gnäll för lite huvudvärk! Följt av - Jag ser att du också lider av depression, de är inga diagnoser utan påhitt. Skippa mediciner och gör något åt det själv, svårare än så är det inte. Detta väckte min ilska men jag anmälde inte läkaren utan skrev en egen remiss till den smärtklinik jag ville till och förklarade vilket bemötande jag fått. Jag kom in på den remissen och bytte efter tre år VC. Mina närmaste protesterade och anmälde vårdcentralen (annan läkare) när jag mådde så dåligt i väntrummet att jag gick till receptionen och bad om en ambulans. Hon tittade på mig, fnyste - Du kan ta t banan som alla andra. Knappt 10 min senare blev det ambulans efter att jag svimmat på vägen hem, vanknat och inte kunnat sluta kräkas. Inte ens SOS tyckte att jag lät sjuk ut trots att jag kräktes samtidigt som jag pratade och berättade att något är fel. De ville attjag skulle ta taxi men efter mycket tjat från min sida kom en ambulans 30 min senare. Diagnos: Blodförgiftning och 42.1 grader i temp! Akutläkaren skällde på mig för att jag inte kom in tidigare, vill du dö eller sade han spydigt samtidigt som ambulanspersonalen och sjuksköterskorna var i chock över att jag fortfarande stod på benen och pratade obehindrad. Stämde verkligen proverna för jag såg inte sjuk ut. IDIOTER! Sedan undrade min psykiatriker varför jag har så svårt att söka hjälp när jag mår som sämst? Nu måste jag också tillägga att jag mött på helt fantastiska läkare som utstrålar empati men de är tyvärr allt för få.


Nei det går inte att anmäla till HSAN dom är inte kompetenta... är min erafenhet. De hjälper inta att sätta et fint navn på myndigheten.! Och varfor hjälper det inte att skrive här...?


Sjukvården blir som ett slakthus


Sjukvården blir som ett slakthus


För att få bästa respons på sina inlägg, så måste man nog försöka att vara så saklig man kan, annars riskerar man att  skrämma bort kunnig sjukpersonal som gäspar sig förbi inlägget.
I en alltmer nerkörd sjukvård där underbemanning, övertid, arga och snorkiga patienter tär på humöret utan att politikerna lyssnar på varningssignaler, tar man till egna metoder för att stå ut. "Man är sig själv närmast" Varför skall vårdapparaten lägga manken till när ingen annan gör det och det drabbar patienterna.
Trots tårtor och vänligt bemötanden så hamnade jag i ett helvete som sjukvården var hela orsaken till. Efter hjärtklaffsbyte konstaterades att jag fått flera olika sorters infektioner i operationssåret. Ingen erkände att kirurgernas skalpeller hade tagit med sig infektionerna ner i operationssåret på grund av slarv med rengöringen.
Jag tvingades åka ambulans flera gånger under det år jag mer eller mindre bodde på thorax efter att ha fått olika blodförgiftningar som börjar med att man börjar skaka våldsamt i hemmet innan febern nått topp på över 40grader. Orsaken var att systrarna inte tvättat händerna efter toabesök när man böt Pic-Line i armbågen som gav mig E-Kolibakterier i blodet (Tarmbakterier)
Jag bröt mer eller mindre ner kroppen utan att någon anammade mina klagomål under två år tills någon säger. Jo men det är Atorvastatin som är orsaken till muskelförtviningen och värk i bäckenet. Jag krävde att man tog bort medicinen och tre veckor senare var jag fullt frisk.
Efter ett helt år bodde jag mer eller mindre på thorax då man kallade in en professor som skar bort hela framsidan och tog frisk vävnad från ryggen Exakt ett år efter operationen friskförklarades jag.
I brev till ansvarig överläkare berättade jag att jag skulle gå vidare till patientombudsmannen som fick utreda mitt ärende.
Dagen efter kom avdelningens kurator in och försökte få mig att dra tillbaks anmälan. Ett bevis på att kuratorn värnade mer om läkarna än mig som patient.
Några dagar efter att patienombudsmannen fått min anmälan ringde  man och med en arg spydig röst säger. Vi gör ingenting för patienterna. Vad gör ni då?? undrade jag, varpå man la på luren.
Jag skrev till IVO som svarade nästan ett år senare att man ansåg läkaren slarvat men inte så att det skulle rendera till någon fördel för mig som patient.
Jag är nu fullt frisk, men det beror nog mer på mig själv än på sjukvården.
Det jag saknade och klagar mest på var att man utsåg aldrig någon ansvarig överläkare  som gav mig lägesrapporter utan jag bollades mellan nya hela tiden.
Kontentan av detta är att "Ge fan i att hamna på sjukhus" Varken tårta eller vänligt bemötanden hjälpte.
 
 

Annons
Annons
Annons