För några år sen provade jag ut nya glasögon. Jag såg omedelbart att de var för starka, men optikern övertalade mig att fortsätta att använda dem. Efter drygt en vecka gav jag upp och fick byta till svagare, som jag såg betydligt bättre med. De första kunde jag inte ens köra bil med i mörker, det blev för mycket av strålande stjärnor och näst intill omöjligt att läsa skyltar. Jag såg bättre utan glasögon. De andra svagare fungerade betydligt bättre, och bättre än utan, även om de inte var perfekta.
Idag har jag provat ut nya glasögon hos samma optikerkedja som nu har policyn att man måste vänta tre månader innan man kan utnyttja nöjdkundgarantin om resultatet inte blev bra. Jag måste alltid tvinga mig till att använda glasögonen även om jag inte ser bra med dem, vilket kan ta upp till ett par, tre månader. Min undring är: varför blir resultatet annorlunda, dvs sämre, kanske ibland till och med sämre än utan glasögon, när jag rör mig i verkligheten med just de styrkor som visade sig bäst i undersökningen? Varför ser jag inte bra omedelbart? Varför måste ögonen (och hjärnan) anpassa sig till glasögonen? Vid utprovningen hinner det ju inte bli någon anpassning? Kan det inte vara så att undersökningen, som bara simulerar verkligheten, inte gör det på bästa sätt? Verkligheten är ju betydligt med komplex med färger i olika valörer och intensiteter. Skadar jag inte ögon och hjärna genom att försöka anpassa dem till något som de inte fungerar ihop med initiellt?
Eskil Wiklund
Hej Eskil!
Glasögon ger upphov till olika fysikaliska fenomen och beroende på synfel och styrkor så blir effekten olika stor. Under undersökningen sitter man still och då märks det inte lika mycket som när man rör sig. Dessutom används enstyrkeglas under synundersökningen och dessa ger mindre störningar mot dubbelslipade och progressiva. Sen är vi alla olika känsliga också, vissa tar på de nya glasögonen direkt och ser hur bra som helst och andra får kämpa i flera månader.
Många tror att vi ser med ögonen, men det är hjärnan som vi ser med när den tolkar ögonens signaler. Så därför behöver härnan anpassa sig till de fysikaliska fenomen som gung, förvrängningar, förminskning/förstoring etc. När man blir äldre kan man få gråstarr och problem med gula fläcken och sånt påverkar också synen. Då är det något inne i ögat som stör synupplevelsen och inte själva glasögonen som ger upphov till problemet.
Glasögon och hur synundersökningen görs är inte det optimala för oss. Det otimala för människan vore om inga synfel eller ögonsjukdomar fanns, men så ser ju inte verkligheten ut. Glasögonen är därför en kompromiss som fungerar bra för de flesta, men inte alla. Det är den bästa lösningen som finns i dag, men det forskas mycket på alla fronter och utvecklingen har gått framåt rejält sista åren både vad gäller glas, kunskapen om synfel, kontaktlinser, ögonsjukdomar m.m.
Som sagt synen är ett väldigt komplext system och det går tyvärr inte alltid att få glasögon som fungerar perfekt, men vi optiker försöker göra det så bra som möjligt. Är man inte nöjd ska man säga till optikern så man får utreda varför glasögonen inte fungerar och för att kanske få hjälp med en remiss till en ögonläkare. Har man fel styrka är det inget som kan skada varken ögon eller syn, i värsta fall får man tillfällig huvudvärk.
Hoppas du fick lite svar på dina frågor.
Vänliga hälsningar
Peter Vetterskog - Leg. Optiker på Medoptik
