Hej! Jag har en fundering över närsynthet som jag inte får ihop. Närsynthet innebär väl att glaskroppen är för lång så att linsen bryter ljuset så att fokus hamnar framför näthinnan? Om man är närsynt ser man bra på korta avstånd och suddigt på långt, eller hur? Men hur kan man se tydligt på korta avstånd, då linsen blir tjockare, vilket borde betyda att ljuset bryts mer och fokuspunkten borde hamna ännu längre fram i glaskroppen?
Hej!
Precis, antingen är glaskroppen för lång eller brytkraften i ögats lins för stark så fokus hamnar framför näthinnan. Det är den generella och enkla förklaringen för hur det fungerar och då utgår man från ett avslappnat öga som ser på ett objekt i oändligheten (väldigt långt bort). Ska man beskriva ett öga som ackommoderar och ser på nära håll blir det mer komplicerat. Det hela går så klart att bevisa matematiskt med optisk fysik, men det är jag tyvärr lite för ringrostig för :) Ögat kan ses som ett system med tunna linser där ljuset går igenom olika medier (luft, vävnad och vatten) på sin väg mot näthinnan. Ljusstrålar från oändligheten beter sig även annorlunda mot ljusstrålar från ett objekt på nära håll. Enklast är nog att du googlar på "focal length eye near" så får du en hel del träffar där man kan läsa och se strålscheman över hur ljuset bryts och fysikformler för det hela. Om du kollar några av träffarna tror jag det är enklare att förstå. Hoppas att jag inte rörde till det och att du får svar på din fråga! Om inte skulle jag vända mig till KTH där de jobbar dagligen med detta och har stenkoll på hur den optiska fysiken fungerar.
Vänliga hälsningar
Peter Vetterskog, Leg. Optiker på Medoptik
