Njursten – en översikt

Ett njurstensanfall är något av det mest smärtsamma du kan uppleva. Anfallet kan vara från minuter till flera dagar, men hos 80–90 % av de drabbade går anfallet över av sig själv genom att man dricker rikligt och använder starka smärtstillande medel. Undantagsvis krävs kirurgisk hjälp.

Uppdaterad den: 2013-03-24
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är njursten?

Njursten är stenar i njurar eller urinvägar. Dessa bildas genom att innehållet i urinen fälls ut och förstenas. Stenarna kan bli kvar där de bildats utan att ge symtom, till exempel i njurbäckenet. De kan också vandra nedåt genom urinledarna. Här kan de fastna och blockera urinflödet, om passagen blir för trång. Detta ger smärtor. Komplicerad stensjukdom är en beteckning som används om njurstensfall som beror på faktorer som ökar risken för återkommande njursten. Det gäller ändringar i ämnesomsättningen (exempelvis kalkomsättningen i kroppen), sten kombinerat med infektion i urinvägarna och skador eller medfödda fel i urinvägarna som ökar risken för att njursten ska bildas.

Symtom

Njure och blåsa – normal

Typiska symtom vid detta tillstånd är plötsligt insättande, ensidiga och ofta intensiva koliksmärtor. Smärtorna känns bak i ryggen eller i sidan, och det är vanligt med utstrålning ner mot ljumsken. I många fall kan man även se blod i urinen. Illamående och kräkningar förekommer relativt ofta som följd av njursten. Smärtorna kan vara så intensiva att det känns bäst att vandra omkring under anfallen.

Smärtan behöver emellertid inte alltid vara lika intensiv. Även obehag eller malande i njurregionen utan utstrålning kan vara ett tecken på njursten. I några fall medför stenar att en infektion uppstår, och då kan feber förekomma.

Annons
Annons

Förekomst

Njursten är vanligt. Under loppet av ett år kommer ungefär 2 av 1 000 personer att uppleva detta. Upp till 10 % av männen och 5 % av kvinnorna kommer att få njursten under sitt liv. Under en graviditet är förekomsten två till tre gånger högre. Av de som får njursten, kommer 50 % att ha fått ett nytt anfall inom fem år och 70 % inom 20 år. Den åldersgrupp som oftast drabbas, är de mellan 30 och 50 år. Det förekommer en överrepresentation av sjukdomen i varma länder och hos personer med stillasittande arbete. Ett ökande antal barn får njursten som en följd av ökad förekomst av övervikt, diabetes och högt blodtryck.

Animation av njursten

Orsak

Njurstenar bildas när salter som har utsöndrats i urinen överskrider sin maximala löslighet, kristalliseras och fälls ut. Detta kan ske genom att njurarna avskiljer mer salter, eller genom att den vätskemängd som njurarna avskiljer är mindre. Hos en tredjedel av patienterna finner man emellertid ingen påvisbar orsak till stenarna.

Följande faktorer ökar risken för njursten:

Annons
Annons
  • Negativ vätskebalans. Det innebär att vätskeintaget är lägre än den vätska som kroppen utsöndrar. Sådan utsöndring sker via urinen, svett och avdunstning. Negativ vätskebalans uppstår lättare vid höga temperaturer. Saltkoncentrationen i urinen ökar.
  • Hög köttkonsumtion.
  • Förändringar av urinsyrainnehållet i kroppen är orsak till 25 % av njurstenarna.
  • Benägenhet för njursten i familjen kan trefaldiga risken.
  • Övervikt.
  • Immobilisering och sängläge under en till två veckor.
  • Urinvägsinfektioner och missbildningar i urinvägarna.
  • Anatomiska förändringar i njurbäcken och urinledare.

Dessutom är patienter med utlagd tarm, Crohns sjukdom och ulcerös kolit utsatta för detta tillstånd. Detta beror på att de förlorar mycket salter och vätska.

Hur diagnostiseras tillståndet?

Diagnosen ställs relativt snabbt mot bakgrund av den typiska sjukdomshistorien och symtomen. Urinen undersöks för att utesluta infektion eller för att se efter tecken på njurskada. Ofta finns det blod i urinen. Dessutom tas blodprover för bedömning av njurfunktionen samt blodets kalcium- och urinsyrainnehåll.

Om anfallet varar i timmar och dagar, utförs en undersökning med ultraljud så fort som möjligt, vilket vanligtvis är lättillgängligt och enkelt att utföra. Dessvärre är det många fall av njursten som inte syns med ultraljud. Den undersökning som föredras är numera så kallad spiral-CT utan kontrast. Det är en form av röntgenundersökning som är mycket säker vid diagnostik av njursten och som är mycket bättre än gamla dagars vanliga röntgenundersökning (urografi). Dock kommer en urografi att ge information om hur bra de två njurarna fungerar, bland annat i förhållande till varandra. Andra bilddiagnostiska metoder finns, men inga slår spiral-CT i kvalitet vid detta tillstånd.

Njursten är ett tillstånd som lätt kan komma tillbaka. Vid återfall av njursten rekommenderas det som regel att man gör en grundligare utredning av vilken typ av njursten det är som förorsakar besvären. Man kommer då att försöka få tag på stenprover, till exempel genom att urinen filtreras och stenbitar fångas upp, vilka kan sändas in för analys. Det kan också vara aktuellt att utföra bredare analyser av urin som samlats under ett dygn.

Behandling

Njurstensanfall kan vara intensivt smärtsamma. Därför använder man som regel starka smärtstillande mediciner (opiater) eller inflammationsdämpande sådana (NSAID-preparat) under anfall. NSAID-preparat har lika bra effekt, men färre biverkningar än opiater vid njurstensanfall. Smärtor och andra obehag kan lindras genom att lägga något varmt, till exempel en elektrisk värmefilt, mot det smärtande området.

Det har varit vanligt att varna för att dricka för mycket vätska, eftersom om njurstenen blockerar urinledaren, hindrar den tömning av njurbäckenet. Tanken har varit att alltför mycket vätska kan bidra till att smärtorna därmed förvärras. Dagens rekommendation är emellertid att dricka rikligt förutom under själva smärtanfallet. Stenarna passerar till 80–90 % ut av sig själva och riklig vattenkastning bidrar till att "skölja ut" njurstenarna från urinvägarna. Samtidigt tunnas urinen ut, så att saltutfällningen minskar. Rekommendationen är att du dricker minst 2–2,5 liter vätska om dagen. Du ska dricka så mycket att urinen aldrig blir mörk. Om de akuta smärtorna behandlas med NSAID-preparat, ska du däremot dricka mycket sparsamt under anfallet. Smärtlindringen blir då bättre.

Forskning tyder på att vissa läkemedel, så kallade alfablockerare samt kalciumblockerare, får den glatta muskulaturen i njurbäckenet och urinledarna att slappna av. Under ett njurstensanfall kommer denna muskulatur att krampaktigt spännas och göra urinledaren trängre, vilket hämmar passagen av njurstenarna. Alfa- och kalciumblockerarna verkar få muskulaturen att slappna av, varvid urinledaren vidgas så att stenar lättare kan passera ut. Dessa läkemedel finns i Sverige, men är inte godkända för denna diagnos. Eventuell användning av sådana läkemedel kan du diskutera med din läkare.

Små stenar, det vill säga stenar som är mindre än 5 mm, kommer i de allra flesta fall att komma ut av sig själva. Om stenar däremot inte passerar ut med urinen, kan det bli nödvändigt med behandling på sjukhus. Detta gäller särskilt i de fall där stenen har en diameter på 10 till 25 mm.

Om urinflödet från njuren är helt avstängt, måste man avlägsna stenen för att rädda njuren. Långvarig blockering av urinledaren, upp till en månad, kan medföra att njuren slutar att fungera. I ett mellanläge kan man påvisa övergående utvidgning av urinledaren och njurbäckenet ovanför hindret, så kallad hydronefros. Tidigare var det vanligt att operera i sådana situationer. I dag kan 80–85 % behandlas med stötvågor eller stenkrossning. Stötvågor är ljudvågor som avger energi när de träffar stenen, vars akustiska egenskaper skiljer sig från mjukdelarna. Denna behandlingsmetod har revolutionerat den kirurgiska behandlingen av njursten.

Andra kirurgiska behandlingsmetoder används också, men långt mer sällan. Det gäller användning av endoskopiska metoder som ureterorenoskopi (skopet förs upp genom urinvägarna) och perkutan nefrolitotomi (skopet förs in genom huden). Öppna operationer utförs sällan nuförtiden (färre än 2 %).

Eftersom det är vanligt med återfall, kan det vara klokt att ha smärtstillande medicin i form av stolpiller i reserv hemma.

Icke-medikamentella förebyggande åtgärder

Det viktigaste du kan göra själv är att se till att du dricker tillräckligt när den akuta fasen med starka smärtor är över. Detta har visat sig kunna förebygga nya anfall. Du bör dricka vatten, kalorifattig saft, mineralvatten och liknande i så stora mängder, att du kissar minst 2 liter under loppet av en dag. I praktiken motsvarar detta ungefär ett glas vatten i timmen. Du kan gärna mäta urinmängden då och då, så att du är säker på att du får i dig tillräckligt med vätska. När du dricker rikligt, kommer du att se att urinen blir ljus och klar.

Det rekommenderas att du lägger om kosten så att den får en vegetariskt inriktad sammansättning. Rikligt med fiber, sädesprodukter och grönsaker är troligtvis lämpligt. Du bör också vara försiktig med socker, raffinerade kolhydrater och koksalt, som kan öka kalciumutsöndringen till urinen. Högt saltintag kan också motverka den stenförebyggande effekten av tiaziddiuretika (se nedan).

Mat med mycket oxalsyra – rabarber, sparris, spenat, nötter och choklad – samt purinrik föda – inälvsmat, sardiner, ansjovis och bönor – bör begränsas, men kan avnjutas i små mängder.

Övervikt ökar risken för njursten. Att banta kan därför reducera risken för njursten, men var uppmärksam på att under själva bantningsperioden utsöndrar kroppen mer slaggämnen, vilket tillfälligt kan öka risken.

Läkemedelsbaserade förebyggande åtgärder

Förebyggande läkemedelsbaserad behandling är inte en kort kur, utan en livslång behandling som ska startas på sjukhus av urolog.

Användning av förebyggande mediciner kan vara aktuellt om de ovannämnda förebyggande råden inte har effekt, och/eller du har fått mer än två, tre stenar under loppet av en femårsperiod. Hur länge en sådan behandling ska pågå är osäkert, men som ett minimum bör den vara längre än ett "naturligt" stenfritt intervall, eventuellt bör behandlingen ges livet ut. Några läkare rekommenderar att försöka att sluta efter några år.

Måttligt vätskedrivande medel, såsom tiazider, kan vara aktuellt vid kalciumoxalat- och fosfatstenar efter att du har haft 3–4 stenar. Du kan till exempel. använda tabletter som innehåller bendroflumetiazid och kaliumklorid 2,5 mg; 1 tablett morgon och kväll.

Magnesiumtillskott kan eventuellt ges mot kalciumoxalatstenar. Magnesiumoxid 0,5 g x 1.

Vid urinsyrastenar och giktartrit rekommenderas allopurinol förebyggande. Tabletter 100 mg: 1 tablett 2–3 gånger dagligen. Vid besvärliga fall används tabletter på 300 mg.

Prognos

Upp mot 80 % av patienterna med njursten drabbas av återfall. Med hjälp av förebyggande behandling, speciellt sådan egenbehandling som nämns ovan, kan emellertid 70–90 % hållas anfallsfria.

För många kommer tendensen till stenbildning att avta med åldern. Detta gäller särskilt efter att du har passerat 60 år.

Njursten leder sällan till komplikationer som njurskador eller njursvikt.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons