Njurinflammation – glomerulonefrit

Vad är glomerulonefrit?

Varje njure innehåller mer än en miljon mycket små filtreringsenheter som kallas för nefroner. Glomerulus är en del av nefronet och består av små nystan av kapillärer (små blodkärl) omgivna av var sin kapsel. I dessa kapillärnystan filtreras blodet till urin.

Med glomerulonefrit menas flera olika inflammatoriska sjukdomar i njurarna. Dessa sjukdomar stör njurarnas förmåga att utsöndra vatten och slaggprodukter genom urinen och det kan uppstå skadligt höga nivåer av slaggprodukter i kroppen.

Man skiljer mellan primära (okänd orsak) och sekundära glomerulonefriter. Glomerulonefriterna klassificeras också utifrån förändringar som man kan se i mikroskop. Många fall av glomerulonefrit ger en lindrig sjukdom utan symtom och förblir odiagnostiserade. Men de flesta patienter med glomerulonefrit utvecklar kronisk njursjukdom med risk för tidig hjärt-kärlsjukdom och ökande njursvikt.

Glomerulonefriter är förhållandevis sällsynta sjukdomar och de kan drabba både barn och vuxna. Förekomsten i befolkningen är osäker, eftersom diagnosen kräver vävnadsprov (biopsi), och det tas inte alltid. Glomerulonefriter är en viktig orsak till njursvikt i Sverige och diagnostiseras hos cirka 15 % av de patienter som börjar i dialys eller njurtransplanteras. Glomerulonefrit är vanligare bland män än bland kvinnor.

Symtom

Symtomen varierar mycket. Många glomerulonefriter ger inga symtom och upptäcks av en tillfällighet på grund av att man påvisar protein och/eller blod i urinen. Vissa glomerulonefriter har ett mycket snabbt förlopp med uttalade symtom, medan andra kan pågå i många år innan symtom uppstår. De första symtomen är ofta diffusa med trötthet, huvudvärk, illamående, röd urin, svullnader i benen eller runt ögonen. Efterhand kan högt blodtryck och kraftigt nedsatt urinproduktion förekomma.
Två vanligt förekommande sjukdomsbilder är akut njurskada och kronisk njursvikt. Akut nefritiskt syndrom karaktäriseras av snabb höjning av kreatinin – ett blodprov som mäter njurfunktionen, ökad ansamling av vätska i kroppen (ödem), högt blodtryck, låg urinutsöndring, blod och protein i urinen.

Orsak

Många olika förhållanden kan utlösa glomerulonefrit. Det finns också en individuell variation i mottagligheten för glomerulonefrit. Sjukdomen är ofta tilltagande (progressiv).

De flesta glomerulonefriter är primära – det vill säga med okänd orsak. Troligen rör det sig om immunologiska processer, där immunförsvaret angriper egen vävnad (autoimmunitet). Läkarna ska därför alltid leta efter annan sjukdom, särskilt så kallade immunologiska systemsjukdomar, infektioner och tumörsjukdomar för att utesluta sekundär glomerulonefrit.

Sekundära glomerulonefriter är vanligast i samband med immunologiska systemsjukdomar, infektioner och cancersjukdomar. Bland de vanligaste orsakerna är vissa typer av infektioner, till exempel streptokockhalsfluss. Många reumatiska sjukdomar, till exempel systemisk lupus erytematosus och granulomatös polyangit, ger ofta glomerulonefriter. Vissa cancersjukdomar kan också utlösa glomerulonefrit.

Diagnos

Misstanke om sjukdomen uppstår i regel på grund av symtomen och fynd av protein i urinprov. Blodprover bekräftar att det föreligger en njursjukdom. För att ställa en säker diagnos görs ofta ultraljud av njurarna, och i de flesta fall tas det också ett vävnadsprov (njurbiopsi). Mikroskopisk undersökning av vävnadsproven kan klarlägga vilken typ av glomerulonefrit som det gäller.

Behandling

Behandlingen beror på typen av glomerulonefrit. Vissa typer är lätta att behandla, med exempelvis blodtrycksläkemedel och kortison under en period. Immunhämmande medel har en gynnsam effekt vid de flesta typer av glomerulonefrit, men kan ge biverkningar. Därför måste man göra en noggrann bedömning innan en sådan behandling eventuellt påbörjas – fördelar måste vägas mot nackdelar. Andra typer av glomerulonefrit kan kräva dialysbehandling under en kortare eller längre tid.

De flesta patienter med glomerulonefrit har saltansamling i kroppen, något som bidrar till högt blodtryck. Minskat intag av salt är därför viktigt. Begränsning i proteintillförseln kan behövas vid kronisk glomerulonefrit, särskilt vid långt framskriden sjukdom. Detta kan både bromsa njursviktens utveckling och minska symtomen.

Prognos

Prognosen varierar för de olika typerna av glomerulonefrit. Särskilt hos barn är prognosen ofta god, och många blir botade. Ofta påverkar också underliggande sjukdomar prognosen. Vissa glomerulonefriter kan på sikt övergå i en kronisk njursvikt. Vid de allvarligaste formerna kan det bli aktuellt med dialys och/eller njurtransplantation.