Blåssten


Uppdaterad den: 2013-01-15
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är blåssten?

Det händer att det bildas stenar i urinblåsan som inte försvinner ut vid normal blåstömning. Hos de allra flesta är orsaken att det finns ett hinder på vägen ut genom blåshalsen och urinröret. Avflödeshinder är något som först och främst drabbar män (förstorad prostata) och därför förekommer över 90 % av alla fall av blåssten hos män. Vid avflödeshinder kommer det hela tiden att finnas urin i blåsan, eftersom den inte tömmer sig helt. Detta ökar risken för att stenar skall bildas. Ibland är orsaken till blåssten att man i samband med undersökningar eller behandling i blåsan har lämnat främmande föremål där, vilket ökar risken för stenbildning (till exempel en kateter). Är stenen tillräckligt liten, passerar den ut genom urinröret. Om inte, kommer stenen på sikt att växa och ta upp allt större plats i urinblåsan. Det kan vara en enstaka sten eller flera stenar. Några är mycket hårda. Formen varierar, från elliptiska till runda eller kantiga. Stenarna kan vara fritt flytande eller fästa vid blåsans vägg.

Diagnos

Ibland orsakar blåsstenar inga symtom alls. Men de flesta känner obehag i form av smärtor over blåsan eller vid blåstömning och blod i urinen. Man kan också få varierande urinflöde, (till exempel plötsligt avbrott av urinstrålen), svårigheter att komma igång med att tömma blåsan, urinträngningar, nattlig blåstömning eller smärtor som strålar mot spetsen av penis.

Vid läkarundersökningen kan blåsan kännas förstorad. Undersökning av urinen kan uppvisa fynd av blod och bakterier. Möjligen föreligger det då en urinvägsinfektion.

Annons
Annons

För att bekräfta förekomsten av blåssten utförs som regel bildundersökningar. Med röntgen kan man se röntgentäta stenar, men alla stenar är inte röntgentäta. Ultraljud är ofta en undersökning som fungerar väl, ibland utförs datortomografi.

Genom att titta in i urinblåsan, cystoskopi, kan man granska stenen/stenarna och då få information om antal, storlek och var den/de befinner sig.

Behandling

Blåsstenar bör avlägsnas. Om orsaken till blåssten är en trång blåshals, förstorad prostata, bör du få behandling för detta tillstånd. Smärtstillande mediciner och antibiotika kan periodvis vara nödvändiga. Det är också möjligt att ge mediciner som gör urinen mindre sur, alkaliniserande behandling, så att den därmed kan lösa upp stenen. Sådan behandling tar lång tid och är inte alltid framgångsrik.

Annons
Annons

Kirurgiskt finns det tre alternativ:

  • Cystoskopi används för att se stenen, varpå en energikälla krossar eller delar upp stenen så att stenbitarna kan sköljas ut genom cystoskopet. Energin kan komma från mekanisk krossning, elektrisk ström eller laser.
  • Öppen kirurgi där man öppnar urinblåsan. Stenen avlägsnas då intakt. Om stenbildningen har orsakats av en starkt förstorad prostata, kan prostatakörteln avlägsnas samtidigt.
  • Genom huden kan man föra in ett rör (skop) och annan nödvändig utrustning i urinblåsan. Den vidare behandlingen blir densamma som vid cystoskopi.

Förebyggande behandling består i att behandla den bakomliggande orsaken. Eventuellt kan analyser av stenen bidra till att orsaken till att den bildats fastställs. Det är också viktigt att dricka rikligt. Vid behov av en kateter i urinblåsan, bör man undvika att låta katetern ligga länge. Den bör hellre tas bort, och en ny kateter sättas in nästa gång det finns ett behov av kateter.

Komplikationer

En sten kan tillfälligt kila sig fast i utgången från urinblåsan och blockera urinflödet. I regel går detta över av sig själv. Andra problem som kan uppstå är kraftiga blödningar från blåsan, återkommande blåskatarrer och smärtor över urinblåsan.

Du bör regelbundet gå på kontroll för att utesluta nybildning av stenar.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu