Hej. Har haft diabetes typ 1 sedan 10-årsåldern. De senaste åren har min diabetes varit mycket dåligt reglerad bl.a. på grund av depression, stress, dålig skötsel av mattider och kost etc. Mitt hba1c har legat på runt 10. Nu till min fråga/or: Hur länge till brukar en personen med diabetes, statistiskt sett leva efter att senkomplikationer (njurar, ögon etc.) uppträtt? Hur många år tar det vanligtvis innan behandling med dialys måste påbörjas, då man börjat läcka äggvita (mikroalbumin) i urinen? Hur lång tid kan man hålla på med dialys innan man måste genomgå transplantation? Hur många procent av de njursjuka patienterna dör medan de väntar på att hitta en lämplig donator? Detta är frågor som jag tycker att sjukvården backar för och inte riktigt vill ta i, kanske med rädsla för att skapa ångest hos patienten. Dock tycker jag att det ändå är min rätt som patient och sjukvårdskonsument att också få veta detta. Det talas ofta om hur bra sjukvården är nu (vilket också är sant i allra högsta grad) jämfört med förr och att man så mycket bättre kan behandla senkomplikationer vid diabetes nu (också sant). Svaret känns otillräckligt för mig. Trots allt så drabbas många diabetiker fortfarande av senkomplikationer efter en lång tids sjukdom. Diabetesvården har på senare år blivit fantastisk på många sätt, t.ex. otroligt bra hjälpmedel och kurser i egenkontroll. Man får otroligt mycket bra information och lär sig hur man bäst ska klara av och sköta sin sjukdom, men - jag saknar informationen om vad som händer när komplikationerna trots allt redan är där. Vad händer nu? Finns det några generella råd att följa då senkomplikationer börjat uppträda, förutom att hålla en bra reglerad blodsockernivå med Hba1c på 6,5? Finns det några råd gällande idrott och träning - lämpliga och mindre lämpliga former av träning? Undrar också vilka rekommendationer som finns vad gäller p-piller och uppkomst av tidiga symptom på påbörjad njurfunktion. Vänliga Hälsningar
Tidigare expert
Kunskap om utveckling av njurskada vid diabetes har ändrats under de 80 år som personer med diabetes kunnat behandlas med insulin. I början av 1900 talet tog det genomsnittligt ca 25 år från debuten av sjukdomen
tills allvarlig njurskada uppstod. Idag är situationen dramatiskt ändrad och många personer med diabetes får inte njurskada trots mycket lång tid med sjukdomen. Detta beror inte bara på en mycket markant förbättring av
"sockerkontrollen" idag jämfört med tidigare, men också minst lika mycket på bättre kontroll av blodfetter, blodtryck och avhållsamhet från rökning. Mikroalbuminläckage som du nämner i ditt brev är ett mycket tidigt tecken på att njurarna ar påverkade, men fortfarande behöver
detta inte innebära att manifest njurjukdom med nödvändighet följer. Med rätt behandling kan mikroalbuminläckage "försvinna".
Du frågar också om tid från dialys till transplantation. Något enklelt svar kan man inte ge eftersom svaret beror pa många olika faktorer, men både dialys och transplantation är idag accepterade och väletablerad rutiner med goda behandlingsresultat.
I ditt brev nämner du att Ditt HbA1c ligger runt 10%. Det är idag relativt ovanligt att personer med diabetes har HbA1c på denna nivå, och jag skulle önska att du tillsammans med din läkare och eller diabetessjuksköterska kunde prova någon av de moderna
behandlingsprinciperna för att få ner HbA1c till helst under 7,5%.
Med vänlig hälsning,
Ulf Adamson
Professor, endokrinolog
