Hej,
Min son på fem år blir väldigt arg om man ber honom gå på toa. Det slutar med att han ligger ner på golvet och skriker, både hemma och på dagis. Oftast 3-5 gånger dagligen. Utflykter på dagis blir förstörda. Kläderna är dyngsura, overallen är blöt. Han har svårt att lyssna och sitta stilla både hemma och på dagis.
Det är bara på dagtid som han kissar på sig. Har varit hos doktorn med honom som uteslutit både förstoppning och UVI, urinvägsinfektion. Dock vägrade sonen att prata så vi fick ge upp där.
Vi fick med oss ett kisschema. Men som sagt har sonen totalvägrat. Vad göra? Tips? Orkar inte tvätta mer. Han klarar inte ens av att byta byxor själv efter olyckor.
Hej!
Jag förstår att ni har det besvärligt just nu, och jag önskar jag kunde komma med en quick-fix, dessvärre tror jag inte att jag har någon sådan. Det är svårt att med vanlig uroterapi behandla er son så länge han helt saknar motivation. Motivationen kommer att komma med ökad psykologisk mognad, men det är svårt i det enskilda fallet att säga hur länge det kommer att dröja. Det ni kan göra är det ni just nu håller på med och blir tokiga över, d.v.s stödja honom i att gå på toaletten regelbundet. Ni får samtidigt försöka undvika att toalettbesöken enbart blir en maktkamp mellan er och sonen för den kampen kommer ni inte att kunna vinna, det går i princip inte att tvinga någon att kissa som inte vill. Försök istället att locka honom att gå på toaletten med andra medel, belöningar etc.
Några andra saker att tänka på/fundera över:
Det framgår inte hur många toalettbesök er son gör per dag. Om han har inslag av överaktiv blåsa, dv.s inte kan hålla särskilt stor volym urin i blåsan vilket visar sig som ett stort antal starka trängningar per dag, kan han få hjälp av läkemedel när han blir lite äldre.
Man vet också att barn med koncentrationssvårigheter kan ha större problem än andbarn vad gäller att bli torra dagtid, är detta något ni har märkt?
Förutom urinvägsinfektion behöver man även utesluta förstoppning, vilket kan gå hand i hand med besvär som er son har och som om det inte behandlas förvärrar kissproblematiken.
Inkontinensskydd ska i möjligaste mån undvikas men kan vara nödvändigt under begränsad tid.
Alla dessa frågor behöver gås igenom av en läkare förslagsvis av barnläkare i öppenvården om sådan finns tillgänglig där ni bor.
Vänliga hälsningar
Mathias Kågebrand, barnläkare.
Läs mer om urininkontenens hos barn »
