Livet efter en stroke

I morgon, den 29 oktober, är det Världsstrokedagen - en dag inrättad av WHO för att sprida kunskap om stroke. Marie Svendenius är anhörig till hennes man som drabbades av stroke, vilket förändrade deras liv. I sin bok “Stroke och sedan?” vänder hon sig till alla de anhöriga som kämpar för sina drabbade familjemedlemmar.

Carro webb ljusare
Publicerad den: 2016-10-28
Författare: Caroline Holmqvist, Redaktör, Netdoktor, NetdoktorPro

Annons

När livet förändras över en natt. Nu har det snart gått fem år sedan Marie Svendenius man Håkan helt oväntat drabbades av en stor stroke hemma vid köksbordet. Han var då 66 år gammal och fullt frisk. Efter intensivvåd sa läkaren att läget var kritiskt. Håkan överlevde men priset var högt - en högersidig förlamning gjorde att han blev rullstolsburen, förlorade talet och förmågan att läsa och skriva.

- Sedan februari 2012 bor Håkan på ett äldreboende. Han förstår – tror vi – allt vi säger och är förvånansvärt nöjd och lugn. Han har inte ont någonstans. Vi undrar ständigt vad han tänker och tycker om sitt liv, säger Marie Svendenius.

Röst åt anhöriga

I boken “Stroke- och sedan?” berättar Marie Svendenius om kampen efter stroken och ger på så vis en röst åt alla de anhöriga som kämpar för sina drabbade familjemedlemmar.

Annons
Annons

- Det här med sorgen slår till en och jag kände att jag måste göra något. Jag började skriva och det gick så lätt. Jag vill ge dem hjälp och kunskap så de kan tampas med alla de här myndigheterna. Det är boendet, kommunen, landstinget, försäkringskassan, socialstyrelsen, patientnämnden, IVO och förvaltningsrätten, säger hon i Nyhetsmorgon i Tv 4.

I boken, som är en slags handbok för anhöriga, beskriver hon sorgarbetet men också det praktiska med att kontakta myndigheter och så vidar. Hon har samlat alla adresser så att anhöriga kan ta kontakt direkt, vilket Marie Svendenius ägnade fem år år.

- Då hade jag stor glädje av att jag är jurist så jag är van vid att strukturera och vara disciplinerad.

Annons
Annons

Be om konkret hjälp

Marie Svendenius förklarar att många vänner erbjöd sin hjälp men att det var svårt att ta till sig i studen.

- Det kan man inte ta till sig utan man måste själv tänka “vad behöver jag hjälp med” och sedan direkt rikta det till anhöriga och vänner. Få upp ett liv sidan av “sjuklinglivet”. Den viktigaste punkten är nog att man ska sköta om sig själv. Gör man inte det orkar man ingenting överhuvud taget.

Marie Svendenius tips till anhöriga:

  • Skaffa en kontaktperson
  • Var påläst inför viktiga möten
  • Få koll på praktiska saker
  • Våga be om hjälp
  • Sköt om dig själv och försök ha roliga
  • KÄMPA - det lönar sig

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.
  • Avatar 2017-05-27 21:03 (19 månader sen)

    Vill uppmärksamma:

    Min syster Augustina Budja -Bencek berättar i en självbiografisk skildring av hennes tid efter stråke om att uppleva , överläva och leva med hål i hjärnan efter en stråke.

    HÅL I HUVUDET, Kungliga biblioteket i Stockholm, utgivet 2016


Annons
Annons