Fakta | Neurologi

Epilepsi

När vi tänker, talar eller rör oss så skickas mängder med signaler mellan nervcellerna i hjärnan. Detta sker i ett komplicerat samspel. Om det råder obalans i samspelet kan epileptiska anfall uppkomma.

Martin Jägervall, Överläkare vid Barn- och ungdomskliniken, Centrallasarettet Växjö, Barn- och Ungdomskliniken, Centrallasarettet Växjö
Uppdaterad den: 2016-01-18
Författare: Martin Jägervall, Överläkare vid Barn- och ungdomskliniken, Centrallasarettet Växjö, Barn- och Ungdomskliniken, Centrallasarettet Växjö

Annons

Mycket förenklat, fungerar hjärnan genom att elektriska och kemiska signaler skickas ut av nervcellerna. Signalerna aktiverar eller dämpar aktiviteten i nervcellerna i ett komplicerat samspel. Detta samspel måste vara noga reglerat för att människan ska kunna tänka, röra sig, tala och så vidare.

Epileptiska anfall orsakas av en plötsligt uppkommen obalans i de aktiverande och dämpande signalerna, med för mycket aktivering eller för lite dämpning i hela eller delar av hjärnan. Detta kan starta en okontrollerad aktivitet i nervcellerna så att hjärnans normala funktioner upphör, samtidigt som överaktiviteten utlöser ofrivilliga aktiviteter som till exempel muskelryckningar, störningar i medvetandet, språkstörningar eller upprepade rörelser som inte kan kontrolleras. Vid ett epileptiskt anfall är den normala kontrollen över nervcellernas impulser alltså ur funktion.

Finns det olika typer av epilepsi?

  • Den idiopatiska epilepsin, från grekiskans idios som betyder själv. I de här fallen tror man att anfallen orsakas av en otillräcklig effekt hos de kemiska signaler i hjärnan som används för att reglera de elektriska impulserna. En del av dessa epilepsier är ärftliga och orsaken är en avvikelse på en av kromosomerna. Patienterna har inga andra tecken på sjukdom och vid skiktröntgen, datortomografi, eller undersökning med magnetkamera, MR, syns inget onormalt.
  • Den symptomatiska epilepsin, där det finns en bakomliggande sjukdom i hjärnan. Flera sjukdomar och skador i hjärnan kan medföra epilepsi.

Vilka sjukdomar och skador kan utlösa epilepsi?

  • Störningar av hjärnans utveckling, det vill säga påverkan på hjärnan medan den bildas under de tre första månaderna av graviditeten. De kan upptäckas med hjälp av MR-undersökning och är en av huvudorsakerna till svårbehandlad epilepsi, framförallt hos barn. Förlossningsskador är däremot en sällsynt orsak och ses oftast om epilepsin förekommer tillsammans med spastiska förlamningar, cerebral pares.
  • Skallskador som är svårare än vanliga hjärnskakningar, så svåra att patienten vanligtvis vårdas på en neurokirurgisk avdelning. Risken för epilepsi efter dessa skador varierar från 5 upp till 50 procent. Störst risk att drabbas har man om skallbenet skadats och man samtidigt fått en skada i den underliggande hjärnvävnaden.
  • Stroke, blodproppar (hjärninfarkter) och blödningar i hjärnan är förklaringen till att äldre ibland drabbas av epilepsi. 10 procent av de som får en blodpropp i hjärnan får bestående epilepsi. Ytterligare några får enstaka epileptiska anfall under den första tiden efter insjuknandet i stroke.
  • Hjärntumörer, speciellt långsamt växande och ytliga hjärntumörer, som kan tas bort genom operation, kan utlösa epilepsi. Om personer över 25 år får epileptiska anfall för första gången är det därför viktigt att undersöka om det finns en hjärntumör. Detta gäller speciellt om anfallen utgår från ett avgränsat område i hjärnan, så kallade fokala anfall - se kapitlet om anfallstyper.
  • Hjärn- och hjärnhinneinflammation.
  • Långvariga krampanfall, som kan ge en hjärnskada till följd av anfallen.
  • Alkoholmissbruk, oftast i abstinensfas.

De viktigaste undersökningarna om man misstänker en symptomatisk epilepsi är datortomografi eller MR-undersökning av hjärnan.

Annons
Annons

Annons
Annons
Annons
Annons