Fakta | Neurologi

Epilepsi hos barn och ungdomar

Alla människor kan i princip få ett epileptiskt anfall vid kraftiga utlösande faktorer eller påfrestningar. Personer med diagnosen epilepsi har emellertid en lägre tröskel för att anfallen ska utlösas och därför en tendens att de upprepas.

Uppdaterad den: 2013-02-11
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är epilepsi?

Epilepsi är en samlingsbeteckning för olika typer av anfall som beror på störningar i hjärnans elektriska aktivitet. Man brukar dela upp anfallen i generaliserade (uppstår i båda hjärnhalvor samtidigt) och fokala anfall (uppstår i ett begränsat område men kan sprida sig så att de omfattar hela hjärnan). Dessa kan i sin tur delas in i undergrupper.

Fem av 1 000 barn har epilepsi här i Sverige, och bland dem som har epilepsi får 40 % sjukdomen i barndomen.

Animation om epilepsi

Hur yttrar sig ett epilepsianfall?

Symtomen kommer plötsligt men är vanligtvis kortvariga, från några sekunder upp till någon minut. Anfallsbilden kan variera, men hos en och samma individ är anfallen oftast likadana varje gång. Epileptiska anfall kan till exempel yttra sig som upprepade, monotona rörelser. Förändrad tidsuppfattning eller förändrade sinnesintryck kan också vara uttryck för epilepsi. Vissa anfall påverkar medvetandet medan andra inte gör det. Man blir ofta trött efter ett epilepsianfall.

Annons
Annons

Ett typiskt anfall med kramper kan börja med att personen blir medvetslös, andningen stannar upp i några sekunder och kroppen blir helt stel. Huvudet vrids ofta till ena sidan eller böjs bakåt. Under den första minuten kommer man att se ryckningar som börjar i armar, ben och huvudet. Det är inte ovanligt att kroppen töms på urin och/eller avföring under anfallet. Det kan komma blod från munnen. Detta beror på att personen med epilepsi har bitit sig i tungan under anfallet. När personen vaknar upp efter anfallet kommer han/hon ofta att vara trött och desorienterad.

Anfallen kan även uppträda på andra sätt som kan vara svåra att upptäcka hos små barn. Vissa utvecklar aldrig ryckningar och anfallen kan yttra sig som stirrande blick, plötsliga fall, förändrat beteende eller bristande intresse och uppmärksamhet.

Det allvarligaste epilepsitillståndet är status epileptikus. Detta är ett tillstånd där en rad krampanfall kommer efter varandra utan att patienten återfår medvetandet mellan anfallen, eller att patienten uppvisar ett ihållande frånvarande beteende. I sådana fall måste man ringa 112.

Annons
Annons

Orsak

Orsaken till epilepsi är nära knutet till den ålder då barnet först får sjukdomen. Epileptiska anfall hos barn i sina första levnadsår beror ofta på en medfödd skada i hjärnan eller medfödda rubbningar i barnets ämnesomsättning. Epilepsi som uppstår först senare i barndomen är ofta knuten till infektioner (till exempel hjärnhinneinflammation), sjukdomar som påverkar nervsystemet (förstörd hjärnvävnad), huvudskador, hjärntumörer eller till ärftliga faktorer. I de flesta fall kan man ändå inte säkert säga vad som är orsaken till att barnet fått epilepsi.

Vad kan utlösa epilepsianfall?

Alla människor kan i princip få ett epileptiskt anfall vid kraftiga utlösande faktorer eller påfrestningar. Personer med diagnosen epilepsi har emellertid en lägre tröskel för att anfallen ska utlösas och därför en tendens att de upprepas.

Flera förhållanden kan öka risken för att få ett epilepsianfall. För lite sömn eller blinkande ljus är två av de vanligaste orsakerna. Om doseringen av epilepsiläkemedel precis har minskats kan detta utlösa anfall. Vissa läkemedel ökar risken för att få kramper, bland annat lugnande läkemedel och läkemedel mot illamående. Alkohol kan också utlösa anfall, särskilt när alkoholen är på väg ut ur kroppen (efter att man har druckit).

Hur kommer läkaren och sjukhuset att undersöka dig?

Ofta kan det vara svårt att påvisa något fel vid undersökningar och olika tester. Därför är det viktigt att vittnen ger läkaren en beskrivning av anfallet. Ett av de bästa hjälpmedlen för att ställa en diagnos är videoupptagning. Nästan alla mobiltelefoner kan i dag filma och en sådan liten videosnutt kan vara tillräcklig för att se om det handlar om epileptiska anfall eller inte. Läkaren kommer också att vara intresserad av anfallets längd, eventuell medvetslöshet, kramper, fradga, avgång av urin och avföring. Man kommer också att lägga vikt vid observation av automatiska rörelser eller ryckningar i vissa muskelgrupper. Detta kan vara tecken som barnet eller de runt barnet kan märka som en förvarning om kommande anfall (känselbortfall /domningar i enskilda delar av kroppen, små ryckningar i bestämda muskler, illamående, huvudvärk). Dessa symtom utgör anfallsstart och är de samma före varje anfall.

Läkaren genomför en neurologisk undersökning med tester av bland annat styrka, reflexer och ögonrörelser.

Elektroencefalografi (EEG) är en undersökning där hjärnans elektriska aktivitet kan registreras och man kan avläsa de särskilda mönster som är typiska för epilepsi. Detta är den viktigaste undersökningen när det gäller att ställa diagnosen epilepsi.

Det finns också en rad bildundersökningar som kan klargöra om något är onormalt i hjärnstrukturen. De vanligaste är datortomografi, magnetkameraundersökning. Dessa undersökningar ger detaljerade bilder av alla delar av hjärnan.

Behandling

Epilepsi hos barn kan ta sig många olika uttryck och behandlingen måste anpassas till det enskilda barnet. Generellt kan man säga att behandlingens avsikt är att förebygga att anfall utlöses, och om det inte går, att i alla fall reducera antalet anfall och svårighetsgrad. Denna typ av behandling består i att ge olika läkemedel (antiepileptika).

De flesta anfall går över av sig själv, men i sällsynta fall kan anfallen vara så länge att de bör behandlas. Anfall som varar längre än fem minuter vill man ofta behandla. Detta sker oftast med ett läkemedel som ges som stolpiller i ändtarmen (diazepam).

Det finns även vissa saker som man bör undvika. Erfarenhet kommer i de flesta fall att kunna lära både barnet och föräldrarna vad det är som kan utlösa anfall. Ett gott råd är att leva ett så regelbundet liv som möjligt utan vaknätter och alkohol. Fysisk aktivitet i situationer som kan vara farliga i samband med anfall (till exempel simning) bör genomföras under uppsikt.

En del av de läkemedel som används för att förebygga epilepsianfall har biverkningar. Några av de vanligaste biverkningarna är dåsighet, yrsel, koncentrations-, minnes- och inlärningssvårigheter.

Hos en liten grupp av barn och ungdomar med epilepsi kan kirurgisk behandling bli aktuell. Kirurgen kan då "avlägsna" det område i hjärnan där epilepsianfallet har sitt ursprung.

Behandling av anfall

Anfallen ser ofta mycket dramatiska ut, men de flesta behöver inte tillsyn av läkare, varken under eller efter anfall. Undantagen är om anfallet har varat längre än fem minuter, om det kommer flera anfall efter varandra eller om barnet har ådragit sig skador under anfallet som kräver tillsyn. I sådana fall ska du ringa 112 med en gång. Om orsaken till krampanfallet inte är känd (om barnet till exempel inte har känd epilepsi), kommer barnet att bli inlagd på sjukhus.

Under anfallet kan vittnen bidra till att minska skadorna, men man ska inte försöka dämpa kramperna. Det viktigaste är att skydda huvudet mot stötar (lägg en jacka eller något annat mjukt under huvudet), avlägsna potentiellt skadliga föremål som personen kan slå sig på, behåll lugnet, ge ingenting att dricka och försök inte att placera något mellan tänderna (många biter sig i tungan, men detta är sällan farligt och du ska inte försöka förhindra detta). När kramperna avtar är det viktigt att säkra fria luftvägar. Lägg gärna barnet i stabilt sidoläge. Ett barn som precis har haft ett krampanfall ska inte lämnas ensam under de första timmarna.

Prognos

De flesta med epilepsi kommer att få god eller fullständig anfallskontroll med läkemedel, men vissa patienter blir aldrig anfallsfria. Möjligheten att bli av med epilepsin beror bland annat på eventuell annan sjukdom eller skada i hjärnan.

Många barn som inte har någon annan sjukdom växer ifrån anfallen. Det är inte ovanligt att barnet är anfallsfri i 20-årsåldern, men det varierar mycket beroende på typ av epilepsi.

Komplikationer av epilepsi kan vara skador man ådragit sig under anfall (slag mot huvudet, tandskador, bett i tungan). Koncentrationssvårigheter, emotionella störningar, psykisk utvecklingsstörning och rörelsestörningar är något vanligare bland epileptiker än hos den övriga befolkningen. Överbeskydd och en känsla av bristande självkontroll kan prägla vissa patienter och det leder till ökad risk för psykisk sjukdom.

En fruktad komplikation är långvariga anfall, så kallad status epileptikus. Utan snabb behandling med läkemedel och inläggning på sjukhus kan dessa anfall ge bestående hjärnskada. Det finns också en något ökad dödlighet vid epilepsi som främst relaterar till den bakomliggande orsaken.

Hur är det att leva med epilepsi?

Barn med epilepsi kräver mer tillsyn än andra barn. Det är viktigt att man visar försiktighet eller undviker aktiviteter där ett anfall kan få allvarliga konsekvenser. Personer med epilepsi bör bland annat aldrig bada ensamma.

Det finns även en del restriktioner för epileptikern när han/hon blir vuxen. Detta är både för deras egen och för andras säkerhet. Dessa restriktioner omfattar yrkesval. Personer med epilepsi kan inte bli pilot, sjöbesättning på internationella farvatten, arbeta vid järnväg eller med säkerhetstjänst, eller vara chaufför inom offentlig transport. De kan inte heller använda verktyg eller maskiner, eller ha något annat arbete där risken för skada är stor vid ett anfall.

Om man har aktiv epilepsi kan man inte ha körkort för bil. Det krävs minst ett år av anfallsfrihet för att få ta körkort.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons