Fakta | Neurologi

Dilemman i livets slutskede


Uppdaterad den: 2014-01-21
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vem har sista ordet vid svåra val i livets slutskede?

När en patient kan fatta beslut om sin hälsa, är det bäst att sjukvården får besked direkt från honom eller henne. Men många gånger kan patienten inte fatta sådana beslut, och därför måste de närstående vara med och bestämma vad som ska göras. Patienten kan ha lämnat klara anvisningar om sina önskemål. Men även med sådana anvisningar kan det vara svårt att bedöma vad personen egentligen önskar.

Om det inte finns några skriftliga anvisningar, fattas besluten vanligen av en mindre grupp närstående i samråd med läkaren. Är man en av dem som ska fatta beslutet, kan man be om råd av vem som helst, till exempel andra familjemedlemmar, en vän, en präst, behandlande läkare eller andra.

Hur ska man veta vad den närstående hade önskat?

Läkaren kommer att råda er att fatta ett beslut grundat på vad er närstående hade velat. Ibland kan beslut som man fattar för sin närståendes räkning skilja sig från det beslut man själv hade valt. Man kan exempelvis vilja att allt ska göras för att hålla en döende förälder vid liv, medan det viktigaste för honom eller henne är att slippa lidande.

Annons
Annons

Be att få prata med läkaren. Be läkaren att förklara vad som kommer att hända med den närstående personen i olika situationer. Vad händer om exempelvis hjärtat stannar, behandlingen slutar att verka eller behandlingen ger mer lidande än lindring? Fråga hur framtiden ser ut för den närstående.

Innan man kan fatta ett bra beslut, behöver man prata med läkaren om hur framtiden kommer att se ut mot bakgrund av patientens sjukdom och allmänna hälsa. Fråga läkaren vad som kan komma att ske. Vanligen fattar man ett annat beslut om medicinsk behandling om det finns en rimlig möjlighet att patienten kan komma hem igen än när det inte finns något hopp om förbättring. Om läkaren och de närstående har olika uppfattningar om patientens framtid, bör man försöka tala om dessa skillnader.

Berätta om din närståendes värderingar. Försök att komma ihåg hur han eller hon reagerat när vänner har behövt behandling, kirurgi eller andra insatser. Genom att tänka igenom dessa samtal och erfarenheter kan man föreställa sig vad den närstående hade velat i den nuvarande situationen.

Annons
Annons

Be läkaren om råd. Fråga läkaren vad han eller hon skulle rekommendera med utgångspunkt från den närståendes värderingar. Ett exempel kan vara: "Vi är säkra på att vår mamma inte skulle ha velat sätta in några omfattande åtgärder i en situation där hon inte kan bli bättre och komma hem igen. Mot bakgrund av det, vad föreslår du i den rådande situationen? Vilka åtgärder skulle du rekommendera eller avråda från för att hjälpa henne i framtiden? Hur kan vi lindra hennes lidande?"

Vilka beslut måste man fatta?

Man bör tänka igenom alla valmöjligheter för sin närstående, inte bara om hon eller han ska få livsuppehållande hjälp eller inte. Om den närstående bor på ett särskilt boende, skulle han eller hon vilja flytta fram och tillbaka mellan sjukhuset och boendet för varje sjukdom som uppstår i livets slutskede? Skulle det vara bättre att ge besked om att hon eller han bara ska läggas in på sjukhus om det är nödvändigt för att lindra lidande?

Det kan också handla om viktiga beslut om när och hur lunginflammation och hjärtsvikt ska behandlas. Ibland innebär behandling förlängt lidande och det kan då vara bäst att bara behandla symtomen. Man bör tänka på om och när målet är lindring och inte att bota sjukdomen.

Många patienter vill inte eller kan inte äta eller dricka. De känner sig inte hungriga eller törstiga. Många anhöriga ber om nöring via sond därför att de är rädda för att patienten kommer att svälta ihjäl om inte vätska och näring tillförs. Men sondnäring behöver inte vara en lindrande åtgärd. Sonden kan orsaka infektion, smärta och mer obehagskänsla. Utan sonden förlorar patienten intresset för mat och glider in i koma. I sådana fall känner patienten ingen smärta, hunger eller törst.

Kan man ändra uppfattning?

Den närståendes tillstånd kan förändras. Det kan påverka dina beslut om hur hans eller hennes önskemål ska tillgodoses på bästa sätt. Läkaren kan pröva en behandling för att se om patienten blir bättre. När det står klart att behandlingen inte har effekt, går det bra att avbryta den. Eventuellt kan man i samråd med läkaren välja att sätta in behandlingen på nytt längre fram.


Annons
Annons
Annons