Fakta | Neurologi

Depression hos äldre


Uppdaterad den: 2014-01-16
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är depression hos äldre?

Med depression hos äldre menas en depression som uppstår hos personer över 65 år. I hög ålder drabbas människor med kroniska sjukdomar, intellektuella rubbningar och funktionshinder ofta av depression eller liknande besvär. Förutom att det orsakar lidande för patienten och dennas familj, kan depression leda till funktionshinder och att andra sjukdomar förvärras.

Mellan 4 och 10 % av den svenska befolkningen har depression och bland personeröver 65 år uppskattar Socialstyrelsen att så många som 12–15 % har depression. Tillståndet är dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män och särskilt vanligt bland äldre med demens.

Orsak

Det finns olika tillstånd som kan orsaka depression hos äldre. En anledning kan vara olika former av åldersförändringar i hjärnan, till exempel försämrad blodförsörjning, förlust av hjärnceller och försämrad funktion hos hjärnans signalsubstanser. Andra orsaker kan vara sådant som att personen försämrats i olika funktioner, eller har förlorat en närstående, sitt jobb eller sitt sociala nätverk.

Annons
Annons

Depression och kroppslig sjukdom följs ofta åt. Allvarlig kroppslig sjukdom och försämring av hälsan är en av de viktigaste orsakerna till depression hos äldre. Eftersom kroppslig sjukdom blir vanligare med åldern, innebär det att även förekodepression ökar. Depressionen kan antingen ingå i den somatiska sjukdomsbilden eller komma som en reaktion på sjukdomen. Särskilt förekommer depression vid cancer och hjärtsjukdom, och framför allt vid samtidiga sjukdomar i hjärnan, som demens, parkinsonism och stroke.

Många äldre använder också mycket läkemedel, något som också kan utlösa eller förstärka ett depressivt stämningsläge.

Diagnos

Diagnosen baseras på sjukdomshistorien, hur tillståndet utvecklats och resultaten från läkarundersökningen.

Annons
Annons

För att läkaren ska kunna slå fast att det verkligen rör sig om en allvarlig depression, måste patienten ha minst fem av följande symtom:

  • Sänkt stämningsläge.
  • Minskat intresse.
  • Förlust av glädje över alla eller nästan alla aktiviteter.
  • Viktminskning eller viktökning.
  • Sömnstörningar eller att man ständigt är sömnig.
  • Olika ofrivilliga rörelser eller att rörelser och mentala funktioner blir långsammare.
  • Orkeslöshet.
  • Känsla av värdelöshet eller skuldkänsla utan grund.
  • Försämrad förmåga att koncentrera sig.
  • Återkommande tankar om död och självmord.

Minst ett av dessa symtom måste vara sänkt stämningsläge, minskat intresse eller minskad glädje.

Olika former av depression

Lindrig depressiv episod

För att det ska röra sig om en så kallad lindrig depressiv episod ska patienten ha minst två men färre än fem av symtomen på allvarlig depression ovan. Tillståndet bör ha varat i minst två veckor, leda till obehag och nedsatt funktionsförmåga och inte vara en direkt följd av att personen använt någon form av läkemedel, har någon annan sjukdom eller har sorg.

Atypiska depressioner

Atypiska depressioner är vanligare hos äldre än hos yngre. Vissa symtom är motsatsen mot de som förekommer vid egentlig depression. Nedstämdheten känns mer som en konstant olust. Exempel på sådana former är:

  • Vag depression: Lättare symtom och det är inte lika tydligt att personen är nedstämd – men hans eller hennes funktionsförmåga är försämrad.
  • Agiterad depression: Patienten är rastlös, orolig, arg, klamrar sig fast vid närstående, krävande, ängslig och rädd.
  • Hypokondrisk depression: Patienten är ofta övertygad om att han eller hon är kroppsligt sjuk och kan exempelvis vara rädd för att ha cancer.
  • Maskerad depression: Främst kroppsliga besvär. Personen är inte synbart nedstämd.
  • Astenisk depression: Patienten är initiativlös och sköter inte sin hygien men har ingen intellektuell försämring.
  • Demensliknande depression: Patienten har koncentrationssvårigheter, är mindre uppmärksam, är förvirrad och har försämrat korttidsminne. Tillståndet kallas också pseudodemens.
  • Genuin atypisk depression: Symtomen är i det närmaste motsatsen till dem som är vanliga vid depression: personen ökar i vikt och har ett ökat sömnbehov.

Anpassningsstörning med depression

En kortvarig form av depression som drabbar personer efter en påfrestande händelse eller stress. De blir nedslagna, gråter eller känner hopplöshet. Tillståndet präglas ofta av oro och funktionshinder men det klingar av inom sex månader efter det att den utlösande händelsen eller stressen har upphört.

Behandling

Målet för behandlingen är att minska symtomen, om möjligt förhindra återfall och att förbättra personens funktioner och intellektuella förmåga. I de fall då depressionen är allvarlig, gäller det också att förhindra självmord.

För att avgöra vilken behandling som är mest effektiv, måste läkaren klarlägga om depressionen beror på en en annan, underliggande sjukdom eller på läkemedelsanvändning. I sådana fall gäller det att behandla den kroppsliga sjukdomen eller se över vilka läkemedel som skrivits ut till patienten.

Det finns flera olika former av behandling mot depression hos äldre, bland annat psykoterapi (KBT), antidepressiva läkemedel, ljusbehandling och elektrokonvulsiv behandling. Ofta kombineras flera olika behandlingsformer.

Psykoterapi

Rekommenderas särskilt när depressionen har utlösts av en bestämd händelse eller ett bestämt stressmoment. Sådan behandling rekommenderas också vid mindre allvarliga depressioner. Framför allt är det kognitiv beteendeterapi, KBT, som används.

Så kallad reminiscensbehandling är en form av behandling där patienten uppmanas att plocka fram ljusa minnen från sitt liv och att uppehålla sig vid dem. Det är också mycket viktigt med kontakt mellan patienten och hans eller hennes familj. Aktiviteter som är anpassade till vad den äldre personen orkar och förmår är också mycket väsentligt, både för att behandla och förebygga depression.

Antidepressiva läkemedel

Behandling med antidepressiva medel är den vanligaste formen av behandling mot depression. Läkemedlen bör dock användas tillsammans med annan behandling, till exempel KBT (se ovan).

Hos äldre personer är risken för biverkningar större, så därför brukar man börja med att ge en mycket låg dos och sedan öka den långsamt. Om en äldre person har allvarlig depression brukar man rekommendera att behandlingen fortsätter i minst ett år. När det är dags att avsluta behandlingen, ska medicindosen trappas ner långsamt under två till fyra veckor.

Elektrokonvulsiv behandling

Om inte annan behandling hjälper, kan så kallad elektrokonvulsiv behandling bli aktuell. Behandling kan vara effektiv om det rör allvarlig depression eller om patienten har vanföreställningar eller dessutom har Parkinsons sjukdom. Biverkningarna är oftast milda och kan bestå av minnesförlust och koncentrationssvårigheter.

Ljusbehandling

En studie på äldre patienter med allvarlig depression har visat att tre veckors ljusbehandling i en timme varje morgon, kan förbättra humöret och sömnen och ha gynnsamma effekter på melatonin (sömnhormon) och kortisol (stresshormon). Flera studier behövs dock, och ännu så länge är underlaget otillräckligt för att kunna avgöra om ljusterapi har effekt vid depression.

Prognos

Omkring 80–90 % av dem som får en depression blir symtomfria efter medicinsk behandling. Men depression hos äldre är ett återkommande tillstånd; i en studie fick nio av tio återfall inom tre år. Därför kan det bli nödvändigt med många års behandling med antidepressiva läkemedel.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons