Fakta | Neurologi

Behandling av epilepsi

Epilepsi är samlingsnamnet för en grupp tillstånd som orsakar onormal elektrisk aktivitet i hjärnan. Sjukdomen kan ge olika symtom, till exempel kramper, okontrollerade rörelser, talproblem, synrubbningar och medvetslöshet.

Uppdaterad den: 2014-11-28
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Epileptiska anfall delas in i två huvudtyper. Vid den ena typen, generaliserade anfall, är hela hjärnan inblandad från start. Den andra typen av anfall startar i en begränsad del av hjärnan och kallas fokala.

Epilepsi kan vara både plågsamt och farligt. Det är därför viktigt att försöka att förhindra att anfallen uppstår och att försöka förbereda sig så att eventuella anfall inte får allvarliga konsekvenser. I den här artikeln ska vi titta närmare på hur läkemedel används för att behandla epilepsi. För de flesta personer med epilepsi är läkemedel den bästa behandlingen. Vilka faktorer som personer med epilepsi själva kan tänka på, går att läsa mer om i patientinformationen Vad kan du göra själv?.

De läkemedel som används för att förebygga eller behandla epilepsi kallas antiepileptika. Detta är en stor grupp läkemedel. De äldsta antiepileptika har använts i decennier. Samtidigt kommer hela tiden nya läkemedel ut på marknaden. Olika typerna av antiepileptika fungerar på olika sätt och valet av läkemedel beror bland annat på vilken typ av epileptisk anfall man har. Andra faktorer av betydelse i det här valet är ålder, kön, annan behandling och andra sjukdomar.

Annons
Annons

För att få optimal effekt är det ibland nödvändigt att använda flera olika antiepileptika samtidigt.

Samtliga antiepileptika kan ge mer och mindre besvärliga biverkningar. Personer med vissa sjukdomar eller som använder andra läkemedel kan få problem vid användning av vissa typer av antiepileptika.

Vilka typer av antiepileptika finns det?

Karbamazepin

Karbamazepin är det vanligaste läkemedlet mot fokala anfall. Karbamazepin har använts länge och har visat sig ha god effekt och relativt sett få biverkningar. Biverkningar är vanligast i början av behandlingen och består oftast av trötthet, yrsel, koordinationssvårigheter, huvudvärk och illamående. Problemen avtar vanligtvis under de första veckorna, och de blir mindre om man börjar med en låg dos. Användning av så kallade depottabletter, som tas upp långsammare i kroppen, minskar också biverkningarna. Några få individer kan få hudutslag vilket kan innebära att man inte tål medicinen.Långvarig användning kan orsaka vissa allvarliga biverkningar, bland annat rubbningar i blodcellsproduktionen, leverpåverkan och benskörhet.

Annons
Annons

Karbamazepin ges som tabletter, mixtur eller stolpiller. De flesta ska ta läkemedlet två till tre gånger om dagen. Koncentrationen av karbamazepin kan mätas med ett blodprov.

Valproat

För många patienter med generaliserade epilepsianfall är valproat (natriumvalproat) det bästa valet. Valproat kan också vara effektivt mot fokala anfall. Biverkningarna är i de flesta fall små. Vanligast är sömnighet, illamående och kräkningar, övergående håravfall, viktökning, småskakningar och irritabilitet. Risken för biverkningar minskar om man ökar dosen långsamt. Hos kvinnor kan valproat orsaka oregelbunden menstruation.

Valproat kan orsaka fosterskador om det används under graviditet, och kvinnor som måste medicinera med valproat ska därför använda effektiva preventivmedel.

Små barn ska helst inte använda valproat eftersom de är särskilt utsatta för att få leverskada av läkemedlet. Denna leverskada kan ses som dålig aptit, utbrändhet, förvirring, kraftiga kräkningar, magsmärtor och gulsot.

Dosen anpassas till den enskilda patienten och tas vanligtvis två till tre gånger per dygn.

Oxkarbazepin

Är ett relativt nytt läkemedel som har god effekt vid alla typer av fokala anfall.

Lamotrigin

Lamotrigin används vid behandling av både fokala och generaliserade anfall. Effekten är vanligtvis god och biverkningarna blir sällan besvärliga. Lätt yrsel, sömnighet och ostadighet kan förekomma. En del personer får hudutslag över hela kroppen. Det kan innebära att man inte tål medicinen och man bör då snarast kontakta sin läkare. Som med de flesta andra antiepileptika ska lamotrigin trappas upp långsamt i början.

Levetiracetam

Är ett läkemedel som är effektivt vid såväl fokala som generaliserade anfall. Biverkningar i form av humörsförändringar och irritabilitet förekommer ibland.

Det finns en rad andra antiepileptika. Dessa används vanligtvis bara i speciella situationer, eller i kombination med några av ovanstående läkemedel om dessa inte har tillräcklig effekt på egen hand. Bland dessa kan nämnas topiramat, gabapentin, pregabalin, lakosamid, zonisamid, eslikarbazepin, retigabin, gabapentin, felbamat och peramapanel.Läkemedel som fenobarbital och fenytoin har funnits länge och en del personer har fortfarande behandlingen. Etosuximid är ett äldre läkemedel som endast används vid en viss form av epilepsi hos barn, så kallad absensepilepsi.

Hur går behandlingen till?

Efter två eller fler epileptiska anfall finns det anledning att prova anfallsförebyggande behandling. Det samma kan gälla om man haft ett anfall och om detta orsakats av en skada i hjärnan som inte kan förväntas försvinna.

Vilken medicin man väljer beror först och främst på vilken typ av epileptiska anfall.

Vid fokala anfall rekommenderas i första hand karbamazepin, oxkarbazepin eller lamotrigin till barn. Läkemedelsalternativ till vuxna är karbamazepin, levetiracetam eller lamotrigin. Till äldre kan gabapentin vara ett alternativ. Man börjar med ett läkemedel i låg dos. Denna dos ökas långsamt under några veckor. Om man inte uppnår anfallsfrihet eller får biverkningar så rekommenderas att man provar ett annat preparat. Nedtrappningen av det första läkemedlet ska ske långsamt, samtidigt som det nya läkemedlet ökas gradvis. Om inga antiepileptika ger tillräckligt god effekt på egen hand provar man vanligtvis att kombinera två läkemedel. De allra flesta (cirka 80 %) klarar sig dock med bara ett preparat.

Behandlingen anpassas för varje enskild patient.

Generaliserade anfall behandlas vanligtvis först med valproat eller lamotrigin hos barn. Till vuxna och äldre är rekommendationen valproat, lamotrigin eller topiramat. Om valproat inte har tillräcklig effekt eller ger besvärliga biverkningar provar man ett av de andra läkemedlen, eventuellt en kombination av flera.

Hur behandlas akuta anfall?

Det kan vara dramatiskt att bli vittne till ett akut epileptiskt anfall. Särskilt generaliserade tonisk-kloniska anfall är skrämmande för många. Det är därför viktigt att den som har epilepsi berättar lite för sina närmaste om hur sjukdomen yttrar sig och vad de ska göra vid ett anfall. Läs mer om detta i akuta epileptiska anfall.

Särskilda förhållanden vid användning av antiepileptika

Kan barn använda antiepileptika?

Epilepsi är relativt vanligt hos barn och det är viktigt med god anfallsförebyggande behandling. Behandling med antiepileptika kan dock vara svårt och ska alltid ske i samarbete med barnläkare eller neurolog. Efterhand som barnet växer krävs kontinuerliga dosjusteringar och det kan också vara nödvändigt att byta till andra läkemedel. Vissa barn får besvärliga biverkningar av läkemedlen. Särskilt vanligt är sömnighet, utbrändhet och dålig aptit. Detta är problem som kan vara särskilt belastande under barnaåren, och det är viktigt att bygga upp ett bra stöd runt barnet så att det känner sig accepterat och förstått.

Epilepsi i puberteten

I puberteten sker enorma förändringar i kroppen. Växten sker snabbt och produktion av bland annat könshormon gör att barnet i loppet av några få år utvecklar en vuxen kropp. Dessa förändringar i kroppen gör att ungdomar med epilepsi måste följas särskilt noggrant.

När kroppen blir större krävs högre doser läkemedel. Samtidigt påverkar hormonsvängningarna hur läkemedlen uppför sig i kroppen. Dessutom är ungdomstiden en ålder då många känner behov av att markera självständighet och vissa gör detta genom att vägra att ta de viktiga antiepileptiska läkemedlen. Allt detta gör att ungdomar i puberteten utsätts för risken att drabbas av anfall oftare, men ockå ytterligare biverkningar av läkemedlen. Det är därför viktigt att utföra kontroller ofta för att bedöma att doserna är optimala.

Kan kvinnor som använder epilepsiläkemedel bli gravida?

De allra flesta kvinnor med epilepsi kan bli gravida och få friska barn. Det finns dock vissa omständigheter kring graviditet som dessa kvinnor bör tänka igenom. Se närmare information i avsnittet om epilepsi och graviditet.

Varför kan jag inte sluta med läkemedlen på egen hand?

Det är mycket viktigt att personer som har epilepsi använder läkemedlen precis så som de har avtalat med sin läkare. Förändringar i dosen kan ge biverkningar eller mer frekventa anfall. Man får aldrig sluta tvärt med antiepileptika. Läkemedlet ska tas regelbundet och det är bra att ha fasta rutiner för när man ska ta dem. Många läkemedel som används för att behandla andra tillstånd än epilepsi kan påverkas av antiepileptika. Det är därför viktigt att informera om samtidig läkemedelsbehandling mot epilepsi. Man bör också vara försiktig med vissa naturmediciner, till exempel sådana som innehåller johannesört.

Vilka läkemedel kan påverkas av antiepileptika?

En lång rad läkemedel påverkas av antiepileptika. Detta kan betyda att läkemedlet har extra kraftig effekt eller att effekten reduceras. Exempel på läkemedel som påverkas på detta sätt är p-piller, vissa antibiotika och svampmediciner, en del astma- och hjärtläkemedel.

På motsvarande sätt kan många läkemedel påverka antiepileptikans effekt.

Kan epilepsi behandlas med operation?

Antiepileptika är det vanligaste sättet att behandla epilepsi på, men de fungerar inte alltid. Cirka 20–30 % av epilepsipatienterna blir inte kvitt sina anfall med hjälp av läkemedel. Detta gäller särskilt de som har fokala anfall. Alla personer som har besvärlig epilepsi bör remitteras till specialistkliniker för utredning. Några av dessa kan vara kandidater för kirurgisk behandling. Studier visar dock att det tar i genomsnitt 20 år för patienter med behandlingsresistent epilepsi att bli remitterade för operationsutredning.

Det finns många typer av epilepsikirurgi. Vid den vanligaste operationen avlägsnas den främre delen av ena tinningloben. Andra typer av ingrepp syftar till att begränsa spridningsvägarna för den epileptiska aktiviteten i hjärnan.

Det utförs mellan 50 och 60 operationer i Sverige varje år. En långtidsuppföljning från det svenska epilepsikirurgiregistret 2013, med 865 patienter, visar att3 % av patienterna fick bestående komplikationer av operationen och att drygt 60 % av alla vuxna som opereras är anfallsfria 5–10 år efter operationen.


Annons
Annons
Annons