Fakta | Neurologi

Ansiktsförlamning (facialispares)


Uppdaterad den: 2013-02-08
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är facialispares?

Facialispares är en ansiktsförlamning som beror på en skada i ansiktets rörelsenerv (nervus facialis). Förlamningen kan vara perifer, det vill säga orsakad av en skada på nerven efter nervens utlopp från centrala nervsystemet (hjärnan), eller central, orsakad av en skada i centrala nervsystemet.

En perifer förlamning uppstår i regel utan förvarning och utan någon säker orsak eller tecken på annan sjukdom. Sådan ensidig perifer förlamning är ett förhållandevis vanligt tillstånd hos annars friska personer (Bells pares). Den här förlamningen utgör 75 % av alla fall av ansiktsförlamning.

Förlamning som beror på en central skada uppstår vanligen till följd av en allvarlig sjukdom eller skada på hjärnan. I dessa fall är det vanligt att ha andra symtom utöver förlamningen. Central ansiktsförlamning är ett av de vanligaste symtomen vid stroke.

Annons
Annons

Det förekommer cirka 15–30 nya fall av perifer ansiktsförlamning per 100 000 individer och år i Sverige. Tillståndet är lika vanligt hos kvinnor som hos män, men förekomsten är något högre hos gravida och hos patienter med diabetes. Vanligast förekommer ansiktsförlamning i åldersgruppen mellan 15 och 60 år. En av 60–70 individer drabbas av sjukdomen någon gång i livet.

Orsak

Så kallad central ansiktsförlamning beror vanligen på stroke eller en hjärntumör som trycker på nerven och påverkar nervfunktionen.

Perifer ansiktsförlamning uppträder i de flesta fall utan koppling till annan sjukdom. Detta tillstånd kallas Bells pares. Idag menar expertisen att Bells pares i många fall beror på virussjukdom med herpes simplex-virus typ 1, eller herpes zoster-virus (bältros).

Annons
Annons

I vissa fall beror perifer ansiktsförlamning på andra sjukdomar som neuroborrelios (efter fästingbett), sarkoidos, Guillain-Barrés syndrom, skada efter operationer i området, eller andra sällsynta sjukdomar. Det finns rapporter om fall efter influensavaccinering.

Diagnos

Förlamningen är vanligen tydlig som en snedhet i ansiktet. Den kan demonstreras genom att patienten försöker le, vissla eller knipa ihop ögonen. Sjukdomshistorien visar ofta om förlamningen är ett isolerat fenomen eller ett led i en annan sjukdom. Enkla undersökningar som utförs på en läkarmottagning kan vara till hjälp för att ta reda på om nervskadan sitter centralt eller perifert.

Blodprov kan vara aktuellt för att leta efter antikroppar mot bakterier, men svaret på dessa prover kan inte säkert bekräfta eller avvisa sjukdomen.

Vid en central ansiktsförlamning utreder man hjärnskadan grundligt på sjukhus. Då görs bland annat datortomografi eller magnetkameraundersökning av hjärnan.

Behandling

Målet med behandlingen är att bidra till att påskynda läkningen och skydda ögat mot skada på hornhinnan. Lindriga fall behöver knappt någon behandling, medan moderata till uttalade fall måste behandlas med åtgärder för att skydda ögonen.

Läkemedelsbehandling

De flesta patienter (70–85 %) blir helt bra med adekvat behandling. Men för 15 % blir ansiktsförlamningen bestående och kan upplevas som kosmetiskt generande.  

Behandling med kortisontabletter påskyndar läkningen och minskar risken för kvarstående symtom. Behandling med kortisontabletter rekommenderas därför i 10 dagar, så snart diagnosen är ställd.

En del forskningsrapporter har även visat effekt av att använda ett virushämmande medel (valaciklovir) som tillägg. Men på senare år har forskningsartiklar publicerats som drar slutsatsen att virushämmande läkemedel inte tycks ha någon effekt.

Åtgärder för att skydda ögat

Målet med att skydda ögat är att förhindra att ögats hornhinna skadas. Ögat är utsatt för skada på grund av bristande förmåga att helt sluta ögat. Hornhinnan skyddas genom att man droppar konstgjord tårvätska i ögat på dagen och använder salva och täcker över ögat som behandling på natten. Om man har den här formen av ansiktsförlamning kan man använda tätt sittande skyddsglasögon (skid-eller sportglasögon) för att skydda ögat. Vid svåra besvär kan läkaren ordinera ett genomskinligt plastskydd över ögat eller tejpning av ögonlocket med hudtejp.

Fysioterapi

För att träna musklerna i ansiktet får man också hjälp av en specialiserad fysioterapeut att göra (grimas-)övningar som kan förbättra ansiktsfunktionen.

Prognos

Omkring 70–85 % av de personer som har perifer ansiktsförlamning utan känd orsak blir helt friska. De lindrigare förlamningarna blir oftast bättre inom fyra till sex veckor. De mer omfattande förlamningarna kan hålla i sig i mellan tre och nio månader, ibland ännu längre. Men även om det dröjer länge innan man blir bättre finns det fortfarande en möjlighet att man blir helt bra. För dem som har kvarstående ansiktsförlamning finns hjälp att få med kirurgiska åtgärder.

Yngre patienter med lindrigare förlamning har den bästa prognosen för att bli helt återställda.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons