Akutbehandling av ryggmärgsskada

Ryggmärgsskada

En ryggmärgsskada är ett allvarligt tillstånd som vanligtvis beror på en trafikolycka eller en olycka vid idrotts- eller annan fysisk utövning. En ryggmärgsskada brukar leda till att den skadade blir förlamad från skadestället i ryggen och ned. Den första tiden efter skadan kräver noggrann övervakning, behandling och vård på sjukhus.

Övervakning

Läkare och sjuksköterskor följer upp den skadade noggrant de första dagarna efter olyckan. Man kartlägger skadans omfattning, både med hjälp av noggrann kroppslig undersökning och med hjälp av bildundersökning, vanligtvis röntgen och datortomografi, men magnetkameraundersökning kan också vara till hjälp. De första dagarna bedömer man situationen flera gånger per dygn för att snabbt kunna fånga upp ett eventuellt förvärrande av tillståndet. De första timmarna efter inläggningen ger man ofta läkemedel direkt i blodet (kortison), vilket kanske kan begränsa skadans omfattning. Dessutom får den skadade också näring via vätskedropp in i ett blodkärl.

Andning

Om skadan sitter högt uppe i ryggen eller i nacken måste man kontrollera noggrant att den skadade kan andas ordentligt. Detta kontrolleras också med blodprover. Ibland måste man koppla den skadade till en andningsmaskin (respirator) och operera in ett andningsrör framtill på halsen.

Blåstömning

Ryggmärgsskadan gör att man tappar kontrollen över blåstömningen. Man måste därför få en kateter. För att förhindra att urinblåsan skrumpnar (eftersom den töms hela tiden) måste man stänga av katetern så att blåsan kan fyllas, och sedan öppna katetern med jämna mellanrum. Både tillståndet i sig och det att man har en kateter ger ökad risk för urinvägsinfektioner som bör behandlas med antibiotika. Det kan också bildas stenar i urinblåsan som man kan se på ultraljud, och som man behöver ta bort.

Tarmen

De första dagarna efter skadan kommer man att tillföra vätska och näring direkt i blodet. Det är nödvändigt eftersom tarmen också blir förlamad de första dagarna. Efterhand återkommer tarmfunktionen igen. Emellertid förlorar den skadade kontrollen över ändtarmen. Det kan göra att avföring läcker ut eller att avföring blir liggande i tarmen och skapar förstoppning. Redan tidigt skapar man rutiner för tarmtömning, vilket innebär användning av såväl avföringsmedel och klysma.

Blodkärlen

Eftersom den skadade blir liggande helt stilla utan möjligheter att röra sig, ökar det risken för att utveckla blodpropp i underbenen. Därför sätter man strax efter ankomst in blodförtunnande behandling som ska förebygga att det bildas blodproppar. Man sätter även på den skadade strumpor som klämmer åt underbenen och bidrar till att förebygga blodproppar. Behandlingen pågår i cirka tolv veckor efter skadan.

Blodtrycket

Den första tiden efter ryggmärgsskadan måste man noggrant följa upp blodtrycket. Oftast blir blodtrycket något lägre än tidigare, utan att det betyder något eller att man behöver behandla det. Det kan dock hända att blodtrycket stiger kraftigt (så kallad hyperflexi), vilket leder till fara för hjärnblödning. Skulle en sådan blodtrycksstigning inträffa vidtar man genast åtgärder för att sänka trycket.

Trycksår

Att bli liggande passivt i en säng innebär en väsentlig risk för att utveckla liggsår. Tryck mot beniga partier, till exempel i sätet, på höfterna, på baksidan av hälarna, under flera timmar i sträck, kan leda till liggsår. I början ser det inte så farligt ut, medan huden fortfarande är intakt. Men under huden kan det dölja sig stora skador. Därför krävs det förebyggande åtgärder som regelbunden vridning och vändning, och att man använder specialmadrasser.

Stela leder (spasticitet)

Ett annat utslag av inaktivitet är att lederna börjar stelna. Det kan utveckla sig så kallade kontrakturer, där man mister förmågan att passivt röra lederna. Det kan betyda att lederna stelnar i opraktiska lägen, till exempel med böjda knäleder. Redan strax efter skadan sätter man därför in förebyggande behandling som består av att böja, töja och sträcka lederna.