Rehabilitering vid Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom är en kronisk fortskridande sjukdom. Detta gör att all behandling måste omprövas allt eftersom tiden går. Upprepade rehabiliteringsinsatser kommer att bli nödvändiga. Behandlingen vid Parkinsons sjukdom vilar på tre ben: Medicinering, Rehabilitering Neurokirurgi (DBS).

Rehabilitering – allmänt

Neurorehabilitering är en process som stödjer personen att dels få kunskap och insikt om sjukdomen och dess konsekvenser, dels mobilisera egna bemästringsstrategier och dels att kunna ta ansvar för sin livssituation.

Neurorehabilitering är en pedagogisk process som syftar till att göra personen och dennes anhöriga medvetna om möjligheterna utifrån dennes resurser och begränsningar och alltså mycket mer än bara fysisk träning.

Teamarbete

Inom modern rehabilitering samverkar ett antal yrkeskategorier i team. De fasta medlemmar som bör ingå i ett Parkinsonteam är följande:

• Läkare (Specialist i rehabiliteringsmedicin, alternativt neurolog med specialintresse för rehabilitering) ansvarar för diagnostik och utredning samt för medicineringen.
• Parkinsonsjuksköterska bedömer behovet av omvårdnad och behov av medicinjustering samt fungerar ofta som koordinator i teamet. Denne erbjuder information och undervisning till patienter och anhöriga.&nbsp
• Sjukgymnast bedömer fysisk förmåga och skapar ett träningsprogram. Detta skall anpassas till den enskilda patientens behov.
• Arbetsterapeut ger stöd och råd som möjliggör delaktighet i vardagliga aktiviteter, i hemmet, på arbetet och på fritiden.
• Kurator erbjuder stödjande samtal och ansvarar för många kontakter med myndigheter

Övriga vilka snabbt skall kunna kopplas till teamet om behov finns:

• Logoped erbjuder bedömning och träning vid problem med talet.
• Dietist ger kostråd med hänsyn till medicinering och till konsekvenser av Parkinsons sjukdom.
• Neuropsykolog bedömer kognitiv funktion (minnesfunktioner och förmåga att tolka sinnesintryck) och behov av kognitiv träning. Det är viktigt att sådana problem och behov av neuropsykologinsatser uppmärksammas. Behandlarna ska arbeta i nära samverkan med patienten, dennes anhöriga och med varandra för att uppnå gemensamma mål.

Rehabiliteringsplan

En rehabiliteringsplan är ett dokument av stort värde för att strukturera kommande insatser i varje enskilt fall. En sådan upprättas tillsammans av teamet, patienten och helst också med anhörigas medverkan. Med utgångspunkt från patientens svårigheter och problem och med beaktande av dennes resurser upprättas delmål och huvudmål att arbeta tillsammans emot. En tidsplan bestäms för de enskilda målen, allt ifrån några dagar upp till något år eller längre, beroende på vilket målet är. När tiden löpt ut skall målen utvärderas. Nya rehabiliteringsplaner ska upprättas allteftersom sjukdomen fortskrider och situationen förändras. Den allra viktigaste personen i rehabiliteringsarbetet är patienten själv. Denne skall alltid medverka när mål sätts och utvärderas.

Var bör rehabiliteringen ske?

Merparten av rehabiliteringen sker idag vid enheter inom landstingen, antingen på rehabiliteringskliniker på sjukhusen eller vid fristående enheter, ibland belägna naturskönt. Privata rehabiliteringsenheter med avtal med landsting har också vuxit upp. Enstaka enheter vilka riktar sig till svenska patienter har också startat utomlands.

När skall rehabilitering erbjudas?

Efter diagnosen följer ofta en omtumlande fas under vilken många kan vara i behov av stödkontakt (exempelvis kurator på neurologisk klinik eller i primärvården). Efter att den som fått sjukdomen ”kommit på fötter” kan det bli aktuellt med den första rehabiliteringsinsatsen. Den benämns ofta ”Parkinsonskola” och den genomförs vanligen med aktiviteter i grupp där flera som just fått sin diagnos deltar. Denna första period syftar till att öka patientens kunskap om sjukdomen. Alla bör erbjudas detta senast ett år efter diagnos. Behandlande läkare skall remittera till rehabiliteringsenhet för bedömning när det uppstår plötslig eller långsamt tilltagande försämring som påverkar patientens självständighet och/eller livskvalitet.
&nbsp
Därutöver får man räkna med återkommande insatser när sjukdomen fortskrider. Det går inte att ange något generellt tidsintervall mellan rehabiliteringsperioderna utan nya insatser måste alltid behovsprövas individuellt. Parkinsons sjukdom drabbar personer i olika åldrar och en icke obetydlig andel är i arbetsför ålder vid debuten. Konsekvenserna av sjukdomen kan skilja sig mycket mellan individer i olika delar av livet, något som man också måste ta hänsyn till i rehabiliteringsarbetet. Så länge personen befinner sig i yrkesverksam ålder ska också yrkesinriktad rehabilitering alltid övervägas.

Källa: ParkinsonFörbundet