Behandling av Parkinsons sjukdom
Huvudsyftet med behandlingen av Parkinsons sjukdom är att ersätta dopaminbristen i hjärnan. Behandlingen är symtomatisk, det vill säga lindrar symtomen mycket effektivt, men den kan inte bromsa sjukdomsförloppet.
Samtidigt kan man säga att behandlingen förlänger livet eftersom Parkinsons sjukdom fram till slutet av 1960-talet var dödlig efter cirka 10-15 år. Man blev då så orörlig att man blev sängliggande, med alla komplikationer det kan innebära.
Behandling vid Parkinsons sjukdom
Den vanligaste medicinen heter L-dopa (eller levodopa) och denna aminosyra ombildas till dopamin i hjärnan. L-dopa är mest effektiv och har effekt hela livet om man har Parkinsons sjukdom, men effekten av varje enskild tablett håller i sig allt kortare. Från början kan en enda tablett hjälpa i flera timmar, till och med dagar, men efter många års behandling kanske effekten bara håller i ett par timmar. Då får man ta doserna tätare eller kombinera med andra parkinsonläkemedel, till exempel enzymhämmare som förstärker effekten av L-dopa (COMT-hämmare) eller som minskar nedbrytningen av dopamin (MAO-B-hämmare).
Dopaminagonister, eller dopaminhärmare, är substanser som liknar dopamin och binder till receptorer i hjärnan. Dessa kan användas som ensam behandling tidigt under sjukdomen men används senare i kombination med L-dopa. En typ av dopaminagonist ges som läkemedelsplåster. Ett plåster håller ett dygn och avger läkemedlet genom huden.
Alla parkinsonläkemedel kan ge överrörlighet som biverkning – detta innebär att ofrivilliga rörelser stör motoriken samtidigt som medicinen har effekt. Det kan behövas finjusteringar av behandlingen för att undvika låga läkemedelskoncentrationer som ger parkinsonsymtom och samtidigt undvika överdosering som ger överrörlighet. Om symtomen blir svårstyrda med tablettbehandling kan det bli aktuellt med antingen pumpbehandling eller djup hjärnstimulering (DBS, deep brain stimulation).
Det finns två sorters pumpbehandlingar; en med L-dopa och en med dopaminagonisten apomorfin. L-dopa kan pumpas in via en slang som går in i magsäcken och vidare till övre delen av tunntarmen. Apomorfin pumpas in i underhudsfettet via en liten plastkanyl. Pumpbehandlingarna gör att läkemedelskoncentrationerna kan hållas på en jämn nivå, vilket minskar problemen med svängningar mellan under- och överrörlighet.
Vad menar läkaren egentligen?
Facktermer, förkortningar eller konstiga undersökningssvar i journalen kan vara svåra att förstå. Vi hjälper dig genom att reda ut och förklara det du behöver veta.
DBS (Deep Brain Stimulation) innebär att man opererar in elektroder i hjärnan för att kunna ge en svag ström in i ett överaktivt område i hjärnan. Elektroderna får ström från ett batteri som opereras in under nyckelbenet. Metoden är effektiv mot både parkinsonsymtomen och överrörligheten.
Fysioterapi (sjukgymnastik) är en annan viktig behandling. Daglig motion motverkar många av parkinsonsymtomen förutom att det är allmänt bra för hälsan.
Det pågår mycket forskning kring Parkinsons sjukdom. En stor del av forskningen inriktas mot behandling av sjukdomen, även om det givetvis också forskas om andra aspekter av sjukdomen, som till exempel varför den uppstår och varför olika patienter kan ha så olika förlopp av sin sjukdom. Sannolikt kommer inom en snar framtid ytterligare nya mediciner.
Sammanfattningsvis finns det lyckligtvis en mängd olika strategier för att behandla Parkinsons sjukdom, i alla faser av sjukdomsförloppet.
|
Är du sjukvårdspersonal? Läs mer om Parkinsons sjukdom på NetdoktorPro » Hitta ICD-10/diagnoskod för Parkinsons sjukdom » |
Har du frågor eller funderingar om MS? Få svar och diskutera med andra patienter, moderator och medicinjournalist i Forum MS. Du kan vara anonym »
