”Jag har blivit mer ödmjuk”

”Händerna började skaka, vänsterarmen blev allt mer livlös och började hänga längs sidan och vänsterbenet började släpa efter”, så beskriver 50-åriga Annika Laack de första symtomen som tydde på att hon har Parkinsons sjukdom.
Annons

Det var när Annika Laack var 42 år som hennes första symtom på Parkinson började uppdagas. Balansen blev sämre, hon hade svårt att stå stilla och hon började snubbla när hon sprang. Hon berättar för Netdoktor&nbspatt hon under många år har haft reumatiska problem men då hon år 2002 kände sig mycket bättre beslutade hon sig för att sluta med medicinerna. Och det var i samband med detta som Parkinsonsymtomen kom smygandes.&nbsp
– Jag har alltid jobbat som frisör och det var ungefär en månad efter jag slutade med mina reumatiska mediciner som jag upptäckte att mina händer började skaka allt mer. Därefter blev vänsterarmen och vänstra benet allt svårare att kontrollera. Armen började hänga och benet släpade efter. Men det som slutligen fick mig att uppsöka läkare var då jag åkte skidor och insåg att jag faktiskt inte kunde svänga till vänster, jag kunde bara svänga höger, berättar Annika Laack.

Annons
Annons
Strax därpå fick hon en remiss till en neurolog som på en gång kunde konstatera att det rörde sig om Parkinsons sjukdom.
– När jag fick diagnosen så tyckte jag att det var väldigt skönt men det var dock en känsla som var tidsbegränsad. Efter att jag hade landat lite och förstått vad diagnosen egentligen innebar så &nbspvar det plötsligt inte så roligt längre.

Annika Laack är gift och har två barn, och tiden som har gått sedan hon fick diagnosen beskriver hon som en riktig resa. Och då hon kände att hon inte längre kunde utföra sitt jobb lika bra som tidigare beslutade hon sig, efter mycket velande hit och dit, att sluta som frisör i maj 2009.
– Saker och ting som tidigare varit självklara blev plötsligt problematiska. Jag har till exempel alltid varit en väldigt social och aktiv person men som en följd av sjukdomen sluddrar jag vilket gör att folk har svårt att höra vad jag säger, och det tycker jag väldigt jobbigt. Jag har alltid pratat fort och nu med ”sludderpålägg” blir det ju inte lättare att förstå vad jag säger. Det har i sin tur lett till att jag blivit allt mer avvaktande och kan tycka att det är jobbigt att umgås med folk, något jag tidigare älskat. Men jag är ju fortfarande väldigt social så påstår jag att jag blivit osocial skulle nog mina vänner kalla mig lögnare, säger Annika Laack med ett skratt.

En av de största förändringar som hon upplever&nbspär att hon ständigt måste planera och tänkta på vad hon ska göra vid olika tidpunkter. Som exempel nämner hon att hon numer får tänka på att ”gå fram till stolen och sätta sig på den” för att hon inte ska missa den. Alla vardagliga saker tar mycket längre tid jämfört med tidigare, berättar hon.
– Jag kan ju bli förbannad över att saker och ting inte funkar så som man är van att det ska göra. Det gör att jag både kan bli arg och ledsen men samtidigt måste man ge sig den tillåtelsen också. Men det som jag tycker är absolut tråkigast med min sjukdom, förutom att folk kan ha problem med att höra vad jag säger, att möjligheten att dansa. Jag har alltid älskat att dans, vilket jag fortfarande gör i viss mån men inte på långa vägar lika bra som tidigare och det är en stor sorg.

Annons
Annons

I dag studerar Annika Laack idrott och hälsa vilket hon i framtiden hoppas kan leda till ett jobb som ”Parkinsoncoach”.
– Man får lära sig att anpassa sig efter sin sjukdom och sina egna förutsättningar. Kan jag till exempel inte cykla så får jag väl gå och så vidare. Sen tycker jag man bör försöka resonera som så att det man inte klarar av kan man träna på. Det är en förvisso en klyscha men träning ger färdighet så det mesta som man inte klarar av kan man lära sig. Jag hoppas att jag i framtiden kan hjälp andra Parkinson-sjuka med att fortsätta leva och må bra. Och viktigt att komma ihåg är att Parkinson förvisso försvårar vardagen men det rör sig främst om mindre begränsningar, och dessa kan man lära sig att hantera.

Finns det något positivt med att du fått Parkinson?
– Definitivt. För det första är jag väldigt glad att jag faktiskt börjat studera vilket jag förmodligen inte skulle ha gjort om jag inte blivit sjuk. Sen skulle jag vilja påstå att jag blivit mer ödmjuk och uppskattar det lilla i vardagen. Jag försöker helt enkelt leva mer i nuet och göra det bästa av situationer, avslutar Annika Laack.

Är du sjukvårdspersonal?
Läs mer om Parkinsons sjukdom på NetdoktorPro »
Hitta ICD-10/diagnoskod för Parkinsons sjukdom »

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.
  • Avatar Oskar 2013-04-4 01:27 (4 år sen)

    Så klart, bli snällare, bli trevligare. Livet gör självklart inte detta emot folk för att det tjänar på det...

    IDIOTER! Ni ska bli arga, ni ska hata då fattar tillslut systemet att jävlas inte längre funkar! men uppenbart funkar det på er!.

  • Avatar eZixrSpSE0E 2013-09-17 19:50 (4 år sen)

    Well, my co-worker didn't get a lawyer to get dcrvoie. She just walked to the court house and got the form and filled it out with her husband. They made the agreement on their own. If you pay for a lawyer, 90% of the case that the lawyer will settle with the other side of lawyer first because they go to court anyway. It's all about the settlement. Getting a lawyer is just to make sure that the other side is not or minimize the chance of getting rib off. BUT, my step mother-in-law got robbed by her exspouse anyway even they both had a lawyer. It's because her exspouse hide lots of money in cash and some other oversea stocks and houses that he never disclosed it during dcrvoie. YOU SEE.References :

  • Avatar 2015-03-28 13:50 (2 år sen)

    Det är bra att du börjat studera. Men jag är förbannad för att jag fått den här sjukan.Jag kan inte se något positivt alls med den. jag vet att jag är gnällig,men va kan jag va annars?


Annons
Annons