Trikotillomani

Vad är trikotillomani?

Följande definition används av läkare i Sverige (ICD-10): "En störning som karaktäriseras av en betydande hårförlust till följd av en ständig oförmåga att motstå impulser att dra bort hårstrån. Hårdragningen föregås ofta av stigande spänning och åtföljs av en känsla av lättnad och tillfredsställelse. Diagnosen skall inte ställas om hårdragningen föregås av hudinflammationer eller beror på vanföreställningar eller hallucinationer." Trikotillomani räknas som ett tillstånd där man saknar impulskontroll, på samma sätt som vid pyromani, kleptomani och spelmani.

Hårdragning är sannolikt ett vanligare tillstånd än vad man tror. Det finns inga säkra siffror men man räknar med att mellan 5 och 10 miljoner människor lider av trikotillomani bara i USA. En studie bland studenter i USA visade att 2 %, eller 1 av 50, kan sägas ha diagnosen. Tillståndet förekommer något oftare hos kvinnor och en annan studie visade att utbredningen i USA var 1,5 % hos män och 3,5 % hos kvinnor (för att ha haft sjukdomen en eller flera gånger under livet). Den genomsnittliga hårdragaren är tolv år då tillståndet uppstår, men en ålder ned till ett år och upp till 70 år har också noterats. Det finns inga svenska siffror.

Då besväret har uppmärksammats i mycket liten utsträckning är det många som går obehandlade. Det är vanligt att de som söker behandling för tillståndet känner sig skamsna över sin ovana.

Vad kännetecknar tillståndet?

Sjukdomen karaktäriseras av ett oemotståndligt behov av att dra bort sitt eget hår. Vissa måste dra bort sina ögonfransar, andra drar bort håret på huvudet eller i området runt könsorganen, andra kan dra från var som helst på kroppen. Bortdragningen är så frekvent eller omfattande att du får synliga fläckar utan hår. Tillståndet kallas också för tvångsmässig hårdragning. Det förekommer ofta i perioder eller är knutet till vissa aktiviteter. Det kan gå månader mellan episoderna av hårdragning. För vissa uppstår problemet först då de blir stressade, medan andra får problem med att kontrollera impulserna då de slappnar av framför tv:n eller med en bok. Vissa individer, särskilt barn, kan också dra bort hår på andra eller på husdjur. Det är inte heller ovanligt att äta/svälja de hår som plockas.

Nagelbitning, gnagning och att klia sig ofta är tillstånd som ofta uppträder tillsammans med trikotillomani och enskilda psykiatriska besvär som ångest och depression har också kopplats till besväret. Psykisk oro verkar nästan alltid föreligga vid tillståndet.

I vissa fall är det nödvändigt att en specialist gör en bedömning och tittar närmare på områdena där du har förlorat hår för att försäkra sig om att det inte ligger någon annan sjukdom bakom bortdragningen. Alla andra sjukdomar måste uteslutas innan diagnosen trikotillomani ställs.

Behandling

Det är vanligtvis lättare att få barn att sluta med beteendet. Det finns en rad metoder för att försöka behandla tillståndet och olika metoder får olika effekt på enskilda patienter. Därför är det viktigt att individen erbjuds rätt behandling.

Kognitiva och inlärningspsykologiska tekniker klargör när och varför du har börjat dra bort ditt hår. Genom att få kunskap om orsaken till hårdragningen kan du lära dig att kontrollera den. En variant är att sätta plåster på fingrarna i situationer då du i annat fall skulle ha dragit bort hår. Andra provar att undvika situationer som de vet leder till hårdragning.

• En behandlingsplan för nervösa ovanor kan se ut så här:
  1. Notera förekomsten av ovanan varje dag under en period innan du börjar träna på alternativa beteenden
  2. Gör en lista över alla besvär och nackdelar som ovanan för med sig
  3. Identifiera och gör en lista över saker som du i typfallet gör innan du ägnar dig åt ovanan
  4. Beskriv noga hur och när du utför ovanan
  5. Lär dig att slappna av när du blir lite nervös genom att ändra ställning och andningsmönster
  6. Identifiera de situationer, aktiviteter och personer som oftast leder till ovanan
  7. Träna på och tillämpa andra beteenden som kan konkurrera ut ovanan, prova till exempel att knyta händerna eller ta ett fast grepp om något
  8. Tänk igenom och öva på hur du ska tackla ovanan i olika situationer
  9. Be vänner att kommentera dina framgångar och påminna dig om ovanan om den förekommer
  10. Uppsök situationer som du tidigare har undvikit på grund av ovanan
  11. Praktisera den konkurrerande reaktionsformen varje dag och tänk noga igenom hur du ska tillämpa den i olika situationer

Läkemedelsbehandling. Tabletter som vanligtvis används för att behandla depressioner kan också ha effekt på trikotillomani, detta gäller särskilt en grupp mediciner som kallas SSRI. Det är viktigt att påpeka att vissa kan ha god hjälp av denna medicin, medan andra inte får någon effekt alls. Tabletterna bör oavsett effekt inte skrivas ut som enda behandling utan kombineras med samtalsterapi.

Självhjälpsgrupper. Att möta andra med samma problem, och därmed kunna diskutera strategier för att bemästra dem, är till stor hjälp för många. Eftersom det här är ett problem som man oftast inte pratar om är antalet självhjälpsgrupper ännu något begränsat. Man kan dock få hjälp genom att kontakta till exempel "Trik Norden".