Tics och Tourettes syndrom

Vad är tics och Tourettes syndrom?

Tourettes syndrom är ett tillstånd där barn utvecklar motoriska och vokala tics. Tics är plötsliga och snabba ofrivilliga rörelser (motoriska tics) eller läten (vokala tics) som att harkla sig, hosta, svära eller upprepa särskilda ord. Många barn har tics under en kortare period i utvecklingen, men för diagnos Tourettes syndrom krävs att tics finns i över ett år, olika motoriska tics och minst ett vokalt tics. Om man har enbart vokala tics som varar i mer än ett år kallas det för ihållande eller kroniska vokala tics. Motsvarande om man har enbart motoriska tics som varar i mer än ett år kallas det för ihållande eller kroniska motoriska tics.

Ungefär en procent av barn i åldersgruppen 5–18 år har Tourettes syndrom. Tillståndet är 3–5 gånger vanligare hos pojkar jämfört med flickor. De flesta börjar få symtom vid 4–6 års ålder. Motoriska tics brukar ses först – vokala tics börjar ofta flera år senare än motoriska tics. Ticsen når som regel sitt maximum runt 10–12 års ålder, för att därefter gradvist avta.

Symtom

Man skiljer på fyra huvudtyper av tics:

• Enkla, motoriska tics
• Enkla, vokala tics
• Komplexa, motoriska tics
• Komplexa, vokala tics

Enkla, motoriska tics är plötsliga, upprepade, snabba, ofrivilliga rörelser utan synbart syfte som kan likna normalt beteende. De varar vanligen en kort stund (en sekund). Vanliga motoriska tics är att blinka, grimasera, kasta med huvudet eller rycka på axlarna. Sådana tics kan se ut som viljestyrda rörelser och uppmärksammas sällan.

Enkla, vokala tics är ofta meningslösa läten eller ljud som personen gärna vill dölja. Det kan vara att man harklar sig, hostar, snyftar, smackar, grymtar, visslar eller skriker.

Komplexa, motoriska tics är mer koordinerade rörelser som liknar normala, motoriska funktioner. De uppträder gärna utanför sitt normala sammanhang eller i opassande situationer och skapar uppmärksamhet för att de upprepas och är överdrivna och starka. De kan vara att hoppa, springa, tvångsmässigt röra vid sig själv eller andra eller att spotta. Socialt opassande rörelser, inklusive obscena gester (kopropraxi) och att härma andras beteende (ekopraxi) kan vara särskilt besvärligt.

Komplexa, vokala tics är ord och fraser. De kan bestå av att man upprepar särskilda, ibland socialt oacceptabla, ofta obscena, ord (koprolali) eller läten eller ord (palilali).

Tics kan undertryckas eller minskas genom stark koncentration. Men långvarig undertryckning av tics kan ge en inre spänning som kan leda till mer dramatiska tics eller utbrott av tics. Hos en del frigörs sådana undertryckta tics när de kommer hem från skolan. Under stress, vid utmattning eller upphetsning ökar förekomsten av tics. Men även vid avkoppling kan ticsen öka. Många har föraningar om att ett anfall av tics är på väg – till exempel genom att det bränner eller kliar i ögonen, obehag i halsen och muskelspänningar.

Orsak

I många fall är Tourettes syndrom ett ärftligt tillstånd med flera liknande fall i släkten. Tidslinjen i tillståndet, med debut i 4–6-årsåldern och maximum i 12-årsåldern varefter symtomen avtar, återspeglar störningar i utmognaden hos en bestämd del av hjärnan, de basala ganglierna.

Diagnos

Diagnosen Tourettes syndrom ställs efter en grundlig undersökning. Utredningen sker inom barn- eller vuxenpsykiatrin beroende på patientens ålder. Det är viktigt att kartlägga andra sjukdomar eller besvär som kan förekomma samtidigt. Många barn med Tourettes syndrom har ofta samtidigt tvångssyndrom eller ADHD. Även autism, ångest, depression och sömnstörningar förekommer relativt ofta hos personer med Tourettes syndrom. 

Behandling

Information och anpassning

Besvär med tics kan inte botas, men lindras med behandling. Den första viktiga insatsen är information om tillståndet till barnet, familjen och skolan/förskolan. Det är viktigt med en accepterande omgivning. Att tjata, fokusera på symtomen, skälla och bestraffa förvärrar tillståndet.

I skolan kan det behövas särskilda anpassningar. Även vid lättare fall av Tourettes syndrom kan mycket uppnås genom att låta eleven få fler pauser och vara i en trygg miljö för att minska anspänningen. Symtomen vid Tourettes syndrom och eventuella samtidiga andra besvär som tvångssyndrom eller ADHD kan leda till inlärningssvårigheter även om den intellektuella förmågan är normal, och därför är det viktigt med anpassningar i skolan.

Kognitiv beteendeterapi 

Om symtomen vid Tourettes syndrom är mycket besvärande för patienten, exempelvis att de motoriska ticsen leder till smärta eller att patienten på annat sätt påverkas mycket socialt eller känslomässigt, kan behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) provas. Det finns ett par olika former av KBT som har vetenskapligt stöd vid behandling av Tourettes syndrom och ihållande motoriska eller vokala tics:

• Habit reversal training (HRT):
  • Medvetandeträning så att personen blir medveten om när tics håller på att komma och att hen sedan lär sig en motrörelse som förhindrar att tics kommer
  • Dessutom ingår socialt stöd, vilket är bekräftelse om korrekt utförd motrörelse och påminnelse om motrörelse (oftast av förälder)
  • Vid en utökad version av HRT, så kallad Comprehensive behavioral intervention for tics (CBIT) ingår även psykoedukation, avslappningsövningar och funktionell analys med åtgärder
• Exponering med responsprevention (ERP):
  • Personen tränar att motstå sina tics längre och längre stunder
  • Som tillägg till ovan exponeras personen efterhand för tankar eller situationer som triggar tics medan hen fortfarande ska försöka motstå att utföra ticsen

Läkemedel

Även läkemedel kan vara ett alternativ om patienten påverkas mycket av sina symtom. Vissa läkemedel som guanfacin har effekt både vid Tourettes syndrom och ADHD och kan därför vara särskilt lämpliga vid samsjuklighet med ADHD. Ibland används så kallade antipsykotiska läkemedel, i första hand risperidon och aripiprazol. De har viss effekt på symtomen vid Tourettes syndrom, men kan också ge biverkningar i form av trötthet och huvudvärk.

Prognos

Symtomen uppstår vanligen vid 4–6 års ålder, och alltid före 18 års ålder. Tics varierar typiskt i både typ, omfattning och bättre och sämre perioder. Ofta förvärras symtomen i puberteten som därför blir en sårbar tid vad gäller självbild och beteende. Tillstånden kan vara livslånga, men hos många kvarstår bara minimala symtom i vuxen ålder.