Posttraumatiskt stressyndrom


Uppdaterad den: 2013-02-19
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)?

Posttraumatiskt stressyndrom är ett relativt långvarigt, och inte sällan kroniskt tillstånd, som kan uppstå efter allvarliga eller långvariga psykiska trauman. Det kan röra sig om olyckor, krig, katastrofer och övergrepp (våldtäkt, incest). Syndromet kännetecknas av ständig återupplevnad (flashbacks) av den skrämmande händelsen, både i vaket tillstånd och när man sover. Många försöker också att undvika saker eller situationer som påminner om händelsen. Många besväras av irritabilitet, sömnproblem, koncentrationssvårigheter och humörsvängningar.

Uppskattningsvis lider cirka 1 % av befolkningen i de nordiska länderna av posttraumatiskt stressyndrom. Frekvensen är högre (10–20 %) bland soldater som har varit i krig, bland flyktingar, och bland katastrofoffer, efter våldtäkt är den 30–40 %.

Män har något lägre förekomst av posttraumatiskt stressyndrom än kvinnor. Det råder oenighet om vad könsskillnaden beror på. En förklaring är att det förekommer olika typer av stress bland män och kvinnor. Sexuella trauman, som är vanligare hos kvinnor än hos män, är en typ av trauma som ofta leder till posttraumatiskt stressyndrom.

Annons
Annons

Orsak

Posttraumatiskt stressyndrom kan utlösas efter alla händelser som upplevs som livshotande, skrämmande eller hemska, oavsett varaktighet. Plötsliga händelser, och bristande kontroll över situationen, ökar risken. Man har kunnat visa att personer som lider av nervösa besvär sedan före den utlösande händelsen har påtagligt ökad risk för att utveckla posttraumatiskt stressyndrom. Ökad risk föreligger även om man befinner sig i en främmande och otrygg miljö eller om man upplever en stor förlust i samband med situationen, till exempel att närstående omkommer.

Alla människor kan reagera med psykiska symtom på extrem stress och det är en glidande övergång från lätta och allmänna reaktioner till de mer intensiva och invalidiserande reaktioner som kan förkomma. De allvarligare tillstånden förekommer oftare hos dem som varit "nervösa" redan tidigare. Undersökningar visar även att ärftliga faktorer kan spela roll.

Diagnos

Diagnosen förutsätter att patienten har varit utsatt för ett allvarligt hot mot liv eller hälsa.I det amerikanska diagnossystemet DSM-IV kan diagnosen också ställas om man sett eller hört om någon annan som utsatts för allvarliga trauman. Symtomen kan uppstå direkt efter den utlösande händelsen, men besvären kan också visa sig först efter flera månader. Diagnosen ska inte användas vid reaktioner på mindre påfrestningar och inte heller för dem som upplever mindre reaktioner efter stora trauman. Många experter menar att det på senare år har gått inflation i användningen av diagnosen när den används i samband med lättare trauman, trakasserier, skilsmässor och liknande.

Annons
Annons

Behandling

Alla som utvecklar denna sjukdom, det vill säga som får långvariga problem med återupplevnad av traumat, undvikelsebeteende och oro – utöver vad som är normalt – har nytta av samtalsterapi. Detta gäller också om traumat ligger långt tillbaka i tiden. Den behandling som rekommenderas är så kallad traumafokuserad kognitiv terapi. Det innebär att man under samtalet tar utgångspunkt i själva traumat och de upplevelser patienten då gick igenom. Upplevelserna och kroppens reaktioner bearbetas och tolkas så att de efter hand upplevs som ofarliga och går att leva med.

Läkemedel rekommenderas inte i första hand, men för patienter som inte kan eller inte vill delta i samtalsterapi, eller inte haft nytta av denna behandling, kan så kallade antidepressiva vara till hjälp. I vissa fall kan det vara nödvändigt med sömnmedel under ett par dagar i den akuta fasen. Personer som varit i koncentrationsläger, utsatts för tortyr eller grova sexuella övergrepp får ibland allvarliga bestående problem trots alla behandlingsförsök.

Under en period var det vanligt att alla som hade blivit utsatta för skrämmande olyckor erbjöds individuella samtal med vårdpersonal. Forskning har visat att detta är onödigt och rekommenderas därför inte längre. Däremot ser man goda resultat av att ge professionell behandling till de personer som får långvariga och betydande besvär.

Prognos

Förloppet för posttraumatiskt stressyndrom växlar, men bättring inträder över tid i de allra flesta fall. I en norsk undersökning efter en stor explosionsolycka i en färgfabrik utvecklade 43 % i den mest exponerade gruppen ett posttraumatiskt stressyndrom, medan andelen bland de mindre utsatta var 23 % och bland dem som precis undkommit olyckan 10 %. Efter fyra år var dock bara 15 % (tio personer) i den mest exponerade gruppen som fortfarande hade tydliga symtom på posttraumatiskt stressyndrom. En annan olycka på oljefältet i Nordsjön för några år sedan visade samma mönster. Generellt finner man i den internationella litteraturen att bland dem som exponeras för allvarliga trauman betyder olika faktorer som föreligger före händelsen mer för symtomvariationen än särdragen vid själva händelsen.

I de fall då mindre skador eller påfrestningar har lett till efterföljande symtom är prognosen god. Besvären går vanligtvis över på ett par dagar, eventuellt några veckor. Det är fel att använda diagnoser som posttraumatiskt stressyndrom i dessa situationer.


Annons
Annons
Annons