Fråga doktorn

Fråga   Neurologi

Bör jag utredas?

Jag är en tjej på 19 år som hela livet haft svårt med det sociala. Blev utfryst i högstadiet, även på gymnasiet misslyckades jag med att skaffa vänner och när jag sedan började på folkhögskola fortsatte den onda spiralen. Jag förstår att det beror på mitt eget undvikande beteende, men får också känslan av att jag är allmänt socialt opassande. Har tänkt mycket på om jag kan ha asperger. Har haft psykiatrisk kontakt ang. social fobi, dock ingen diagnos, och nu undrar jag om jag bör misstänka något? Har i övrigt inga extrema problem, förutom att jag är ganska "nördig" av mig och försummar verkligheten (relationer, hälsa) till förmån för att plugga hårt; kan plugga nästan tvångsmässigt i timmar och det leder ofta till konflikter. Har svårt att slita mig när jag väl börjat med saker. Dessutom är jag långsam, det har jag fått höra hela livet. För mig är det ganska ansträngande med vardagliga saker som att städa, diska, laga mat. Långa skoldagar fixar jag inte, därför flyr jag in på toaletter för att vila, eller stannar hemma helt och hållet. Motoriken är sisådär, i synnerhet min finmotorik, och jag fullkomligt hatar praktiska göromål. De svårigheter jag upplever med att prata är, förutom rädsla, att jag ofta snubblar över orden, får fel tonläge eller formulerar mig konstigt - skriva är mycket enklare. Jag vet aldrig hur jag ska bete mig öga mot öga med nya personer. Jag är dock ganska bra på att "prestera" socialt då det väl gäller (redovisningar osv.) och jag tror inte min kurator misstänkte asperger på mig under tiden vi träffades. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera, givetvis. Jag är en person som innerst inne vill umgås, jättemycket, men jag upplever att alla försök runnit ut i sanden och nu har jag praktiskt taget gett upp. Jag kan verkligen inte se hur jag ska lyckas ta mig in på arbetslivet med min befintliga sociala förmåga. Bör jag utredas? I så fall, hur lång tid brukar en utredning ta? Jag förstår att det är en omständig process. Förstår även att du inte kan ge ett konkret svar på första frågan, men vill ändå höra dina tankar. Tack på förhand.
Svar:
Hej! Jag tycker din beskrivning av dig själv tyder på en massa självinsikt! Grattis! Det är absolut en beskrivning av en person med misstänkt Aspergers syndrom du ger, utan att jag kan diagnostisera dig här. Ta kontakt med husläkaren och beskriv dina upplevelser, och be om en utredning. Det vill ge dig än mer självkännedom, och göra att dina förväntningar på dig själv blir realistiska vad gäller det sociala exempelvis. Det finns många fördelar med att vara \"nördig\" - så du behöver ta fram dessa och reducera vikten av dina svårigheter. Lycka till! /Anne

Besvarade frågor under chatten

Denna fråga blev besvarad under expertchatten Chatt om neuropsykiatrisk utredning. Nedan listas andra frågor besvarade vid samma tillfälle.

Fråga Besvarad
Vilka delar innefattar en utredning för Aspergers syndrom?

2016-10-20 | 13:40

av Anne Grefberg

Tar så lång tid för att få en utredning

2016-10-20 | 13:32

av Anne Grefberg

Överdiagnostik av ADHD?

2016-10-20 | 13:22

av Anne Grefberg

Hur går en nuropykiatrisk utredning till?

2016-10-20 | 13:09

av Anne Grefberg

Boka tid?

2016-10-13 | 16:55

av Anne Grefberg

Har mitt barn adhd

2016-10-12 | 23:13

av Anne Grefberg

Vuxen utredning?

2016-10-12 | 17:55

av Anne Grefberg

Händelserna efter utredning

2016-10-12 | 13:45

av Anne Grefberg

Bör jag utredas?

2016-10-12 | 03:27

av Anne Grefberg

Borderline....

2016-10-11 | 23:05

av Anne Grefberg

Är man tvungen att blanda in sina föräldrar i utredningen?

2016-10-11 | 20:56

av Anne Grefberg

Görs utredning på gamla?

2016-10-11 | 19:05

av Anne Grefberg

ADHD-symptom bara i vuxen ålder?

2016-10-11 | 17:41

av Anne Grefberg

Adhd, utredning vid 75 års ålder?!

2016-10-11 | 16:55

av Anne Grefberg

Diagnos utan utredning

2016-10-11 | 15:14

av Anne Grefberg


Annons
Annons
Annons
Annons