Forum Neuropsykiatriskt funktionshinder (NPF)


Kan jag ha adhd?

Tja! jag är en kille på 22 år, och jag misstänker starkt att jag har adhd (eller liknande). Annledningen till detta är att jag i hela mitt liv haft koncentrations svårigheter, svårt att vara still. Sitter alltid och vickar på föterna eller pillar med något. Jag blir lätt arg pga små saker som tex missuppfattningar och att jag tar all kritik personligt mm. Och jag är väldigt inpulsiv när jag blir arg, händer ofta att jag slår sönder saker som jag sekunderna efter ångrar. Min flickvän påpekar ofta att jag glömer saker och ting (flera gånger i veckan). Jag har väldigt svårt att vara uppmärksam på vissa saker tex om min flickvän pratar med mig när det samtidigt är något bra på tvn så spelar det ingen roll hur mycket jag än försöker att lyssna så hör jag bara enstaka ord av vad hon säger :-/ . Sen har även min Pappa och lillebror redan fått fststält att de har adhd. Vad säger ni? Tror ni att det kan vara så?? Mvh Kristian

helt klart kan du ha adhd! Jag känner igen mej själv när jag läser din beskrivning. Jag har adhd. Detta är vanliga symtom för adhd som du känner. Mitt råd är att be att få göra en utredning och ev bli medicinerad som många blir hjälpt av idag =)


Ärftligheten är ju jättehög, så du bör ju absolut utredas :)


Mitt råd är att du INTE låter psykiatrin utreda dig! Så fort du blir brännmärkt med Asperger, ADHD eller liknande "diagnos" kommer du att bli föremål för samhällets fördomar. Jag har själv blivit brännmärkt med Aspergers Syndrom och ångrar det djupt idag! Förutom arbetslöshet på grund av arbetsgivares fördomar och okunskap om mitt funktionshinder förlorade jag kvinnan jag älskade på grund av min "diagnos". Orsaken var att hon inte längre orkade med att tvingas slitas mellan att träffa mig och sina anhöriga på grund av att hennes föräldrar klassade mig som socialt inkompetent med anledning av min "diagnos". Tänker varje dag på att jag kanske hade blivit accepterad av mitt ex:s föräldrar och fortfarande varit ihop med min fästmö idag om jag inte hade haft Aspergers Syndrom! Funderar ibland på att ta livet av mig för att slippa samhällets j-a fördomar! Kommer att sterilisera mig för att se till att mina defekta skräpgener som orsakar Aspergers Syndrom inte sprids vidare om jag mot förmodan skulle träffa en ny kvinna i framtiden.


Ska tillägga att jag ALDRIG i mitt liv sedan jag blev brännmärkt med "diagnosen" Aspergers Syndrom har fått någon hjälp! Den har hittillls enbart orsakat problem!


Tack så mycket för alla svar, och jag har redan bokat en tid nu på måndag för att prata och se om det är något att gå vidare med. Jag känner att jag måste få veta. Och när det gäller dig "defekto" så är det ju bara helt jävla sjukt att du inte fått hjälp när du mår så kasst som du gör! Och om jag inte misstar mig så finns det väl medecinsk hjälp att få? om du känner att du behöver.


kiren: Det enda positiva jag kan tänka mig som min diagnos har gett mig är möjligen att jag blev beviljad "Särskilt stöd för start av näringsverksamhet" när jag startade eget. Detta hade inte varit möjligt om jag inte hade haft diagnosen. Å andra sidan kunde jag ha haft ett jobb istället. Tror inte på neddrogning med en massa psykofarmaka med farliga biverkningar man som patient sällan blir informerad om.


Okej, jag bara menar att det kan vara värt att prova sig fram med medecin, istället för att låta självmords tankarna ta över. Med självklart förstår jag ju hur du tänker ang det.


Även om det är svårt att bli stämplad med en diagnos så är det samtidigt mycket som kommer på plats. Antagligen så har en närstående en obehandlad ADHDdiagnos och det har avskärmat denne såpass mycket att denne har svårt att ta hand sina barn. Hon beskriver det som om det vore en vattenvåg inne i hennes huvud som hon ofta blir dränkt av. Hon blir mycket trött då hon dränerar energi eftersom hon måste stå emot den rastlöshet som finns inombords. Jag vill kunna skaffa en familj en dag, och jag känner igen mig mycket i min närståendes beteende. Jag vill kunna ge mina barn allt. Därför genomförde jag en utredning som blev klar nu i veckan. Det finns mycket frågor som jag måste få besvara, och det kan inte göras utav någon annan än mig själv. Att få en DAMPdiagnos har gett mig en känsla av igenkännande men jag kan erkänna att jag är något rädd. Jag känner igen mig i din beskrivning. Speciellt det där med koncentrationssvårigheter, och selektiv hörsel. ) Där har jag blivit hjälpt utav medicin och jag skall även söka kbt för mina impulsiva handlingar.

Annons
Annons
Annons