Forum Neuropsykiatriskt funktionshinder (NPF)


barn med add

Hej allihopa! Jag är en trött mamma med en son på 9 år som i april fick diagnosen add. Fick frågan om vi ville testa med medicin. Vi började med concerta i juni och vilken förändring det blev. Själv beskriv min son att nu kan jag tänka, det "poppar" inte längre i mitt huvud. Det funkade jättebra tills för några veckor sedan, då han fick för sig att han inte kunde svälja medicinen. Nu är det ett rent helvete att få honom att ta den. Har försökt med allt och nu vet jag inte längre hur jag ska göra? Jag vet ju inte hur han känner han är dock bara 9 år. Någon som har ett förslag?

Hejsan! Har du sett dessa på apoteket: http://www.apoteket.se/privatpersoner/radochprodukter/common/produktinformation.aspx?Varuid=243151 Kanske kan de hjälpa din son att svälja tabletterna? Jag har själv adhd och jag har också haft perioder i min barndom och ungdom då jag "fått för mig" att jag inte kan svälja tabletter. Försök att prata med din son och "leda" honom in på vad det är som känns jobbigt. För mig har det alltid handlat om att saker som är som klumpar bara växer i munnen på mig, jag kan inte äta t.ex. yoghurt med fruktbitar i. Har också haft perioder då jag inte klarat av att borsta tänderna för att det känts läskigt med tandborsten i munnen. Säkert ligger det någon liknande psykisk spärr bakom din sons känsla av att inte kunna svälja tabletter. Ofta handlar det om att man skapar en slags rädsla för att göra något vilket leder till att man spänner sig, och då knyter sig såklart halsen och då går det definitivt inte att svälja. Jag lärde mig att svälja tabletter igen vid 20-årsåldern. Då började jag med att svälja mjuka saker, som t.ex. en ärta. Kanske kan du be din son att prova det? Be honom också att observera hur stora mängder mat han faktiskt klarar av att svälja när han äter. På så sätt kan du hjälpa honom att lätta på den psykiska spärren, samt att avdramatisera det hela. Det är ju inget konstigt att svälja! :) Hoppas att detta kan hjälpa lite grann i alla fall. Jag förstår att det är en jobbig och frustrerande situation, mina föräldrar har också fått stå ut med sin beskärda del! Jag är just nu 24 år och jag kan peppa dig med att om du fortsätter att finnas som stöd till din son, låter honom vara den han är och guidar honom när han behöver det, så kommer ni att få en relation likt ingen annan. Min mamma och jag står varann supernära och vi pratar i telefon varje dag, för att hon är den som alltid funnits där! Du kommer att få allt ditt slit tillbaka tusenfalt! :) Stort lycka till och fråga gärna om det är något du inte förstår så kan förklara närmare. :) Mvh Alice

Annons
Annons
Annons