Forum Neuropsykiatriskt funktionshinder (NPF)


Att leva med ADHD

Skulle vilja få igång en diskussion om hur det är att leva med adhd i vuxen ålder. Och ha barn med samma diagnos.

Hejsan. Jag kan gärna snacka med dig. Har erfarenhet om sånt här.


Kul!!!!! Jag var just på din sida. Vilket sammanträffande. Vad vill du snacka om?????


Jag har barn med adhd. Jag blev medlem direkt när jag såg din förfrågan. Läkare kan inte svara på allt, eller hur? Jag är i 40 årsåldern o har kämpat hela mitt liv. Försöker se det positiva i tillvaron. Önskar någon att snacka allmänt med.


Om du är här ikväll kan vi snacka mer. Ha det gott i solen idag!


Min lillebror har ADHD, det kan vara rätt tufft att handskas med honom.. förstår om det kan vara jobbigt, önskar dig all lycka och massa kramar..


Tack Emmii!!!!!! Ja det kan vara rätt jobbigt ibland, med tanke på att jag också har adhd. Men det går ganska bra måste jag nog säga. Vet inte om det beror på att vi e så. Det som är svårast är att få hans systrar att förstå, har 2 döttrar på 11år och en på 6år. Grabben är 14år. Vad har varit jobbigast för dig som "syster"till en som har adhd? Vi är inte lätta att handskas med.. Tack för ditt stöd........... Kramar: kossarosa


Kan beskriva vår familj ..o det blir en novell:) Jag brukar kalla våran familj för familjen kaos...inte många som orkar med oss förmodligen) Jag fick själv nyss min diagnos ADHD med grav hyperaktivtet..Ofta kan man som vuxen ha försökt anpassa sig o byggt på allt så dom kunde ha satt en multidiagnos med borderline på mej..men dom var så pass noga att dom ville ha rätt grund och kom fram till det.. Så håller med hundflickan..jag är 37 och har kämpat hela livet...för det gör man onekligen . Att få till en vanlig vardag är ett jättejobb för min del..jag har inte tidsuppfattning och har inte ro att läsa läxor med grabbarna ..inte något som en normal "duktig" förälder ska göra..man känner sig hela tiden tvungen att ägna stor energi åt sånt som andra gör helt automatiskt...tror inga ungar har kommit så mycket försent till plugget som mina..dessutom med omaka par strumpor*LOL*..Men jag tycker att jag är en suverän mamma likförbannat) Yngsta grabben nu 8 fick sin diagnos nyligen ADD marigt att hantera..och han har mått dåligt i skolan och jag är i krig med dom om den saken , ännu en kamp som man ofta får ta om man själv som förälder är som man är..kampen för att barnen ska få rätt skolgång.. Han är lite egen och en lillgammal professor som har nitisk ordning på sina saker.. Mellangrabben nu 14 fick aldrig sin diagnos klar..men han har förmodligen TS(Tourettes syndrom)Han ljudar konstant och har lite underliga ticks ...brukar påpeka att OM han träffar en tjej snart så ska han se till att inte gå bredvid henne..för han ser förbannat lustig ut när han går..Han går i specklass o läraren älskar att ha föräldrasamtal med oss .tror att han kallar oss lite extra för han gillar vårat samspel..jag tål inte ljud och tål definitivt inte när någon sitter o håller på med saker på ett bord..då tappar jag fokus totalt..Varje gång gör grabben det och så fort läraren vänder sig bort så gör grabben grimaser åt mej ..förmodligen skulle en "vanlig" mamma bli förbannad men jag försöker alltid trycka tillbaka ett gapskratt .Läraren påpekade senast för grabben att du vet verkligen hur du ska driva din mamma till vansinne ...men ni har ett underbart samspel i er familj. Äldsta grabben är 21..han är NORMAL...märkligt men sant! Allt har funkat kanon och han är på g in på att plugga fysik ,han flyttade ihop nu med en jättebra tjej och har en verkligen nice framtid. För några veckor sen berättade grabben en sak som var lite lustig , tjejen och han hade grälat och han berättade för mej att hon har diagnosen ADD. Frågade honom om det var jobbigt att leva med en partner som inte har normala referenser och reaktioner...då vart han bara tyst och sen började han garva.. -morsan vad har jag växt upp med för familj tror du..det här är inte något stort problem alls.


Hej 3mamma! Jag håller med dig om det mesta du skriver. Du ska vara glad att dom var noga i din utredning! Borderline är igen rolig diagnos att ha och det är jobbigt att ha, så var glad för det. Jag undrar varför din sons utredning inte vart klar? Min vardag ser ganska normal ut men också lik din........... Jag har varit tvungen att lära mig att organisera och planera mitt och barnens liv på grund av att jag levt med en våldsam man förut. Så kämpa på och ge aldrig upp dina barn och du har lagen på er sida................. Kram kossarosa


Hej, Jag vill bara tipsa om att Netdoktor den 15 september kommer att starta området ADHD, där ni kan blogga och skriva i forum. Denna tråd kommer när området lanserats att flyttas dit. Alla tråd som kommit in och hinner inkomma fram tills dess kommer att flyttas med, så det går utmärkt att fortsätta svara. Med vänliga hälsningar, Björn Norestig Redaktionen Netdoktor


Jag fick min ADHD-diagnos i vintras och jag är 21 år. Att få diagnos i vuxen ålder får folk att tvivla för många har såna fördomar.. att man ska vara vild och galen och helt enkelt förjävla jobbig. Så folk höjer mest på ögonbrynen när jag berättar. Och folk förstår inte hur jobbigt det är inom oss.. de tror att allt ska visas utåt, att man ska bete sig som ett barn fast man är vuxen.


Precis som elevira skriver att alla tror att det ska synas utåt och att man ska springa omkring som ett jehu, (mitt ordval)! Ingen ser trycket och kaoset inombords! "Nej, men det tror jag inte att du har", heter det! Nu har jag begärt en utredning och det är så intressant sista året sen jag började läsa om Asperger och ADHD. Det är så mycket som har fallit på plats! Men det är samtidigt svårt och det finns en slags sorg i detta samtidigt. Men när man kommer på det själv så vill man bara gå vidare i sökandet, och få det bekräftat. Återkommer mer i detta ämne. Mycket roligt att det skapas diskussion kring detta!


Hör gärna av er till mig, är ny här och behöver Netdoktor-kompisar :D Fick min adhd-diagnos när jag var 27, är 29 nu. Sedan jag fått rätt dos Concerta lider jag knappt av adhd:n längre, men nu kommer det upp "annat" istället som varit i skymundan. Typ borderline, nån form av bipolär II. Men är på rätt väg!


Hej på er! Jag vill bara påminna om att vi startar vårt nya område ADHD nu på tisdag den 15 september. Den här tråden kommer då att flyttas till det nya området, men finns på samma sätt i forumet där. Alla svar som kommit in, samt de som nu hinner komma in före flytten, kommer att finnas kvar - så det är bara att fortsätta diskutera. Tack för ordet! Med vänliga hälsningar, Björn Norestig Redaktionen Netdoktor


Hej hej ´jag är helt ny här och är helt förvirrad. har gjort sånt här förut men tar mig ju aldrig tid och kraft för att hänga kvar i sånt som skulle vara bra för MIG. Jag har väl fastnat i nån slags kompensationsbeteende och sliter som ett djur med jobb, hushåll, fritidsaktiv, och div vardagskriser som ständigt pågor för min dotter 14 är och min son 8 år. har varit utbränd och hemma på en falsk arbetslösh i två år....fk tycker inte att jag är sjuk när jag är utbränd....men tror att jag är på väg tillbaka. men...är hemma idag då jag bara gråter av utmattn på em. jag är en präktigfia med diciplinpiska på ryggen...det håller på att bli vår undergång.

Annons
Annons
Annons