Behandling vid adhd

Förutom de typiska problemen vid adhd, som till exempel koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet, är det vanligt med ångest och depression, vilka till viss del beror på ökad stresskänslighet och svårigheter att klara av vuxenlivet med alla dess krav. Den som har problem med adhd blir ofta utsatt för omvärldens kritik och kan vara mycket sårbar men också bli aggressiv och utagerande och på det sättet hamna i en ond cirkel av kaos och konflikter. Missbruk är inte ovanligt hos personer med adhd, ofta som ett resultat av självmedicinering med olika slags droger, och det måste man också väga in i bilden.

Adhd är också vanligt förekommande tillsammans med andra neuropsykiatriska tillstånd som autism och Tourettes syndrom. Autism är en genomgripande störning i personligheten och ett funktionshinder som enkelt uttryckt innebär att den drabbade har svårt att förstå andra människor och att själv göra sig förstådd i förhållande till omvärlden. Detta är en dubbel börda att bära som kan leda till stor ensamhet och utanförskap. Vid Tourettes syndrom förekommer ofrivilliga och reflexmässiga handlingar av olika slag, så kallade tics, som kan vara motoriska eller verbala. Tvångssyndrom är också vanligt förekommande vid Tourettes syndrom.

De viktigaste delarna i behandlingen vid adhd är:

• Beteendeterapi, som tar sikte på att ge hjälp och stöd att strukturera och planera det vardagliga livet och att hitta hållbara strategier för att hantera stress och påfrestningar, till exempel hur man kan planera sin tid och dela upp sina arbetsuppgifter på ett överskådligt sätt.

• Psykoterapi, som strävar efter att öka den personliga kunskapen om vad som händer känslomässigt i olika stressituationer och vad man göra för att hantera dem bättre. Sådan behandling kan vara individuell eller bedrivas i grupp. Ibland kan det vara bra att gå i terapi tillsammans med den person man lever i relation med.

• Medicinering, som både kan rikta sig mot de rena ADHD-symtomen och känslomässiga problem som ångest, oro, sömnstörningar och depression. Medicinering är sällan den enda åtgärden vid behandling utan måste ses som ett stöd.

• Behandling av samtidigt missbruk, som tar sikte på att bryta både själva drogberoendet och de drogrelaterade beteendena, vilket kan kräva långvarig vistelse på behandlingshem eller motsvarande.

Det har länge varit svårt att få hjälp med utredning och behandling vid vuxen-adhd. Många har inte vetat vad orsaken är till deras svårigheter att fungera i vardagen och har ofta misslyckats upprepade gånger i skolan, arbetslivet och privatlivet.

Medvetenheten och kunskapen om adhd och andra neuropsykiatriska funktionshinder har ökat betydligt på senare år, och i många landsting finns nu neuropsykiatriska vuxenteam även om väntetiderna kan vara långa. Det är också ganska vanligt numera att allmänpsykiatriska öppenvårdsteam utreder och behandlar neuropsykiatriska funktionshinder hos vuxna, inklusive adhd. Det är rimligt att kunna begära upplysning om var i det egna landstinget sådan hjälp kan erbjudas. Ibland finns den informationen tillgänglig på landstingets hemsida. Vanligen krävs remiss, som man kan få via sin distriktsläkare.

Det är alltid bra att ha en fast kontakt med en allmänläkare, både för att utesluta andra orsaker till de problem man upplever och för att få hjälp i den framtida uppföljningen. Enstaka privatpraktiserande psykiatrer finns som tar emot patienter med adhd och andra neuropsykiatriska funktionshinder.