Behandling av multipel skleros, MS

Det finns många möjligheter vid behandling av MS. Det finns inga fullgoda metoder, och behandlingsupplägget måste anpassas efter den enskilda patienten. I tillägg till behandling med läkemedel kan hjälp från fysioterapeut och ergonom vara bra.

Uppdaterad den: 2014-03-07
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

I den här översikten skiljer vi mellan den del av behandlingen som är riktad mot själva sjukdomen, och den behandling som ska dämpa symtomen.

Behandling av grundsjukdomen

Den exakta orsaken till MS är okänd, och det finns därför ingen behandling som kan avlägsna orsaken. Det finns heller inga läkemedel som kan reparera nervskadorna som MS orsakar, eller som kan stoppa sjukdomsutvecklingen hos alla. Det finns dock många läkemedel som kan minska inflammationen och dämpa immunförsvarets angrepp på nervsystemet. Det pågår intensiv forskning om behandlingen av MS, och man försöker hela tiden hitta nya och bättre läkemedel. Utöver de läkemedel som beskrivs här är en rad substanser under utprövning.

De läkemedel som används för att hämma immunförsvaret angrepp på nervsystemet är inflammationsdämpande substanser. Genom att dämpa inflammationen minskas förstörelsen av myelin och nervceller. På det sättet kan utvecklingen av sjukdomen bromsas.

Annons
Annons

Behandling av skovvist förlöpande MS (RRMS)

Behandlingen av skovvist förlöpande förebygger nya skov och bromsar utvecklingen av sjukdomen.

Förstalinjesbehandling (första val) vid skovvist förlöpande MS är betainterferoner och glatirameracetat. De här preparaten verkar förebyggande, minskar antalet skov, och bromsar utvecklingen av sjukdomen. Andralinjesbehandling är natalizumab och fingolimid. De här används om förstalinjesbehandlingen inte har så god effekt som önskas, eller om sjukdomsutvecklingen är särskilt snabb. Tredjelinjesbehandling med blodstamcellstransplantation kan vara aktuell vid mycket aktiv sjukdom som första och andra linjens behandling ej rår på. Sedan 2013 finns också alemtuzumab som tredjelinesbehandling.

Förstalinjesbehandling

Interferon beta 1a och 1b är effektivt hos en del patienter med skovvist förlöpande multipel skleros. Interferoner hämmar immunförsvarets angrepp på centrala nervsystemet effektivt, ger en reduktion av antalet skov med cirka 30 % och bromsar sjukdomsförsämringen. De flesta tål de här läkemedlen bra, men många får de första två till tre månaderna influensaliknande symtom de första 12–24 timmarna efter att ha tagit dosen. Andra biverkningar är sällsynta, men det är ändå nödvändigt med blodprovskontroller av vita blodkroppar, lever och sköldkörtel. Interferon beta-1 är i vätskeform och ges med spruta. Alla har inte tillräckligt god effekt av interferon beta. Personer som har god effekt av interferon använder ofta läkemedlen i många år.

Annons
Annons

Glatirameracetat är effektivt hos en del patienter med skovvist förlöpande MS. Detta ämne har en kemisk uppbyggnad som liknar myelin, och vid MS angrips det av immunförsvaret. Immunförsvaret blir därmed "upptaget" och har mindre kapacitet att angripa myelin i centrala nervsystemet. Glatirameracetat har liksom interferon beta bäst effekt tidigt i sjukdomsförloppet hos relativt unga patienter med skovvist förlöpande MS. Indikationen för användning är densamma som för interferon: till patienter med skovvist förlöpande MS som har haft ett eller upprepade skov och fortfarande kan gå.

Andralinjesbehandling

Natalizumab är ett immundämpande ämne som visat sig ha mycket positiv effekt hos en del av patienterna med MS. Det är aktuellt att använda detta preparat hos patienter där sjukdomsaktiviteten är hög trots förstalinjesbehandling. Det är också aktuellt i situationer med allvarlig skovvist förlöpande MS som utvecklas snabbt. Det har visat sig att behandlingen minskar antalet skov betydligt, och även kan stoppa sjukdomens utveckling. Det har också visat sig att behandling med natalizumab kan leda till en tillbakagång av påvisade förändringar i hjärnan. Detta läkemedel hämmar immunsystemet, och kan leda till en allvarlig biverkan i form av en infektion i hjärnan, PML (progressiv multifokal leukoencefalopati). Det är nödvändigt med noggrann kontroll och uppföljning, och att hela tiden ge god information till den som behandlas.

Fingolimid påverkar fördelningen av lymfceller i kroppen, och dämpar immunapparaten och den inflammationsprocess som förstör myelinet runt nervtrådarna. Läkemedlet används som ett alternativ till natalizumab hos patienter där förstalinjesbehandlingen inte har gett önskad effekt. Även detta läkemedel har potentiella biverkningar. Det är nödvändigt med noggrann kontroll och uppföljning under hela behandlingen.

Tredjelinjesbehandling

Behandling med blodstamcellstransplantation kan vara aktuell vid mycket aktiv sjukdom som första och andra linjens behandling ej rår på.

Alemtuzumab är det senaste MS-läkemedlet, det godkändes 2013 och används som tredjelinjesbehandling.

Behandling av skov

Metylprednisolon är första alternativet vid behandling av skov. Det ges i höga doser intravenöst under tre till fem dagar eller i tabletter lika länge. Behandlingen har visat sig förkorta skovens varaktighet. Kortikosteroider kan ge många biverkningar vid långvarig användning, men har sannolikt inga ogynnsamma långtidseffekter vid kortvarig behandling. Psykiska biverkningar under själva kuren kan ses, men de går över när kuren är klar.

Behandling av primär eller sekundär progressiv MS

Skovvist förlöpande MS utvecklas hos de flesta (cirka 80 %) till sekundär progressiv MS (SPMS) efter kortare eller längre tid. Det vill säga att sjukdomen försämras även mellan skoven, och skoven kan också helt upphöra. Om sjukdomen startar med tilltagande försämring utan skov kallas tillståndet för primär progressiv MS (PPMS).

Vid SPMS med fortsatta skov kan förstalinjesbehandling med interferoner fortsatt vara aktuell. Om sjukdomen går över i en fas med försämring men utan skov är förstalinjesbehandling inte verksam och inte aktuell. Inte heller vid PPMS är förstalinjesbehandling aktuell.

Andralinjesbehandling är inte aktuell vid varken primär eller sekunder progressiv MS.

Behandling av symtom

Behandling av spasticitet

Spasticitet innebär en ofrivilligt ökad spänning i musklerna. Detta yttrar sig som en känsla av försvagad kraft och styrning av musklerna, och lederna blir tunga och svåra att röra. Man kan få kramper eller spasmer och även smärta av spasticitet. Spasticitet är ett av huvudsymtomen vid MS. Det förekommer oftast i benen, och beror på skador i nervtrådarna i ryggmärgen. Behandlingen av spasticitet består oftast av en kombination av fysioterapi och läkemedel.

Fysioterapeuten instruerar dig i tänjningar och övningar som du kan göra själv. Som regel måste man göra övningarna flera gånger per dag för att lindra besvären och förhindra stelhet. Målet med fysioterapi är att förbättra rörligheten och funktionen, och att lindra smärta.

Det mest använda läkemedlet mot spasticitet är baklofentabletter. Läkemedlet kan ge biverkningar, till exempel trötthet, yrsel och i sällsynta fall förvirring. Injektioner med botulinumtoxin kan vara aktuellt vid lokaliserad spasticitet (spasticitet i ett fåtal muskler). Behandling med botulinumtoxin ger bara en övergående effekt, och måste upprepas med ett fast intervall. En cannabisprodukt (munhålespray) har visat sig ha en lindrande effekt på spasmer hos vissa patienter. I Sverige är detta godkänt (2012) för behandling av spasmer hos patienter med måttliga till allvarliga spasmer, och där annan behandling har prövats utan tillfredsställande effekt. Detta läkemedel är dock ej förmånsberättigat.

Behandling av koordinationsproblem

Vissa MS-patienter upplever problem med balans och koordination. Detta kan bero på att det också föreligger en skada på nervcellerna i lillhjärnan, och tillståndet är svårt att behandla. Man kan pröva fysioterapi, ergoterapi och medicinsk behandling. Det finns också läkemedel man kan pröva, men inget med dokumenterat god effekt.

Behandling av blåsrubbningar och vattenkastningsproblem

Omkring två tredjedelar av MS-patienterna får blåsrubbningar och vattenkastningsproblem. Vanliga problem är urinläckage (inkontinens), frekventa och brådskande urinträngningar. Det finns effektiva läkemedel som kan hjälpa många som har de här besvären. Vissa MS-patienter har god nytta av att lära sig kateterisering för att kunna tömma urinblåsan ordentligt. Detta förhindrar bakterietillväxt och urinvägsinfektioner. I de fall då vattenkastningsproblemen inte kan lösas med hjälp av läkemedel kan kirurgi vara aktuellt för vissa.

Behandling av magproblem och tarmrubbningar

Olika former av magproblem, till exempel förstoppning eller lös mage, är besvärliga problem för vissa MS-patienter. Förstoppning kan bero på själva sjukdomen. Stillasittande och vissa läkemedel som används vid MS ger också förstoppning. Det finns en rad åtgärder för att motverka förstoppning. Det är viktigt att du dricker mycket, helst vatten. Kaffe, te och alkohol är vattendrivande och bör begränsas. Maten bör ha ett högt fiberinnehåll, till exempel grovt mjöl, fullkorn, färsk frukt och grönsaker. Motion är viktigt, och regelbundna toalettbesök hjälper till att förebygga besvär. Användning av avföringsmedel kan vara aktuellt i perioder. Milda avföringsmedel som linfrö och psylliumfrön kan man använda utan problem, och man kan även pröva mjölksocker (laktulos) eller makrogol. Oavsett vilken behandling som används är det viktigt att du dricker mycket vatten.

Behandling av skakningar

En del MS-patienter har plågsamma skakningar (tremor). Dessa skakningar är dessvärre svåra att behandla. Man kan pröva vissa läkemedel, men många patienter får inte fullgod effekt.

Behandling av nedsatt gångförmåga

Läkemedlet fampridin har visat viss förbättring av gångfömågan hos cirka en tredjedel av MS-patienter med nedsatt gångförmåga. Detta läkemedel omfattas ej av läkemedelsförmånen.

Smärtbehandling

Olika former av smärtor är förhållandevis vanliga vid MS. Det kan röra sig om akuta, kortvariga smärtor, till exempel i ansiktet. Det kan också vara en brännande känsla i armar och ben. Man kan pröva en rad olika läkemedel för att försöka behandla sådana smärtor. I första hand prövar man vanliga smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol och ibland läkemedel mot epilepsi, vilka kan lindra nervsmärta.

Vid kortvariga frekvent återkommande, starka ansiktssmärtor (trigeminusneuralgi) kan vissa ha nytta av epilepsiläkemedlet karbamazepin.

Hos mer än 30 % av alla med MS utvecklas med åren ett kroniskt smärttillstånd, ofta med en brännande smärta i armar eller ben, eventuellt smärtsamma kramper eller spasticitet i benen. Vid detta tillstånd har det visat sig att ett läkemedel av gruppen tricykliska antidepressiva (amitriptylin) kan ha god effekt. Detta är läkemedel som tidigare endast användes mot depressioner, men som i lägre dos har visat sig ha god smärtlindrande effekt hos patienter utan depression.

På större sjukhus finns så kallade smärtkliniker, där det jobbar experter på smärtbehandling. Om smärtorna inte låter sig behandlas med läkemedel kan det ändå hända att smärtkliniken kan hjälpa dig.

Behandling av problem med sexualfunktionen

Problem med sexualfunktion är mycket vanligt bland MS-patienter. Kvinnor plågas av torra slemhinnor i slidan, och män drabbas av impotens. Det finns en rad hjälpmedel, bland annat läkemedel, som kan begränsa svårigheterna. Det är därför viktigt att du låter läkaren få veta om du har sådana problem.

Behandling av känslomässiga problem

Ett stort antal MS-patienter upplever känslomässiga problem, i synnerhet depression. Man vet inte säkert om detta beror på sjukdomen i sig, eller om orsaken till de tunga tankarna är vissheten om att ha en allvarlig sjukdom med många plågsamma symtom. Det finns i dag god hjälp att få. Många har nytta av samtalsterapi hos läkare eller psykolog, och många kan ha nytta av att använda läkemedel.

Behandling av trötthet och koncentrationssvårigheter

Många MS-patienter känner sig trötta och initiativlösa (fatigue). Det finns ingen god läkemedelsbehandling mot detta. Det är viktigt att avsätta tillräckligt med tid för vila, och att ta hänsyn till sin minskade fysiska kapacitet. Regelbunden fysisk träning är också mycket viktigt för att upprätthålla konditionen och muskelstyrkan. Psykologiskt stöd och råd, samt förståelse från omgivningen hjälper. Behandling med läkemedel har prövats utan övertygande effekt. Många får ökade besvär om de vistas i värme och bör undvika till exempel bastubad och att vara ute i solen länge, om man mår dåligt av det.

Koncentrations- och uppmärksamhetsproblem samt sviktande minne är vanligt vid MS. Det finns ingen bra behandling som kan förhindra de här svårigheterna, men uppmärksamhetsträning och kognitiv träning kan vara av värde.


Annons
Annons
Annons