Forum Neurologi


Vad är det för fel på mig

Jag har haft "frånvaroattacker" sedan jag var 9 år. Det rör sig inte om lågt järnvärde i kroppen, hjärtfel, nackskada, hormonell rubbning eller hypoglykemi (dvs lågt blodsocer utan att vara diabetiker). Allt det har jag redan undersökt mig för. Jag får dessa "attacker" flera gånger i månaden utan förvarning. Jag har gått på epilepsiutredning i snart 2 år och har hela tiden medicinerats. Medicinen har inte hjälpt någonting, datortomografin visade inget, EEG och sömn-EEG har inte visat någonting. Dessutom passar jag inte in i någon av de olika "epilepsi grupperna". Jag får en känsla i kroppen att jag inte har full koll på vad som händer omkring mig. Ibland har jag lite svårt för att minnas samtal med någon under dessa anfall, men jag minns alltid åtminstone fragment. Jag kan gå, tänka och röra mig normalt. Ibland säger jag åt mig att "skärpa mig" om jag får en sån här attack offentligt - och då kan jag själv styra attacken att gå över fortare. En normal attack är ca 1-3 minuter lång. Känns somm jag har hamnat i ett epilepsifack nu som jag inte kan ta mig ur. Min läkare är ju expert på epilepsi men han kan ju bara - just det - om epilepsi. Om det inte är det då!?! Inget tyder på att det är det! Nån som har någon idé om vad jag har för något? Har haft det här i 16 år nu och jag är 25 år - vill bli av med det. Hoppas ni kan hjälpa mig..

hej min dotter som är lite drygt 1 år har epilepsi och innan vi fick den diagnosen och medicin hade hon korta frånvaroatacker, nu är hon ju så liten att man inte kan fråga henne hur dom känns. Vad jobbit det måste vara att må dåligt och inte få reda på vad det är. Men det känns väl lite onödigt att ta en medicin som inte hjälper dig?


Hej hopp! Jag har ett liknande problem, som kallas helt enkelt för "frånvaroattacker". Jag fick det när jag var ungefär 8-9 år, men har lyckats dölja det för alla runt om fram tills jag var ungefär 14 år. För mig innebär det att jag får en attack som gör att jag inte kan prata, det kommer bokstäver ur munnen på mig som inte är sammanhängande. Jag kan inte tänka klart, jag kan höra vad folk säger men jag ser meningen snabbt framför mig som en text och ord efter ord försvinner och sen minns jag inget. Jag kan inte minnas vem som sagt någonting eller vad som sagts alls. Och så har jag ett problem till som kommer på samma gång som gör att jag får en rädsla för att någon står bakom mig. Förut hade jag också problem med att jag fick för mig att någonting skulle komma in genom fönstret eller dörren i t.ex rummet. Då är ju enda lösningen för mig att sätta mig i ett hörn där jag har en vägg emot ryggen och "utsikt" över fönster och dörrar. Det mystiska med det här är att jag också kan få det genom att se folk göra volter och kurrerbyttor, jag kan få det även om jag själv försöker. Det kan räcka med att jag tittar på gymnastik på tv och ser någon göra en volt, så kan jag få ett anfall. Jag fick epilepsi när jag var 16 år gammal och genom det har jag fått medicin som har hjälpt mig att kunna styra även över frånvaroattackerna till en viss grad också. Men jag tror att det alltid kommer att finnas där hos mig och jag har accepterat det. Mitt fotbollslag vet om att jag har detta och undviker att ex. göra volter på träningarna m.m. Försök få tag på en neurolog och berätta om ditt problem, skriv ner vad som händer när du får en attack och vad som hände före attacken, samt vad du tänkte/kände under tiden du hade attacken. Jag gick till väga innan jag gick till en neurolog första gången. Låt dem utreda detta och se vad dom kan hitta på! Jag är säker på att det finns lösningar till allt! /Ellen Ahlström


Hej Jag har ett liknande problem,får frånvarokänsla och svårigheter att prata sammanhängande,kan även ha svårt att minnas ord.Jag vill inte ta epilepsimedicin,som har så många biverkningar. Jag har hört att stress o lågt blodsocker kan inverka.Någon annan som hört det?


Det du beskriver är inte något som egentligen är något som kan ge en diagnos i sig. Det är ett syndrom som kan bero på olika saker. En kategori som verkligen brukar drabbas av de här frånvaroattackerna, är de som drabbats av vad vi brukar kalla för utbrändhet. Nu behöver det inte handla om klassisk överansträngning, utan i lika hög grad kan det (som för mig) bero på att kropp och själ stressats bortom vad den tål på grund av långvariga och ständiga smärtor. En del barn drabbas också av detta, vilket ofta hänger ihop med Autism och/eller ADHD. Det blir helt enkelt något av "overload" i hjärnan när intrycken blir för många och då tar den lite "time-out" för att kunna fungera igen. Nervsystemet är ett knepigt kapitel. Det påverkas också av väldigt många olika saker. I mitt eget fall handlade det om en kronisk maginfektion vars följd blev både uttorkning och problem med salterna. En intressant sak, var att det också visade sig att flera års migränproblem blev betydligt bättre efter att detta problem visat sig. Fortfarande är det grovsalt som löser min huvudvärk! Detta berör vartannat, eftersom migrän inte nödvändigtvis måste ha huvudvärk med sig. Man kan ha alla de konstiga syn-, hörsel-, känsel och andra fenomen men alltså inte huvudvärken. De flesta som har eller har haft migrän, kan vittna om hur man kan bli väldigt frånvarande - givetvis ofta på grund av smärtorna, men inte enbart. Ett fenomen kan alltså vara frånvaro. Inte kan jag lova att salt eller kalium hjälper, men prova gärna. Ibland blir man förvånad även i positiv mening. Påtagligt är åtminstone att alla kroppsdelarna hänger ihop, liksom kroppens alla system. Ofta glöms det bort. När det händer märkliga saker, måste man tänka några steg längre än vanligt. Tyvärr ligger detta inte riktigt för vårdapparaten som den är organiserad idag.


hej!
Jag har frånvaroattacker i någon sekund som för mig känns som flera minuter. Kommer till någon "konstig plats" vet inte vart jag är osv. Vet varken vad jag säger eller vad jag gör.
De som varit med mig när jag fått ett anfall har sagt att jag ändå gör som dom säger till mig.
Efteråt blir det jätte jobbigt.. Vissa gånger får jag en "förvarning" innan anfallen dyker upp, ibland går dem att styra bort men oftast dyker dom bara upp.
det är hemskt och jag mår jätte dåligt!
Hade varit lite skönt att höra om någon mer har samma problem.
detta är inte epilepsi!
Håller just nu på med lifespanmetoden.

Annons
Annons
Annons