Hej!
Jag har en far, nyss fyllda 80 år och en mor nyss fyllda 74. Vi misstänker att min far har demens sedan ett par år tillbaks. Han är tidigare bilskolelärare och egen företagare och har haft ett rikt liv. Men för några år sedan drabbades han av prostatacancer, en aggressiv variant och medicinerades och strålades för detta. Han är nu frisk från den sjukdommen men vi tycker att i samband med detta så blev han sämre i framförallt humöret. Vi har nu sökt hjälp på vårdcentralen och mina föräldrar har varit där flera gånger. De får dock träffa olika läkare varje gång och de tar en massa prover samt remiterar honom till kirurg och annat, men verkar inte lyssna på min mamma när hon vill ha en demensutredning. Och tiden bara går.
Vår undran är: Finns det ens hjälp att få i form av medicin? Och vem ska vi kontakta för att få veta vad som gäller? Min mamma vill gärna hjälpa honom i hemmet så länge det går men vad händer om det blir bråttom, om han blir akut sämre? Dessutom är det ju ett 24/7 pass och hon kan ju behöva avlastning ibland.
Ska väl tillägga att han ej accepterar någon annan och att han ibland är väldigt medveten men ibland inte vet varken dag eller vilka vi är. De bor i en mindre kommun med ett mindre sjukhus där många mottagningar stängs under sommaren. Men jag tycker att de borde få hjälp nu! Hur kan vi påverka vården? Vad kan vi begära?
Hej!
Det låter inte bra att dina föräldrar inte blivit lyssnade till när det gäller misstanke om demenssjukdom. För att komma någon vart måste en utredning genomföras. Då vet man vad det rör sig om och lämpliga åtgärder kan planeras. I Nationella riktlinjerna ( från Socialstyrelsen) påpekas vikten av en tidig diagnos. Utifrån diagnos kan sen socialtjänsten planera avlastning etc. När det gäller läkemedel finns de så kallade kolinesterashämmarna för mild till medelsvår sjukdomsfas om man har drabbats av Alzheimers sjukdom (står för 66% av alla fall).
Läs mer om råd till anhöriga vid demenssjukdom »
