Demens - anhörigråd för bemötande av demenssjuk

• Samtala som vanligt. Om personen ”lever” i gamla tider, prata om gamla tider. Glöm inte att det är en vuxen människa du talar med
• Försök inte att rätta personen. Säg aldrig ”du kan inte göra så där, det blir ju fel förstår du väl".
• Fånga personens känslor och pressa inte hennes minne. Säg inte ”minns du vad vi gjorde idag?” Säg istället ”idag var vi ute och gick och plockade vitsippor som var så vackra.”
• När du känner att ilskan kommer hos dig. Det är klart att man kan bli arg, men visa det inte. Gå ifrån och låt det rinna av dig eller, om det är möjligt, be någon annan ta över,
• Om personen råkat bete sig olämpligt. Påpeka inte för henne att det var olämpligt. Förmodligen kommer hon inte ihåg händelsen och ett sådant påpekande kan skapa olustkänslor.
• Prata inte förbi personen. Påpeka inte hennes brister inför andra människor. Demenssjukas känsloliv fungerar bättre än de intellektuella förmågorna. Ingen vill göra bort sig inför andras ögon.
• Även om du inser att personen inte klarar av situationen, visa det inte för henne. Försök att underlätta och lägg tillrätta lite försiktigt. Säg till exempel ”Vi kan hjälpas åt att göra det”, istället för ”om jag gör det där så blir det bättre”.
• Försök inte leda personen om hon vill något annat. Var följsam och försök att styra henne i rätt riktning. Det kanske är matdags men hon vill gå en tur i korridoren. Locka då med ”oj vad det skall bli gott med köttbullar” eller ”nu skulle det smaka gott med köttbullar. Skall vi se om det finns några?”
• Försök att använda din ”fingertoppskänsla”. Med andra ord, sunt bondförnuft! Hur kan personen tänkas reagera och känna inför det jag säger, eller vill att hon skall utföra. Är det min eller hennes önskan som är drivkraften?

Källa: Svenskt demenscentrum, SDC