Fakta | Neurologi

Hur visar sig epileptiska anfall?

När man talar om epilepsi tänker de flesta på stora, dramatiska anfall. Ett epilepsianfall kan dock se ut på flera olika sätt. Anfallen delas upp i två huvudkategorier.

Uppdaterad den: 2016-01-18
Uppdaterare: Martin Jägervall, Överläkare vid Barn- och ungdomskliniken, Centrallasarettet Växjö, Barn- och Ungdomskliniken, Centrallasarettet Växjö

Annons

När man talar om epilepsi tänker de flesta på stora, dramatiska anfall. Hur ett epileptiskt anfall visar sig varierar dock oerhört mycket, från små och knappt märkbara frånvaroattacker, till stora anfall med medvetslöshet och kraftiga kramper. Det som avgör hur ett anfall ser ut är framförallt:

  • Var i hjärnan anfallet börjar
  • Hur det breder ut sig
  • Hur stort område av hjärnan som engageras

Man delar in anfallen i två huvudgrupper: partiella och generaliserade anfall. Båda har några undergrupper.

Partiella (fokala) anfall

Vid partiella anfall startar anfallet i en avgränsad del av hjärnan. Anfallet kan sedan stanna kvar i det område det startat, men det kan också sprida sig till närliggande områden eller breda ut sig så att hela hjärnan dras med i anfallet. Det är viktigt att klarlägga hur anfallet börjar, eftersom man på så sätt kan få en vink om varifrån anfallet utgår. Detta har stor betydelse när man ska undersöka om det finns någon bakomliggande orsak till anfallen.

Annons
Annons

Enkla partiella anfall

Under vissa av de partiella anfallen kan den drabbade vara helt klar och vaken och hänga med i vad som händer runtomkring. Dessa anfall kallas enkla partiella anfall. De kan till exempel yttra sig som okontrollerbara ryckningar i en arm eller ett ben. Det kan också vara fråga om enkla synstörningar, t ex en blinkande färgad fläck någonstans i synfältet.

Komplexa partiella anfall

Annons
Annons

Vid ett komplext anfall har den som drabbas ett grumlat medvetande. Detta innebär att den drabbade inte är klar och medveten under anfallet, det vill säga hon/han kan inte kommunicera och minns inte heller efteråt vad som har hänt.

Komplexa partiella anfall kan ibland vara socialt invalidiserande eftersom den drabbade kan ha underliga saker för sig: smaska, tugga, dregla, harkla sig, ge ljud ifrån sig och göra konstiga rörelser med armar och ben. Och det blir inte bättre av att den som drabbas ibland kan bli aggressiv om man försöker ta tag i henne/honom under anfallet. Det har hänt att människor som drabbats av sådana anfall hamnat hos polisen, innan man insett att det rör sig om ett epilepsianfall.

De flesta komplexa anfall startar i tinningloben, men kan även starta i pannloben och andra områden. Ibland kan de komplexa anfallen vara svåra att kontrollera med mediciner. I sällsynta fall har man då möjlighet att göra en operation där man avlägsnar det område där anfallen startar - se avsnittet om behandling.

Alla former av partiella anfall kan sprida sig till hela hjärnan och sluta i ett stort krampanfall, vilket kallas för sekundär generalisering. Inledningen av anfallet kan visa var i hjärnan det startade. Därför är det viktigt att, med hjälp av den drabbade eller vittnen, försöka ta reda på hur inledningen av det generaliserade krampanfallet tedde sig. Ibland kan anfallet sprida sig så snabbt att den som drabbas inte hinner få några symtom från den del av hjärnan där anfallet startar. Det förefaller då som om personen får ett stort generellt anfall direkt.

Generaliserade anfall

Vid dessa anfall är hela hjärnan involverad redan från början, men symptomen kan ändå variera. Olika typer av generaliserade anfall är:

Generaliserat toniskt-kloniskt krampanfall

Detta är det "klassiska" epilepsianfallet. Tidigare kallades det för grand-mal-anfall, ett namn som fortfarande lever kvar.

Vid denna typ av anfall blir den drabbade djupt medvetslös och helt stel i kroppen, den toniska fasen. Andetagen upphör och detta, i kombination med det stora muskelarbetet, leder till att den drabbade blir blå till följd av syrebrist. Efter 10 till 30 sekunder rycker armar och ben till upprepade gånger, den kloniska fasen, och efter ännu ett par minuter är anfallet över. Omedelbart efter anfallet är andningen djup och frustande på grund av att det samlats koldioxid i blodet och sekret i de övre luftvägarna. Om man har bitit sig i tungan, vilket långt ifrån alltid händer, blir sekretet ofta blodigt.

Efter ett anfall blir man mycket trött och det är vanligt att man somnar efteråt. Man kan också, när anfallet just är över, vara lite oklar och orolig.

Abscencer

En annan, mindre dramatisk form av generaliserat anfall är absensen. Den visar sig som en mycket kort, ofta mindre än tio sekunder, frånvaroattack. Efteråt blir den drabbade genast sig själv igen. Absensen kan åtföljas av blinkningar, smaskanden och huvudvridningar. De brukar komma med täta intervaller, i värsta fall upp till ett 100-tal gånger om dagen, och kan därför allvarligt störa den drabbade.

Myoklonier

Myklonier är kortvariga, symmetriska ryckningar i armar och ben. De liknar de ryckningar många människor känner vid insomnandet, men med skillnaden att de epileptiska myoklonierna i allmänhet kommer kort efter att man har vaknat på morgonen.

Atoniska anfall

Detta är ett anfall då man plötsligt förlorar all muskelspänning i kroppen och faller till marken. Eftersom alla självbevarande reflexer har upphört får man ofta fallskador, framför allt i ansiktet och huvudet, vid denna anfallstyp.


Annons
Annons
Annons