hand-äldre-människa
Fakta | Äldres hälsa

Vård vid livets slut


Uppdaterad den: 2014-01-24
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Människors syn på döendet och döden skiljer sig mycket åt, beroende på bakgrund, personlighet och livsåskådning. Men att prata om döden kan göra det lättare att förhålla sig till den. För en äldre person och hans eller hennes närstående kan det också vara bra att tänka igenom och diskutera önskemål och behov kring den sista tiden. Nedanstående information är avsedd för både patienter och närstående.

Den sista tiden

En del människor är friska ända in i det sista och dör lugnt, utan större plågor. Andra blir gradvis sjukare och får smärtor som behöver lindras med olika insatser. Med de medicinska möjligheter som finns i dag går det i vissa situationer att förlänga livet under ganska lång tid.

Men även om det är möjligt, är det inte alltid det rätta att göra. Att låta bli att ge livsuppehållande behandling kan tvärtom i vissa situationer ses som god medicinsk behandling. Ibland ber den äldre själv att få slippa livsuppehållande behandling, kanske för att han eller hon känner att livet går mot ett naturligt slut eller för att plågor och smärtor dominerar vardagen.

Annons
Annons

Val av behandling

Livsuppehållande behandling kan i princip vara all behandling som ges. Vanliga exempel är antibiotika vid lunginflammation, insulin vid diabetes eller blodtryckssänkande medel vid högt blodtryck. Vad som definieras som livsförlängande behandling beror helt på hur nära förestående döden bedöms vara och hur patienten upplever situationen. En person som inte har uppenbara plågor kommer sannolikt att få mer livsförlängande behandling än en person med outhärdliga smärtor.

När döden är nära förestående kan patienten behöva smärtstillande eller ångestdämpande läkemedel. Sådana läkemedel har vanligen biverkningar som gör en slö och dåsig. I mycket höga doser kan de också förkorta livet. Generellt ges sådana läkemedel i så höga doser att patienten inte har smärtor även om det innebär att livet kan förkortas. Vårdpersonal gör vanligen den bedömningen att det är onödigt och ovärdigt att dö med starka smärtor när det finns läkemedel som kan hjälpa.

När det inte längre finns något hopp om att patienten ska bli frisk, talar man i regel om palliativ vård eller vård i livets slutskede. Den syftar till att förbättra livskvaliteten hos patienter med obotliga sjukdomar och kort förväntad livsstid.

Annons
Annons

Vem bestämmer vad?

Det är vårdpersonalen (i de flesta fall läkaren i samråd med övrig vårdpersonal) som bestämmer om livsuppehållande behandling ska ges eller inte. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska patientens önskemål tillmätas stor vikt. Lagen slår fast att vården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Ofta går det att enas om vilket val som är det bästa, bara det finns tid att diskutera och att alla berörda är villiga att lyssna på varandra.

När patienten inte kan uttrycka sina önskemål

När patienten är så sjuk att han eller hon inte kan uttrycka sina önskemål själv, ska beslutet bygga på vad som ur medicinsk synpunkt ligger i patientens intresse och vad patienten själv kan tänkas vilja.

Hjälpmedel för att bedöma patientens önskemål:

  • Upplysningar från närmast anhöriga och vårdpersonal (till exempel ansvarig läkare) som känner patienten väl. Närstående ska inte behöva ta ansvar för ett svårt val som enligt hälso- och sjukvårdslagstiftningen är läkarens ansvar. Men det är viktigt att vårdteam och närstående samarbetar nära.
  • Livstestamente. Patienten kan i ett så kallat livstestamente ha tagit ställning till livsförlängande behandling och uttryckt detta skriftligen. Behandlingsansvarig läkare kan då göra en konkret bedömning av om livstestamentet gäller för den rådande situationen och om patienten kan ha ändrat uppfattning. Om en patient har ett livstestamente bör detta respekteras, förutsatt att det står klart att villkoren som beskrivs i livstestamentet är uppfyllda, men det är inte juridiskt bindande.
  • Ställföreträdare. Patienten kan utse en ställföreträdare, men det finns idag inga bestämmelser om legala ställföreträdare för vuxna patienter som saknar eller har nedsatt beslutskompetens. Beslut om ställföreträdare är en variant av livstestamente, men som istället för konkreta önskemål om behandling ger besked om vem som ska träda in i patientens ställe i situationer där patienten inte är i stånd att själv fatta beslut. En ställföreträdare är en person som känner patienten väl och som patienten känner tillit till.

Stöd till närstående

Socialtjänstlagen stadgar att socialnämnden i varje kommun ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre. Det är därför viktigt med samarbete mellan regionen och kommunen när det gäller stöd till närstående, inte minst mellan socialtjänsten och primärvården.


Annons
Annons
Annons