Behandling | Prostata

Behandling av BPH med läkemedel

Det finns två typer av mediciner som kan förbättra urineringen vid prostataförstoring: så kallade alfa-blockerare respektive 5-alfa-reduktashämmare. Dessutom används mediciner för att lindra besvär med kraftiga urinträngningar, eftersom detta är ett problem som ofta förekommer i samband med BPH.

Publicerad den: 2014-05-15
Författare: Anders Spångberg, medicine doktor och överläkare, Linköping.
Uppdaterare: Magnus Fall, specialist i urologisk kirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Annons

Alfa-blockerare

Alfa-blockerare (såsom alfuzosin, doxazosin och terazosin) minskar motståndet i urinröret genom att de glatta musklerna i prostata och urinröret slappnas av. Effekten sätter in relativt snabbt och det räcker att prova medicinen under fyra veckor för att få en uppfattning om den fungerar eller inte. De vanligaste biverkningarna är yrsel, trötthet, svaghet, lågt blodtryck då man reser sig snabbt samt nästäppa. Påverkan på blåsans tömning kvarstår bara så länge man tar medicinen.

5-alfa-reduktashämmare

Prostatan är beroende av manligt könshormon, men det är endast en speciell form av hormonet som påverkar prostatan. Genom att hämma bildningen av denna speciella form av hormonet minskar prostata i storlek med cirka 25 procent. Behandlingen med 5-alfa-reduktashämmare (såsom finasterid och dutasterid) är dock bara verksam om prostata har en tillräckligt stor volym. Effekten av medicinen kommer långsamt, den börjar märkas efter ett par månader, men behandlingen kan inte utvärderas fullt ut förrän efter sex månader. Biverkningar, som är relativt ovanliga, är nedsatt förmåga att få erektion, nedsatt lust, minskad mängd sädesvätska samt ömhet i eller förstoring av brösten.

Antikolinergika

Denna typ av läkemedel minskar besvär med urinträngningar genom att minska blåsans benägenhet att dra ihop sig genom hämning av receptorer i den så kallade parasympatiska delen av autonoma nervsystemet (den del av nervsystemet som vi inte kan kontrollera med viljan). Den skiljer sig alltså från de två andra typerna av läkemedel genom att urineringen inte förbättras. De vanligaste biverkningarna är torrhet i munnen och förstoppning. Medicinen kan göra blåsans sammandragning svagare och urineringen skulle därmed kunna försämras (det har emellertid visat sig att det är en låg risk för patienter med prostataförstoring att få en sådan försämring). Ett flertal mediciner/substanser hör till denna grupp av läkemedel, till exempel: tolterodin, fesoterodin, oxybutynin, darifenacin och solifenacin.

Annons
Annons

Beta-3 stimulering

Ett nytt farmakologiskt angreppssätt för att behandla trängningsbesvär är att stimulera blåsans beta-3-receptorer, som ingår i den sympatiska delen av det autonoma nervsystemet (se ovan). Verkningsmekanismen skiljer sig från antikolinergikas, och med detta blir också biverkningarna av annat slag. Biverkningar som noterats är högt blodtryck, huvudvärk och irritation i näsa-svalg, men förekommer sällan.

Fosfodiesteras-5-hämmare

Fosfodiesteras-5-hämmare används vid erektionsstörning, vanligast med en dos i samband med förväntad sexuell aktivitet. Ett av de använda läkemedlen, tadalafil, finns också i lägre dosering för daglig underhållsbehandling. Det har visat sig att patienter som behandlats med denna form av läkemedlet även upplevt förbättring av sina vattenkastningsbesvär. Behandlingen är numera godkänd för behandling av patienter som har problem med urineringen i kombination med erektionsstörning. Denna behandling blir dock dyr i längden eftersom läkemedlet inte ingår i förmånssystemet.

Kombinationsbehandling

Medicinerna kan kombineras för att man ska få bättre effekt, men man får tänka på att även biverkningarna adderas. Vid kombinationsbehandling använder man vanligen medicinerna hela tiden, men man startar ofta med att kombinera alfa-blockerare och 5-alfa-reduktashämmare. Man kan ofta sluta med alfa-blockeraren efter sex månader då 5-alfa-reduktashämmaren fått full effekt.

Annons
Annons

Kommentarer till läkemedelsbehandling

  • Eftersom inte alla patienter har nytta av behandlingen är det viktigt att man efter en tid utvärderar behandlingen och tar ställning till om medicineringen ska fortsätta eller sättas ut.
  • I större patientstudier är effekten av alfa-blockerare och 5-alfa-reduktashämmare liten, nästan inte märkbar. Ungefär hälften av patienterna som fått dessa preparat använder medicinen efter ett år och cirka en tredjedel efter två år. Sannolikt finns det en mindre grupp (cirka 10-20 procent) som har påtaglig nytta av behandlingen, men tyvärr kan man inte förutsäga vem som tillhör denna grupp då detta kommer fram först när man provat medicinen.
  • Det är många som slutar med antikolinergika. Detta beror på att många patienter känner av biverkningarna när dosen är tillräckligt stor för att förbättra trängningsbesvären, och biverkningarna kan då överväga jämfört med nyttan av medicinen.
  • Den grupp som får läkemedel är blandad och består inte enbart av patienter med avflödeshinder på grund av prostataförstoring. Även patienter med svag blåsa respektive urineringsbesvär på grund av förändringar i nervsystemet som medför överaktiv blåsmuskel kan få den här typen av behandling. Med andra ord kan det vara helt olikartade problem som leder till liknande symtom, men eftersom riskerna med läkemedelsbehandling är begränsade behöver man inte ha en fullständigt säker diagnos för att kunna prova behandlingen.
  • Läkemedelsbehandling är relativt sett billig.
  • Ett skäl (”indikation”) för 5-alfa-reduktashämmare är att förebygga fortsatt prostatatillväxt och försämring av sjukdomen. Det kan påpekas att av alla män med BPH är det endast en liten andel som får fortskridande försämring och att en eventuell försämring är behandlingsbar.

Annons
Annons