PSA-screening här för att stanna

Runt 14 000 urologer väntas komma till kongressen för det Europeiska urologisällskapet, EAU, som inleds idag i Stockholm. Ett av de heta ämnena kommer att bli testning för prostatacancer.

Karin Nordin, Redaktör
Publicerad den: 2014-04-11
Författare: Karin Nordin, Redaktör

Annons

– Trots att screening anses oetiskt av vissa, är PSA-screening här för att stanna, slog prostatacancerexperten Monique Roobol, Erasmus medical center, Rotterdam, fast redan vid ett av de inledande mötena enligt EAU.

Fördelar och nackdelar av screening för prostatacancer har debatterats under lång tid. I början av 1990-talet varnade experter för att testning kunde leda till överdiagnostik och överbehandling. En europeisk studie, ERSPC, har sedan visat att dödligheten i prostatacancer minskade med regelbunden screening. Samtidigt kom resultat från en amerikansk studie som motsade detta.

Men nu går det ändå inte att hindra PSA-testning, i alla fall inte om en man kommer till vården med ett önskemål om att få göra ett test, menade Monique Roobol. För patienten spelar det inte så stor roll vilka fördelar och nackdelar som finns generellt sett utan patienten funderar mer över sin egen risk att utveckla prostatacancer och om det är fallet, hur villig han då är att genomföra upprepade tester för sjukdomen. Om diagnosen kan ställas måste mannen också vara beredd att genomföra behandling med potentiella biverkningar på lång sikt.

Annons
Annons

Fakta: PSA-prov

Vid hälsokontroller av män görs ibland så kallade PSA-prov. Det är ett vanligt blodprov där man kontrollerar halten av PSA (prostataspecifikt antigen). Om halten av PSA är högre än vad som anses normalt kan det vara ett tecken på prostatacancer. Men förhöjda nivåer av PSA förekommer även vid urinvägsinfektioner och vid godartad prostataförstoring. Om PSA-nivåerna är förhöjda krävs ytterligare undersökningar för att hitta orsaken.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.
  • Avatar Leif Johansson 2014-04-11 18:28 (6 år sen)

    Hörde någon docent som föreläste säga att om man hade passerat 65-årsåldern med ett bra PSA-värde, då var den återstående risken för att drabbas av prostatacancer lika med noll.
    Men han antog då kanske att man bara lever till 70-årsåldern p.g.a. andra orsaker, men om man hade tänkt sig att leva till 100 år, hur funkar det då månntro, någon som vet?

  • Avatar 2014-04-12 15:17 (6 år sen)

    Det kan ju vara intressant för män som undrar över prostatacancer och PSA och vilka premisser man följde då.
    Jag konstaterades ha två tumörer och ett tumörembryo i prostatan för 20 år sedan då jag var 55 år.
    Det som var viktigt då:
    Hade cancern inte spridit sig utanför prostatan så ansågs man vara botbar och därför använde man skyddande behandling "Brachy"för att inte förstöra omkringliggande organ.
    Hade cancern spridit sig utanför prostatan så ansågs man inte vara botbar och då spelade det ju ingen roll om man använde skyddande behandling som exempelvis "Brachy" utan sattes på bromsmediciner som förlänger livet någon tid.

    Brachy är en metod där man kör in strumsticksliknande nålar med en radioaktiv strålningskula i änden direkt in i tumören.

    PSA är inget värde på cancer utan ett värde på irritationer på prostatan. Det som kan irritera prostan och som ses i PSA prov är könssjukdommar, urinvägsinfektioner och cancer. Man kör med uteslutningsmetoden tills bara en trolig misstanke återstår. PSA mellan 0-4 anses som normalt och upp till 10 anses som botbart. Man kan ha PSA upp till 3-4000.
    Jag hade 10 i PSA när man konstaterad att inget hade spritt sig utanför (kapseln) som man kallar prostatan.
    Inför Brachy lades jag in på Avd 52 på Radiumhemmet där jag fick en ryggmärgsbedövning innan Brachynålarna.
    Efter strålningarna kändes underlivet som ett stort brännsår i några veckor. Jag klarade mig från läckage från urinblåsan och ändtarmen, men behövde tänka på att ha en toa inom någon minuts räckhåll för strålningen satte nerverna ur lag i tarmen som inte varnade när man behövde gå på muggen, så det blev brottom många gånger under första året efter strålningen.
    Potensen försvann helt beroende på att det är hjärnan som ger signalerna ner till manslemmen, men när signalerna kom ner till de sönderbrända nerverna i prostatan förhindrade dessa att transportera nödvändiga könshormoner vidare.
    Varje gång jag blev "Kåt" för det blev jag, så kändes det som ett håll där nerverna var sönderbrända.
    Man säger att kroppen förnyar organ och nerver vart 7:e år. Med tarmen stämmer det nog, men nerverna som styr sexhormonerna har inte blivit bättre. Inte på mig i alla fall.
    Idag är jag 74 år och fullt frisk och enligt läkarna så lär jag inte kunna få tillbaks prostatacancern eftersom jag varit symtomfri i över 20 år. Annan cancer kan jag ju få.
    På den tiden rekommenderade läkarna män som var i 70 års åldern att inte göra någonting, för prostacancern växer långsamt i den åldern och då få bättre livskvalitet istället.
    Det var min erfarenhet av prostatacancer.

  • Avatar 2014-04-13 08:43 (6 år sen)

    Jag har hört från flera håll att alla dör av någon sorts cancer om vi lever tillräckligt länge, men att andra sjukdommar hinner ta livet av oss innan.
    Det tror jag stämmer.


Annons
Annons
Annons