Fakta | Manlig hälsa

Testosteron och myter

Med mäns stigande ålder brukar termer som manligt klimakterium och andropaus nämnas men de är egentligen missvisande benämningar, eftersom mannen inte genomgår något klimakterium motsvarande kvinnans menopaus.

Uppdaterad den: 2009-04-21
Författare: Josefine Rössberger, läkare, Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Annons

Manligt klimakterium och andropaus är egentligen missvisande benämningar, eftersom mannen inte genomgår något klimakterium motsvarande kvinnans menopaus (dvs när mensen upphör). Numera används benämningen TDS (testosterone deficiency syndrome, ”testosteronbristsyndrom”) allt oftare. Studier har visat att testosteronbrist inte är en absolut nödvändig konsekvens av stigande ålder och män livet ut kan ha normala testosteronnivåer. Men en stor grupp män kommer, som en följd av sjunkande testosteronnivåer, att uppleva förändringar i såväl psykiska som fysiska funktioner som i vissa fall kan behandlas genom tillförsel av testosteron.

Bakgrund

Testosteronbrist kan bero på sjukdom som direkt påverkar hormonproducerande organ, hypothalamus, hypofys eller testiklar. Testosteronbrist innan puberteten är ovanligt och kommer inte diskuteras här, utan fokus kommer att ligga på sjukdomstillstånd hos den åldrande mannen. Helt friska äldre män har sällan testosteronbrist, men vid både medicinsk och psykisk stress ses en ökad produktion av kortisolin (med en ökad aktivitet i det s.k. sympatiska nervsystemet). Kortisol är ett stresshormon som påverkar andra hormonsystem i kroppen med störningar i regleringen av könshormon och tillväxthormon som följd. Det är vanligt att testosteronbrist är orsakat av annan sjukdom eller stresstillstånd som indirekt nedsätter förmågan att producera tillräckligt med manligt könshormon.

Vid undersökningar av män i olika åldrar rapporteras dock ofta att testosteronnivåerna sjunker med stigande ålder men man tror att detta huvudsakligen beror på att just många sjukdomar ökar i omfattning med ökad ålder. Det finns dock inte så många studier som följt män över en tillräckligt lång tidsperiod för att man helt skall kunna utesluta en långsam gradvis minskning av testosteronnivåerna.

Annons
Annons

Symtom

Normalt åldrande karakteriseras av ändring av kroppssammansättning med bland annat ökad mängd fett, tunnare hud och minskad skelettmassa. Ändring i hjärnans funktioner (såsom minne), förändringar i sinnesstämning med depressiva inslag och sexuella störningar är också vanligare hos äldre män. Det finns en överlappning mellan dessa symtom och de som ses vid testosteronbrist, och alla åldrandefenomen beror inte på testosteronbrist.

Diagnostik

Vid misstanke om testosteronbrist gör läkaren först en undersökning av allmäntillståndet. Manliga karakteristika såsom hårväxt bedöms, dessutom undersöks penis och testikelstorlek. Blodprov tas för att kunna påvisa eventuell testosteronbrist samt diagnostisera vilken typ av brist som det isåfall handlar om. Testosteron finns i blodet, både bundet till protein och i fri form. Diagnosen bör därför baseras på en samtidig bestämning av koncentrationen av fritt testosteron, då det är detta som är det biologiskt aktiva.

Behandling

Behandling med testosteron förutsätter, förutom låga testosteronnivåer i blodet, att man funnit tydliga symtom som kan kopplas till testosteronbrist och att patienten upplever dessa symtom besvärande och önskar behandling för dem.

Generellt kan sägas att ett blodprov med en testosteronhalt på under 8 (nanomol/liter) är att betrakta som alltför lågt och bör leda till substitutionsbehandling (testosteronersättning). Vid nivåer mellan 8 och 15 är diagnostiken svårare eftersom det är normalt med en dygnsvariation av testosteronnivåerna. Är nivåerna mellan 8 och 12 kan det vara värdefullt att utvärdera vilken effekt som kan åstadkommas av att normalisera halten av testosteron under en tremånaders prövoperiod med behandling. För effekten på de olika organen finns det dock inga bra mätvärden utan denna effekt måste bedömas utifrån symtom o.dyl. De mätvärden som kan väljas för att utvärdera effekten kan dels vara patientens egna upplevelser, dels mätning av muskelstyrka, benmineralhalt och kroppssammansättning.

Som exempel kan nämnas att testosteron kan ha positiva effekter på den sexuella lusten och erektionsförmågan, men den effekten uppnås när man nått normala halter av testosteron i kroppen och kan inte ökas ytterligare med större mängd testosteron. Normalt åldrande påverkar inte bara den fysiska, utan även den psykiska orken. Män begår självmord oftare än kvinnor, och äldre män begår oftare självmord än jämnåriga kvinnor och yngre män. Om detta har någon relation till minskade nivåer testosteron är inte känt men det finns studier som visar att testosteronbehandling kan ha en god effekt på depressiva tillstånd - även när tillståndet inte svarat på antidepressiv behandling. Andra studier av testosteron hos äldre män tyder på förbättring av minnesförmåga och koncentration.

Substitutionsbehandling (med tillfört testosteron) kan ske i form av injektioner, gel, plåster och tabletter. Generellt används tablettbehandling sällan idag, eftersom det är betydligt svårare att styra medicineringen till rätt nivå. Plåster ger ofta biverkningar med allergier och därför är behandling med geler och injektioner att föredra. Förutom uppföljning av symtom, följs bl.a. patienternas hormonnivåer. Testosteronersättning kan inte ges vid exempelvis vissa blodrubbningar, svår hjärtsvikt och prostatacancer.

Annons
Annons

Diskussion

Testosteronets roll i uppkomsten av godartad prostataförstoring eller prostatacancer har diskuterats under många år. Det finns idag inga studier som talar för att män med höga testosteronnivåer i blodet har en ökad risk för prostatacancer. Data om effekter av testosteronbehandling är begränsade, men det finns inga välgjorda studier som tyder på att behandlingen ökar risken för prostatacancer - klinisk erfarenhet talar även emot detta. Biverkningar som diskuterats vid testosteronbehandling har främst rört misstänkt ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar samt möjliga negativa effekter på prostatatillväxt. Farhågorna förefaller dock vara överdrivna och har inte kunnat få något stöd av de senaste årens forskning på området men som patient bör man ändå informeras om att den här diskussionen pågår.

Senare års forskning har till och med visat att substitutionsbehandling med testosteron vid testosteronbrist kan ges till patienter som opererat bort prostatan p.g.a prostatacancer, och där upprepade PSA-nivåer efter operationen har varit omätbara. Man har även sett att testosteron, tvärtemot vad man befarade, tycks motverka stora folksjukdomar som cancer och hjärt-kärlsjukdom. I och med detta har det spekulerats i om testosteronhalten i blodet är något som kan bli ett viktigt prognostiskt instrument, och som eventuellt bör övervägas att ta med i framtida hälsokontroller. Som alltid finns det, avslutningsvis, skäl att framhålla att möjligheterna att höja det kroppsegna testosteronet genom bl.a. motion och god sömn.


Annons
Annons