Fakta | Mage & tarm

Nekrotiserande tarminflammation (NEC)


Uppdaterad den: 2013-01-29
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är nekrotiserande tarminflammation?

Detta är ett av de vanligaste akuttillstånden i mag-tarmkanalen hos mycket för tidigt födda och omogna (dysmatura) nyfödda barn. Nekrotiserande innebär att delar av tarmen får otillräcklig blodtillförsel, vilket leder till att tarmvävnaden dör, nekrotiserar. Tarminflammation innebär att tillståndet är lokaliserat till tunntarmen (entero) och tjocktarmen (kolon). Suffixet "-it" betyder att sjukdomen yttrar sig som en inflammation.

Nekrotiserande tarminflammation är en svår sjukdom som påverkar prematura barn. Orsaken och sjukdomen är oklar, diagnosen svår och behandlingen utmanande och komplicerad. Sjukdomen uppträder först efter födseln. Tillståndet är sällsynt hos fullgångna barn och orsakas i så fall oftast av bakomliggande sjukdom.

Tillståndet drabbar främst för tidigt födda barn som har överlevt den tidiga neonatala perioden och sedan får denna sjukdom med hög morbiditet och mortalitet. Eftersom fler och fler för tidigt födda barn överlever den första neonatalperioden, ökar förekomsten av nekrotiserande tarminflammation. Forskare uppskattar att incidensen bland prematura är 1–5 %. Bland alla levande födda rapporteras incidensen vara mellan 0,5 till 5 barn per 1 000.

Annons
Annons

Orsak

Orsaken till sjukdomen och sjukdomsförloppet är oklar. Forskare anser att viktiga faktorer kan vara att för tidigt födda barn löper hög risk på grund av outvecklad organfunktion i form av dålig rörelse i tarmen (motilitet), näringsupptagningsförmåga, blodflödet, skyddsmekanismer mot bakterier i tarmen och immunförsvaret. Andra möjliga bidragande faktorer är minskad blodtillförsel, användning av modersmjölksersättning och kolonisering med sjukdomsframkallande bakterier i tarmen. Över 90 % av dem som utvecklar nekrotiserande tarminflammation har fått mat genom munnen. Bröstmjölk verkar ha en skyddande effekt jämfört med modersmjölksersättning. Risken att få denna sjukdom ökar med lägre födelsevikt, eller hur mycket för tidigt barnet är fött.

Diagnos

Nekrotiserande tarminflammation visar sig med symtom och tecken från magtarmkanalen såväl som allmänna sjukdomstecken. Nyfödda har vanligtvis en födoämnesintolerans, fördröjd tömning av magsäcken, uppsvälldhet eller ömhet (eller båda), blod i avföringen (synlig eller påvisas med kemiska reagenser), svaghet, andningssvårigheter eller dålig blodcirkulation.

Nyfödda kommer att ha antingen en mild sjukdom med övervägande gastrointestinala symtom eller en allvarlig sjukdom som kännetecknas av plötslig organsvikt i många organ. I svåra fall kan det föreligga hål i tarmen, bukhinneinflammation och svår chock.

Annons
Annons

Diagnosen är svår att ställa. I början misstänks ofta blodförgiftning (sepsis), vilket bidrar till att diagnosen ofta ställs sent. Vid misstanke om tillståndet krävs det radiologiska undersökningar och laboratorieundersökningar för att bekräfta diagnosen. Det finns ingen idealisk biologisk markör som kan göra det möjligt att ställa diagnosen tidigt.

Behandling

Målet med behandlingen är att förhindra livshotande komplikationer och död. Vid misstänkt nekrotiserande tarminflammation får barnets tarm vila (ingen mat genom munnen), tarmavlastning (maginnehåll sugs försiktigt upp med jämna mellanrum) och bredspektrumantibiotika. Andra behandlingar kan också krävas för att stödja hjärt- och lungfunktion, och det kan bli nödvändigt med överföring av olika blodprodukter. Behandlingstiden beror på förloppet.

De flesta fall behandlats medicinskt, men omkring 20–40 % av fallen måste opereras. Beslutet att operera är svårt att ta eftersom fri luft i buken, som är ett tecken på hål i tarmen, är den enda tydliga indikationen för operation. Men röntgenfynd och laboratorieresultat kan vara avgörande för beslutet om att operera. Mortalitetsrisken vid kirurgi är så hög som 50 % och är störst för de minsta och minst mogna barnen. Den allvarligaste komplikationen efter ingreppet är "korttarmsyndromet", eller "short bowel syndrome", det vill säga att kirurgerna har tvingats ta bort så mycket av tarmen att den del som är kvar är så kort att näringsupptaget blir för dåligt.

Det finns för närvarande (sedan 2007) ingen kunskap om förebyggande åtgärder som kan förhindra detta tillstånd hos för tidigt födda barn, men det finns mycket forskning på detta område.

Prognos

Dödligheten varierar mellan 15 % och 30 % och är störst för barn med lägre födelsevikt och de tidigast födda. Barn med låg födelsevikt som överlever nekrotiserande tarminflammation har en ökad risk för neurologiska utvecklingsstörningar och funktionella sjukdomar.

I genomsnitt två månader efter en akut NEC får cirka 10–40 % av patienterna förträngningar i tarmen (tarmstrikturer och stenoser), som främst uppstår i tjocktarmen (vänster sida). Många av dessa kommer initialt att vara asymtomatiska och först efter en tid utvecklas symtomen. Dessa barn bör kontrolleras med röntgen av tjocktarmen fyra till åtta veckor efter svår NEC med avseende på den ökade risken att utveckla tarmstrikturer och stenos.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons