Mikroskopisk kolit

Bakgrund

Inflammatorisk tarmsjukdom delas in i tre olika sjukdomar: ulcerös kolit, Crohns sjukdom och mikroskopisk kolit. Den sistnämnda sjukdomen har fått detta namn eftersom läkaren inte hittar några förändringar synliga för blotta ögat vid undersökning av tarmen med ett så kallat koloskop (det vill säga en böjlig slang med kamera som man för in i tjocktarmen). Först när provbitar (biopsier) från tarmen undersöks med mikroskop ses att slemhinnan är inflammerad.

Mikroskopisk kolit består i sin tur av två olika tillstånd. Vid kollagen kolit ses ett förtjockat bindvävsskikt precis under ytan på tarmslemhinnan. Vid lymfocytär kolit är den dominerande bilden en ökad mängd immunceller (så kallade lymfocyter) i det yttersta skiktet av slemhinnan. Ungefär sex personer per 100 000 invånare drabbas av sjukdomen varje år i Sverige. Mikroskopisk kolit drabbar fler kvinnor än män (det går ungefär tre kvinnor på en man) och medelåldern vid insjuknande är mellan 60 och 70 år, men sjukdomen kan även drabba yngre.

Orsaker

Orsaken till mikroskopisk kolit är okänd. Någon form av autoimmun orsak, det vill säga att kroppens eget immunförsvar attackerar tarmen, har  föreslagits. Det är vanligare med mikroskopisk kolit hos patienter som har andra autoimmuna tillstånd, till exempel sköldkörtelrubbningar, glutenintolerans och diabetes. Det finns också fynd som tyder på att de bakterier som finns i tarmen har betydelse för sjukdomen. En mag-tarminfektion kan utlösa mikroskopisk kolit. Detsamma gäller troligen vissa läkemedel, till exempel icke-steroida antiinflammatoriska mediciner (NSAID).

Symtom

Det viktigaste  symtomet är en kronisk (ihållande) diarré som ofta har startat akut, till exempel i samband med en maginfluensa. Diarréerna är alltid oblodiga och de kan förekomma även på nätterna och därmed besvära patientens sömn. Vid nattliga besvär upplever patienterna ofta även en påtaglig trötthet. Diarréerna kan orsaka  en betydande viktnedgång. Hos en del patienter leder den lösa avföringen till avföringsinkontinens. . Många patienter beskriver även att magen känns uppblåst, vilket ger såväl gaser som molande värk i buken.

Diagnos och undersökning

Blodprover ger ingen vägledning vid diagnostik av mikroskopisk kolit. De klassiska inflammatoriska proverna, till exempel ”sänkan”, är normala. För att få en korrekt diagnos måste patienten genomgå en koloskopisk undersökning, där man undersöker tjocktarmen med ett koloskop. Genom detta koloskop kan man ta provbitar (biopsier) av tarmen, vilket är nödvändigt eftersom inflammationen endast ses i mikroskopisk förstoring.

Behandling

Först och främst är det viktigt att tillsammans med läkare gå igenom de läkemedel som man (patienten) har, eftersom vissa mediciner kanske kan utlösa en mikroskopisk kolit. Vid lätta besvär ges behandling mot  diarréerna. Loperamid och gallsaltsbindare som kolestyramin kan prövas. Vid svårare symtom bör patienten dock få kortison, företrädesvis Budesonid, som tas via munnen och verkar lokalt i tjocktarmens slemhinna.

Prognos

Prognosen är god vid mikroskopisk kolit. Den medicinska behandlingen hjälper de allra flesta, men man kanske måste prova olika läkemedel fram till symtomfrihet. Svåra komplikationer är väldigt sällsynta och det råder varken överdödlighet eller ökad risk för tarmcancer bland patienterna. Det är inte ovanligt att besvären återkommer en tid efter avslutad behandling.