Meckels divertikel

Vad är Meckels divertikel?

En divertikel är en utbuktning på tarmen. Bland äldre människor är det vanligt att ha sådana utbuktningar, särskilt i tjocktarmen. Vid Meckels divertikel är utbuktningen medfödd och befinner sig i tunntarmen.

Man tror att cirka en till tre per hundra födda barn har en Meckels divertikel. Det är därmed vanligt och räknas som en av de vanligaste medfödda missbildningarna. Meckels divertikel förekommer lika ofta hos pojkar som hos flickor, men pojkar utvecklar symtom i högre grad.

Symtom och tecken

Hos de allra flesta ger en Meckels divertikel inga symtom eller fynd alls. Bara fyra procent av alla med Meckels divertikel utvecklar symtom. Vanligast upptäcks den hos barn under två år och över hälften av alla med symtom är barn under tio år. 

Divertikeln kan ge olika typer av symtom och/eller tecken:

• Blödning från mage och tarmar. Den här typen behöver inte ge några andra symtom än svart och ibland rödaktig, tjäraktig och illaluktande avföring.
• Obstruktion eller stopp i tarmen. Det är särskilt vanligt hos barn och leder ofta till kraftiga och stötvisa smärtor, kräkningar och ibland tecken på förstoppning. 
• Inflammation eller infektion i divertikeln. Det kan vara svårt för läkarna att skilja en inflammation av den här typen från en blindtarmsinflammation. Oftast har patienten feber, mår illa och har ont i magen.

Orsak

Meckels divertikel är en rest av en struktur i fosterstadiet. I vanliga fall försvinner strukturen innan den femte eller sjätte veckan av graviditeten. Resten kan ge en divertikel och har fått namnet Meckels divertikel efter Johann F. Meckel som beskrev strukturen i 1809. 

Divertikeln innehåller vanlig tunntarmsvävnad. I många fall finns dock också vävnad som normalt finns i magsäck och bukspottkörtel. Magsäcksvävnaden producerar magsaft som skadar tunntarmen och kan leda till sår och därmed blödningar. Divertikeln kan också leda till stopp i tarmen. Det beror på att utbuktningen kan vara fäst med en sträng till navelns insida och att tarmen kan hänga upp sig i denna sträng. En inflammation/infektion kan också utvecklas i divertikeln. I sällsynta fall kan innehållet från divertikeln tömma sig i bukhålan och leda till en inflammation av bukhinnan.

Diagnos

Ofta misstänks diagnosen hos barn som har blödningar från tarmen eller hos personer som har låga blodvärden (anemi) där man inte har hittat en tydlig orsak.

Om man tror att besvären kan bero på Meckels divertikel görs ofta ett flertal olika undersökningar. Vanliga undersökningar är en vanlig röntgen tarmen, en skiktröntgenundersökning av magen eller undersökning av magen med magnetkamera. Ibland behöver man spruta in kontrast i en pulsåder medan man tar röntgenbilder för att se om blödningen går att se direkt. 

Oftast behövs dock att man öppnar magen med ett snitt eller gör en titthålsoperation för att bedöma om det finns en Meckels divertikel. 

Behandling

Om en Meckels divertikel ger symtom består behandlingen av att avlägsna divertikeln genom ett kirurgiskt ingrepp. Ibland behöver en liten del av tunntarmen och strukturer som orsakar stopp i tarmen tas bort. Det kan oftast göras som en titthålsoperation och är då en relativ enkel åtgärd utan större risker för komplikationer. 

Prognos

Prognosen är mycket god när en Meckels divertikel behandlas och tas bort. Prognosen är också väldigt god för de som har en Meckels divertikel och inte har symtom. Risken att få symtom senare i livet är (mycket) liten och kan då åtgärdas relativt enkelt.