Fakta | Mage & tarm

Meckels divertikel


Uppdaterad den: 2013-01-09
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är Meckels divertikel?

En divertikel är en utbuktning på tarmen. Bland äldre människor är det vanligt att ha sådana utbuktningar, särskilt i tjocktarmen. Meckels divertikel skiljer sig från dessa på flera sätt. Denna divertikel ligger i tunntarmen och den är något större än de som finns i tjocktarmen. Dessutom är den medfödd.

Ett problem med Meckels divertikel kan vara att den ofta innehåller samma celltyper som magsäcken, det vill säga att cellerna i slemhinnan producerar saltsyra. En följd av detta är att man kan utveckla ”magsår” i utbuktningen/divertikeln.

Personer med Meckels divertikel har också en något större risk för tarmvred. Det beror på att utbuktningen kan vara fäst med en sträng till navelns insida och att tarmen kan hänga upp sig i denna sträng. Man kan också få inflammation i divertikeln. Matrester och tarminnehåll kan ligga ostört här och det ger bakterierna god tid på sig att föröka sig. När bakteriemängden i utbuktningen blir tillräckligt stor kan det leda till en inflammation.

Annons
Annons

Vilka symtom kan Meckels divertikel ge?

Man räknar med att cirka 1 % av befolkningen har en Meckels divertikel. Hos de allra flesta, sannolikt mer än 95 %, kommer divertikeln aldrig ge några besvär. Vanligast är symtom hos barn under tio år. Tillståndet kan medföra tre lite olika sjukdomsbilder:

  • Blödning i divertikeln. Den här typen behöver inte ge några andra symtom än svart och ibland rödaktig, tjäraktig och illaluktande avföring.
  • Tarmvred (bridileus) på grund av divertikeln. Den sjuka har ofta kraftiga, stötvisa smärtor, kräks och magen är utspänd.
  • Inflammation i divertikeln. Det kan vara svårt för läkarna att skilja en inflammation av den här typen från en blindtarmsinflammation. Patienten har feber, mår illa och har ont i buken.

Hur går undersökningen till?

Om man tror att besvären beror på Meckels divertikel är det nödvändigt att göra undersökningen på sjukhus.

På sjukhuset kan man röntga tarmen, men det räcker ofta inte. En annan undersökning innebär att man sprutar in ett ofarligt färgämne i patientens blodkärl. Sedan följer man färgämnet med en slags röntgenkamera utifrån. Utbuktningen resulterar i en karaktäristisk blodkärlsbild som läkarna känner igen. Om det blöder från divertikeln kommer man att kunna se det också.

Annons
Annons

Behandling

De flesta (över 95 %) som har denna utbuktning kommer aldrig att uppleva några sjukdomsbesvär till följd av den. Det är först när man får en sjukdom i divertikeln som det blir nödvändigt med behandling. Den vanligaste behandlingen är att avlägsna divertikeln genom ett kirurgiskt ingrepp. Om utbuktningen sitter fast i en sträng (brid) måste även strängen avlägsnas. Utbuktningen och strängen är strukturer som egentligen inte skulle ha varit där och som man inte kommer att sakna efter att de har avlägsnats.

Det har också varit vanligt att avlägsna Meckels divertikel om man upptäcker den av en tillfällighet under andra magoperationer. Men nyare forskningsrapporter (2008) rekommenderar kirurgerna att lämna kvar divertiklar som har upptäckts av en tillfällighet. Risken för komplikationer efter ingreppet bedöms som större än risken för att bli sjuk på grund av divertikeln.

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons